Vuxenpoäng
Erik och jag hade en gång en diskussion angående vuxenpoäng. Vem som har mest och så. Of some reason kom jag att tänka på detta häromdagen, vet inte varför. Jo, det var för att Erik nämnde något om "känslan, då man finner båda tvättstugorna lediga" eller något sånt (på en lördag!).
Diskussionen hann inte gå långt förrän det stod klart att min 2,5 år yngre bror har klart många fler vuxenpoäng än mig. Här är några exempel.
Körkort
K - 1, E -1
Bil
K - 0, E - 1/2
Erik har dock ägt en bil en gång. Det har inte jag. Halvt poäng.
Lån
K - 0, E - 0
Ingen av oss har tagit något lån vad jag vet.
Jobb
K - 1, E - 1
Än så länge, jag har sagt upp mig och Erik går på timmar men tillsvidare har vi båda jobb.
Universitetsexamen
K - 0, E - 0
Barn
K - 0, E - 1
Giftermål
K - 0, E - 1
Skillsmässa
K - 0, E - 1
Ica-kort/Coop-kort eller liknande
K - 1, E -1
Jag har Tesco, Sainsburys, Boots, Ikea family... alla liknande man kan ha, det gills.
Använding utav rabattkuponger
K - 1, E -1
Pensionssparande
K - 1, E -1
Skrivit testamente
K - 1/2, E - 0
Jag har inte skrivit ett men jag har börjat fila lite på vita arkivet eller vad det nu heter. Jag ger mig själv ett halt poäng för det.
Lyssnar på P4
K - 0, E - 0
Nja, här körs det mest P3.
Dricker kaffe
K - 1/2, E - 1
Jag har börjat, dricker numera is-kaffe och frappuccinos - det är en början och ett halvt poäng.
Äter oliver (och gillar det!)
K - 1, E - 0
Löser korsord
K - 1, E - 0
Planterar blommor
K - 0, E - 1
Här ger jag poängen till Erik, även om det inte är blommor han planterar, men han har tomater och chillis och grejer på balkongen och det hör ju till växriket.
Eget boende
K - 0, E - 1
Även om Erik inte äger sin lägenhet som HAR han en lägenhet som han endast delar med sambo och son, medans jag bor i ett house share med för många människor.
Alltså, vi kan fortsätta jättelänge, för det är typ var tioende grej som jag har ett poäng mer än Erik annars har vi samma eller så har han ett mer. Och då bör tilläggas att de kategorier där jag får ett poäng och Erik noll (typ olivkäkande) går ju liksom inte att jämnföra med att till expempel ha en unge. Jag menar, krävs ju lite mer vuxenansvar där va? Med ungen that is.
Jag får helt enkelt inse att lillebror är mer vuxen än storasyster. Och det gör mig inte så mycket. Han är en TV-spelsnörd som kollar på Doctor Who (massa minus där!), men jag älskar'n i alla fall. Min bror, den bästa brorsan!
Här kommer lite bildbevis på hur vuxna vi är. Kajsa 28. Erik 25.
Känslan...
...som infinner sig när man räknat med löning imorgon fredag, och inser att stålarna inte kommer in på kontot förrän den sista varje månad. Vilket är på tisdag.
Inga klackar i taket här inte!
Det får helt enkelt bli en lugn och sansad helg till helgen.
#Deppo #TröttPåMigSjälv #ManKanJuHållaSigFörSkratt
Shows, shows and more shows!
Förra veckan var jag på två shower (en musikal och en standup) och veckan innan då jag såg Miss Saigon såg jag även en till musikal. Det är mycket nu och det uppskattas. Med mindre än två månader kvar i London passar jag på att se och göra allt jag kan och inte gjort än. Vad har jag då sett nyligen?
Jo, var först på musikalen Forbidden Broadway.
Det är en musikal som driver med alla klassiska musikaler (typ Miss Saigon, Cats, Evita, Lion King, Les Mis, Wicked, Phantom etc..) på ett väldigt brittiskt sätt. Alltså, men den typiska brittiska humorn. Det är en liten uppsättning på 4 man och en pianist som rushar igenom ett gäng entertaining numbers, en del roligare än andra givetvis. För att 100% uppskatta den tror att 1) du ska vara britt, 2) du ska ha sett alla musikaler, 3) du ska gilla lite buskis och under-bältet-humor. Jag tillhör endast nummer 2, men tyckte ändå att den var helt okay. Jag skrattade, men absolut inte lika mycket som dem bakom mig, jag trodde nästan att de skulle kikna av skratt och tårar. Kul att någon verkligen uppskattade den lite B och low-cost föreställningen. Med B menar jag att viss rekvisita såg hemmagjord ut och var ihoptejpad med silver-tejp. Inget fel idet. Jag gillar silvertejp, men kanske inte synligt i en West End-show.
Följande vecka, alltså förra veckan, var jag och stand-in-Jenny på standup och inte vilken standup som helst. Finbesök i storstan: Magnus Betner var här och showade i dagarna 3.
Jenny och jag (det skulle varit Linda och jag men Linda dubbelbokade sig och då fick Jenny hänga på och det var trevligt minsann) möttes upp innan för en liten drink på teatern. Leicester Square Theatre. Det var knappt halvfullt och majoriteten var svennar obviously men Magnus körde giget på engelska. Hans engelska är förvånansvärt bra, meaning att han inte låter som Svennis när han snackar. Inget fel i det. Jag gillar Svennis, men han pratar sån svenengelska så det finns inte.
Magnus Betner körde på i en dryg timme och var som man förväntat sig; rå, bitter, bitvis elak och bitvis below the belt. De som var där i publiken hade nog räknat med det och blev inte chockade över hans rättframma approach. Efter showens slut höll Jenny och jag oss kvar lite på teatern för att se om vi kunde på en skymt av den svenske komikern som enligt sig själv is "a f**king megastar in Sweden". Inget hände så vi gick ut och vips vem ser vi inte ståendes med en cigarett i munen med en liten skala "fans" som håller på att ta bilder. Mange såklart. Vi blir båda starstruck och nervösa och vågar knappt säga något när vi tar en bild. "Eh, vi tar en selfie eller?" piper jag. Jenny är tyst. "Visst" säger Magnus. That's it, vi tar några bilder. "Jättebra show" får jag fram och klappar honom på axeln (han är kort bör tilläggas!). Jenny är fortfarande tyst som en mus. Vi går däirfrån, whatsappar bilderna till varann och diskuterar vad starstuck vi är. Bra kväll. Bra standup-debut.
Jenny, Magnus och jag. Han ser lite sleten ut, måste vart en hård kväll, kvällen innan.
Dagen efter, förra onsdagen, skulle jag ha gått på Charlie and the Chocolate Factory med Luke men vi fick sista-minuten-biljetter till Evita. Och det kan man inte säga nej till av flera olika anledningar. EVITA. 1) Det är liksom min favorit-musikal-film (ligger delad etta med Rent). 2) Och jag har aldrig sett den live. 3) Och den går bara i 3 månander. 4) Och jag har bott i Argentina där mycket är präglat från tiden då Evitamusikalen utspelar sig (jag har liksom Che och Co. också varit outside the Casa Rosada i Bs As). Så, utan tvekan, Evita går lätt före Charlie and the Choc factory.
Då Evita blev så last minute ch min chef som skulle gått med blitt magsjuk fick jag akutringa runt och fick med mig Lis-Marie. Det var hennes allra första musical experience (helt tokigt efter nästan 5 år i London!). Hur var den då? Mina förväntningar var skyhöga. Den var bra, den var helt okay, men som med många andra shower så faller det när en eller flera av lead cast'en inte håller måttet. I det här fallet var Eva Peron, Juan Person och de flesta andra main characters jätteduktiga men Che (det är Antonio Banderas i filmen) passade inte alls in tonmässigt. Tydligen är (var) han sångaren i Wet Wet Wet och fick mycket applåder på grund av det men han var simply not good enough och då föll allt lite. Tyvärr. Förutom det, om man bytte honom mot någon annan, var showen top notch, speciellt i andra akten. Detta trots att min "granne" somnade och trots att vi hade två tonårskillar framför oss som (jag vet inte varför de valt just den musikalen) inte hade något intresse av det hela. Respektlöst skrattade de på fel ställen och satt och instagrammade under tiden. Oacceptabelt. Gå hem om ni inte uppskattar showen, hur svårt kan det vara.
Jag hade i alla fall en trevlig kväll och jag tror och hoppas att Lis's musikaldebut var över förväntan.
Det var alles. Nu spotifyas det musikallåtar kan jag lova. Jag är säkert skitjobbig som bara lyssna på sånt dravel. Men, jag gillar't och kommer säkerligt tröttna snart.
Bar bak
Igår när jag gick hem från jobbet jag gick med ändan bar.
Wupppsi.
Eller inte helt bar såklart, men jag hade klätt mig i en tunika som sitter löst och fladdrigt som en tunika ska. Och i och med det svala vädret som dragit in drog jag på mig min vindjacka (som ser ut som en bomberjacka) utanpå. Inte så stylish kanske men praktiskt. Och det är väl det enda vi tänker på idag, att det ska vara praktiskt och inte classy (or not!). Anyway.
Jag gick hem, knäppte jackan, drog i tunikan så att den inte skulle hasa upp, slog på ljudboken och började gå. Märkte att tunikan åkte upp och jag drog ner flera ganger, sen glömde jag bort. I blame the ljudbok. Den blev för spännande. Reine Brynolfsson är verkligen inte min favorituppläsare men han fångade mitt intresse för en stund, från Hammersmith station, upp på Shepherd's Bush Road gick jag helt involverad med en rafflande mördarjakt i öronen. På ganska hög volym ska tillagas eftersom det är en väldigt trafikerad väg och för att höra ordentligt krävs högsta volym. När jag nästan hunnit nå Shepherd's Bush Green (detta, för den okunnige, är en prommenix på kanske 10-15 minuter - well, snabb som jag är 10 mins max!) springer en dam ikapp mig, klappar mig på axeln och säger 'Madame, your pants are showing, just thought you'd should now' sedan springer hon förbi och hoppar på en buss vid busstoppet nearby.
'Thank you' pep jag och log. Men allra först tänkte jag: 'Madame!' WTF, is up with all the 'madame' all of a sudden'. Sen slog det mig att trots att jag hade stumpbyxor på mig så har jag gått med trosorna showing under minst en tredjedel av min promenad hem. Snabbt drog jag ner tunikan och öppnande upp jackan, tittade mig omkring, massa bilar, in fact, traffic jam, så massa stillstående bilar och folk i rörelse (rush hour). Men trots detta, no blushing, no red faces, herregud, det var ju bara en troskant och en strumpbyxa och JAG KÄNNER JU INGEN I DET OMRÅDET. Nästan i alla fall.
Nu vet ni det, jättonödigt vetande igen, men så ar det och ingen är väl perfekt va? Jag är ett sant trash sometimes!
Slut på meddelandet.
(Gammalt inlägg, läs feb, 2013) F1 Thrills - Circuit de Catalunya - testdagar 2013
(Detta är ett gammalt inlägg som jag av någon anledning aldrig postade back in 2013 och har legat sparat bland drafts ever since...)
Circuit de Catalunya - testdagar
Vi jobbar lite med Circuit de Catalunya, eller inte jobbar, men vi vill eventuellt börja jobba direkt med dem och sälja F1-biljetter till Spaniens grand prix. Tidigare har jag köpt mina biljetter direkt från dem.
I helgen som var, blev vi inbjudna av dem att komma ut till banan och kolla runt och se F1-testerna som skulle äga rum där i dagarna 4. Det var på en lördag, så det var inte obligatoriskt att åka ut dit, men jag kunde inte låta bli. Fick med mig en hel drös ointresserade kollegor också.
Vi åkte i två bilar till Montmelo, och möttes upp inne på området med våra VIP-pass. Med VIP-passen kom vi in i vissa loger och hade grym view över paddocken och start/målrakan. Vi fick se depåstopp på nära håll, ovanifrån. Det enda område vi inte hade tillgång till var just paddocken men vi kunde se ner och kändispotta en hel del förare och F1-folk i och med testerna som gjordes.
Den första föraren jag fick syn på, på håll, var Paul Di Resta, sedan sprang vi in i en katalansk förare called Gene tror jag - han var överallt and everywhere, vi stötte ihop med honom ett flertal gånger under dan.
Mina kollegor var måttligt intresserade och ville hem, en bil åkte men jag lyckades för den andra, den som jag åkte i, att stanna lite till, det hade nämligen blivit lunchpaus och förarna var more likely till att hänga mer nere i paddock-området än på själva banan. Mycket riktigt; efter att ha stått och hängt utanför och ovanför Red Bull fick vi syn på Vettel, Newey och Horner, Ricchiardo och till min lycka WEBBER! Det var Webber som var ute och testade under dagen så vi såg honom gå från bilen, in till Red Bulls trailers för lunch. Jag vägrade att gå därifrån när jag väl fått syn på honom.
Min kollega Isabel som gått omkring lite för sig själv och 'letat' efter Alonso knackade mig på axeln och sa: 'Kajsa, kajsa, stand up' Jag försökte ignorera för jag vill inte missa att Webber skulle komma ut på banan igen. 'Kajsa, listen, I have something for you, you will love me for this'… Jaja, okay, vad vill människan, egentligen? Jag ställde mig upp och Isabel viftar VIP Paddock pass i mitt ansikte. Hon hade nämligen sprungit på någon gammal polare som jobbade där och som kunde 'låna' ut VIP pass ner till paddockområdet. Vilken lycka!
Eftersom vi bara var 4 personer kvar (från jobbet), så hade vi pass till alla och gick ner till området where the magic happens. Vi gick där och glassade, hittade vår kompis Gene igen, fick en närbild på Perez, träffade Viasat Motor-gänget och jag frågade dem om de var från svensk TV och det var dom. Jag berättade för Eje att han känner min farsa, och att jag känner Tony. Han trodde först att pappa var journalisten Jan Berggren på Expressen. Det sa jag att han var… NEJ, såklart inte, när jag sa att han var från Karlskoga såsa han: jaha,ja, låssmeden!
Pappa is famous in Karlskoga!
Efter det gick jag in brevid RedBulls trailers där jag innan stått och spanat över dem och vad händer? Jo, Webber springer ut och in mot sin bil. Vi var seriöst 20-30 meter från honom, oh my god, nu kan jag dö lycklig. Han vinkande till och med till mig när han satt och käkade lunch. Jag hade, trots att det var rätt varmt ute, tagit på mig min gula dunjacka (och Webbertröjan) just för att jag skulle synas bra och bli ihågkommen.
Åh, vilken underbar dag!
the W/E
I helgen som passerade har jag bland annat:
Druckit vin. Druckit stark GT med myntablad. Träffat vänner. Åkt overground genom halva London. Åkt nattbussar (japp plural - det tog tid). Terasspartajat. Tränat. Tränat lite mer. Fått träningsvärk. Kollat på spännande F1-kval. Kollat på spännande F1-race. Lagat mumsigaste pastan. Pratat fejk-franska. Blivit förkyld. Storhandlat. Tittat på 100-åringen. Diskuterat fotboll. Skypat med Linnea (det var välbehövligt). Spillt ut alla mina småpärlor på mattan (två gånger). Storstädat mitt rum på grund av pärlorna. Skrivit brev. Packat. Hittat en hel drös bilder på mig själv i telefonen.
Det var en bra helg.
EGO? Moi? Neeeej.
Snillen spekulerar #timehop
Jag har laddat hem en rolig app till min lille smartphone. Eftersom jag finns på typ alla sociala medier (las FB, instagram, twitter, foursquare, blogg, pintrest etc) så postar jag en hel del och har gjort så genom åren. Timehop, som appen heter, länkar dig tillbaka i tiden och visar vad du postade på just de sociala medier jag nämnt ovan, varje dag.
Jättekul för mig och helt ointressanta statusar för er kanske. Ladda hem appen i alla fall, det ar ett tips!
MONZA 2014 - summeringen
Som sedvanligt, här kommer en liten resume på vår tripp förra helgen. Jag brukar författa några rader när jag vart iväg och det hänt mycket som man måste minnas. Dessa blogginlägg tenderar att bli extremt interna och är kanske bara är kul läsning för mig men förhoppningsvis för mina medresenärer med. Ni andra, som sadly inte var med, ja, ni får väl njuta av lite bilder?
Hej hå, nu kör vi.
Jag ger er: the MONZA_REVIEW_DUE-MILA_CATORDICE (2014).
Resa
Milano, Monza, Italiens Grand Prix. Formula 1
(Starten på racet, precis i första chikanen, filmat med iPhone från våra platser. Jag kallar den 'Snacka om tuppskinn')
Datum
Fre 5/9 - Tis 9/9
Resesällskap
Kungen (aka Fassan)
Gianni
Danni
Carate-Caisa (aka Queen-Bee (självutnämnt) och Principesa Svedese (inte självutnämnt)
also known as TEAM ALFONSO FANCLUB
Hittepå-italienska
"Dui"
"Biti frigoliti"
"Collaggi"
"Caffe dutto"
"Pausa di frutta"
"Chiki-chiki-chiamo"
"Baio di Maio"
"Gubbistrutti"
"Eh!" (i slutet på varje ord som du redan avslutat med o, i, e eller a)
Personer vi stött på
Simone Ronnie med polare (Marco den teribile och Luca (My name is Luca... I live on the second floor....))
Mr Bean "stirröga" servitören på CinCin Bar
Brasiliernaren som talar alla språk på CinCin Bar
Långhåriga-lockiga-men-kal-på-hjässan-mannen i frukosten iklädd ferrariskjorta
"Proffscyklisterna" med cigarett-och birra-pausa
Holländarna med ferrari-träskor
Mat & Dryck
Pizza och pizza-sharing eftersom sharing is caring
Gelato (no sharing here)
Paninis, paninis, paninis (vi hade panini-poletter!)
Mullet "hockeyfrilla"-pasta
500 g lasagne med 500g köttfars, 500g bechamela, 500g lasagneplattor, 500 gram allat annat
Scrambled egg, turkey och tabasco-frukost
Polly-frukost, polly-mellanmål, pollykvällsmat
Vino blanco-bianco som för det mesta kom bubbligt som default
Bubbligt rödvin
Il Bandito-vin
Limoncello
Mirtu eller vad det nu kan heta med smak av Kungen av Danmark
Blå och gröna söta drinkar
Aperol spritz med och utan is
Birra, birra, birra
Dan's gratisöl
Blaskig hotelljuice
G&T med coctailkörsbär
White Russian med ett hidden coctailkörsbär
Monkey 47 eller 74?
Sliskiga slush i jordens alla smaker
Händelser och random saker (förutom själva racet dårå)
1 miljon fruktstunds
Jani's 3-rätters lunch (pollo, insalata, tonno...) på il Mago di Oz
Promenaden till Lidl for drickainköp - det var stängt
Svettig tågresa på överfullt tåg
Svettig bussresa på överfylld buss
Letandet efter en taxi en sen fredagsnatt på Milanos tomma gator
Snackadet på norska under taxiresan från Moscow Mule
Snackandet eller snarare härmandet av skånskan hela tiden
Malpensas treno diretto a Milano (med cirka 8 stopp - italienska direkttåg det!)
Den italienska organisationen (lite mañana mañana varning)
Det förbannade trädet som skymde halva TV-skärmen (precis så att vi INTE såg turordningen och lap-räkningen)
Cyklisterna inne på pitlanen (Varfor tar man med sin cykel in?!)
Jani's powernap på pizzeria
<3 Seebach-bajamajorna (man verkligen avgudar dansk musik i Italien)
Konstant toalyse på hotelltoaletten (vi hittade ingen knapp som släckte)
Dan's skuggparaply för soliga racedagar
Post-race rullande av bildäck pa Monzastigen
Holländsk schalger i Monzaparken
Jani's spurt runt fel träd (ett vad med Dan)
Kajsa's rastlöshet
Selfie Collaggi
Pizza Collaggi
Kungens fascinerande över låsningen på hotelltoan som sen inte fungerade
Trofen i taxicaufförens ruta (för nyktert beteende, AA - anonomici alcoholici)
Gelatotjatet (och när vi väl skulle ha glass hade Miss B magont)
F1 rookies utan tishas, laynards, sittunderlag… (Danni & Gianni)
Inköp av Senna-lanyards (det var visst någon som minsann inte skulle inte ha såna första dan #grupptryck #rookiemistake)
Italien - de färgglada byxornas förlovande land
Italienska handgester - teckenspråkets förlovande land
Bordreservation utan namn på Norin Caffe Bistro
Toaletthålen
Utspillandet av birra
Den vandrande discokulan
Jani blir tagen på bar gärning med att foto sig själv med systemkameran
Trängandes asiater på tågen
Wiliams Martini med ett L.
Pit-lane walken på startrakan post-race
DRS, Rolex och Santander-skyltar på vift
Citerandet från bästa filmen Smala Sussie ("I had a little frog once"... "4 bara, det ska vara fullsatt", "Shit-lilla-Chicago")
Citerandet från bästa Brad-Pit-rollen ("Buon-giorno", "Gorlami" "Domenic DeCocco" "Si, correcto", "Arri-ve-der-ci")
Terarasshänget på den något öde hotellterassen
Den något korta drivers' parade
Det svenska supporterstödet
Den italienska bussorganisationen med de leende bussorganisatörer som antaglien tyckte att de gjorde ett bra jobb med att dirigera en buss per 20 minut.
Den stängda Norin Cafe Bistro på sondagskvällen (Jag har ringt minst 10 ggr men ingen svarar...)
Platser
Malpensa - den moderna flygplatsen
Hotel Best Western Galles (aka Kalles)
CinCinbar
Monza Circuit
Stazione Milano GARIBALDI (di MERDA!!)
Norin Caffe Bistro
Il Tavolino med sopig service
Moscow Mule
Il Mago di Oz
Milano Centrale
Jesy bar
Pit stop Cafe
Picknickplatsen på parkeringen vid vårt grandstand med de konstiga frukterna
Quotes (not necessarily said by Team Alfronso members)
"A day at the races - no no adventure"
"Vamos Mallorca" (högt från ett hotellrum)
"Jag tror på masscrash och sen vinner Ericsson"
"Kan inte du gå på toaletten, Kajsa?" (det var en håltoa)
"Jag går hellre på ett rent hål, än ett smutsigt hål"
"Fan, vilken god cappuccino, jag ska bara dricka cappucino"
"What does “prego” mean?"
"Where are you from? Germany?No, a little more north. Belgium? No, more north. Holland? No, up. Norway? No, up! Denmark? No. Finland? NOOO. Iceland? NOO, it starts with S ending with Weden!!"
"Har ni köpt biljetter eller? Jaha, vart gör man det?"
"Som i Sverige, i automater, eller i biljettluckan!"
"Could you take a picture of us? - No!"
"Are you in Milan for shopping madame? - Eh,no, for F1! Sorry? F1, formula 1, and for the pizza"
"Miss Berggren, Kaa-ka...kas. - KAJSA. Don't worry I have heard many versions. Yes, Kasia. Welcome to Milan Madame"
"Alfonso"
"Tjo och tjim!"
"Eeeeeeeexakt"
"Skip like a girl"
"Ascensore scende - lift go down"
"Primo piano - first floor"
"Scusa, il password per il wifi? - Cocktails, eh!"
"Kan man få ketchup till det här?"
"Ketchup är det enda ordet på K i den italienska ordboken" (under rubriken onödigt vetande)
"Vi frågade efter ett supermarket inte om det var öppet"
"Fel träd, inte det trädet!"
"Knarkow?"
"Pockets full of burritos"
"Man kan lägga på en glas-skiva och göra ett schysst soffbord" (Om varför man skulle ta med sig ett bildäck hem)
"Pomodoro? Que schifo?" (Om kungens bloody mary)
"Parli molto bene l'italiano..." (Jaja, fjäsk...har ju inte sagt något än förutom Ciao, buonasera!...)
"Hey, my family, you come back!"
"Jag kan sträcka mig till 20 euro var"
"Eller 30 euro"
"Vi bokar retur, kosta vad det vill, jag gör inte den resan igen!"
"Confetti" (uttalas med italiensk accent och hand gest)
"Fast det heter nog confetti på italienska, och man uttalar det nog så... inte så kul då!"
"Va bene?"
"Ragazzi"
"Jag har ett val, jag säger nej"
Att tänka pa till nästa gång
Ta med en stege
Ta med en till stege
Ta med ett stort parasoll
Sno åt sig en bänk som man sedan kan använda som sittplats mellan de båda stegarna där du for övrigt fäst ditt parasoll
En god bok och en picknickfilt för en picknickstund i solen
Boka transport
Sälja eller ta med de överblivna oanvända panini- och öl-poletterna
Finish
Som avslut kör vi lite race-bilder, va bene?! 
That's it. Grazie mille för en tip-top helg grabbar! Jag har haft träningsvärk i magen av alla skratt.
Men då planerar vi in Ungern nästa år då?! Arrivederci för denna gång!
Som vanligt klicka på de små bilderna för att se dem i större format.
IN YOUR FACE BROKEN TOE!
JAAAAAAAA! Jag så lycklig.
Varför? Jo, för att i förmiddags pallade jag mig iväg till gymmet. För första gången sedan jag bröt lilltån. Det är cirka två och en halv månad sen sist. Det är en lång väntan för en träningsmänniska som mig som i en vanlig vecka utan brutna tår går 5-6 gånger. Nu hade jag i och för sig skärt ner lite på det extrema tränandet innan tån knäcktes och körde kanske 3-4 pass i veckan men att gå från det till inget alls har varit frustrerande.
Men idag alltså, var det dags att prova. I och med att jag kan gå normalt även utan tejp nu så kände jag att det var dags att give it a go.
Jag hade kanske kunnat starta tidigare men jag har inte kunnat ha på mig täckta skor, skor som klämmer på lilltån, tills alldeles nyligen. Nu kan jag även gå i gympaskor. Wow! Tån är fortfande lite öm när man rör vid den men jag tror att den kommer vara det ett bra tag framöver.
Så i dag då, jag gav mig på löparbandet direkt. Min favorit. I med hörlurarna, på med Spotifyplaylisten och körde igång. Det gick lite sisådär i början. Tån kändes bra, inget ont alls men jag fick håll. Håll? Jag får väl aldrig håll annars!? Jag antar att jag var lite för ivrig så det blev först 5km löpning precis under 29 minuter - inte mitt bästa resultat men helt okay med tanke på förutsättningarna. Sen PW:ade jag med incline 11 i två km, efter 3 km löpning igen, ytterligare 1km PW med samma incline och spurtavslutade med en kanonkilometer. Totalt höll jag på i 80-83 minuter (ett vanligt pass) och fixade 12.23 km. Otroligt nöjd med det, in your face broken toe. Inget stoppar den envisa svettpärlan miss B, she's on a roll!
Sitter nu några timmar senare med en frappuccino (nästan rätt namn idag...) och mår toppen. Trötta ben men tån är okay (än så länge)... BRING ON THE TRÄNINGSVÄRK!!
Tänker dock ta det lite piano nu i början, får inte utsätta mig för några förhastade skador och liknande. MEN GUD VAD GÖTT DET KÄNNS ATT VARA TILLBAKA PÅ BANAN. Och svettas lite!
Whoop whoop!
Miss Saigon
I mitt jobb har vi alltid varit och sett på musikaler. I och med att det är en produkt vi säljer har vi haft möjligheten att gå på en hel drös shower och teatrar. För en musikalälskare som mig är detta himmelriket. Jag tror att jag under mina 6 år i London sett det mesta som West End haft och har att erbjuda. Många shower har jag sett flera gånger om (dels för att ingen annat kunnat eller velat gå, dels för att en del är så fantastiskt bra att man längtat efter att få se dem igen och dels för att en show kan se annorlunda ut om man sitter nära scen eller långt ifrån. Sitter man nära missar man scenhelheten men man får med sig ansiktsutrrtyck och liknande).
Mina favoriter är/var (utan inbördes ordning även fast Priscilla alltid kommer först):
1. Priscilla Queen of the Desert
2. Spamalot
3. Jersey Boys
4. Wicked
5. We Will Rock You
6. Phantom of the Opera
7. Jesus Christ Superstar
Största disappointments (utan inbördes ordning):
1. Thriller Live (bara en massa låtar, ingen direkt handling)
2. Dirty Dancing (för höga förväntningar, mycket dans, lagom bra cast)
3. I Can't Sing (Väldigt UK-intern)
4. Blue Man Group (Bara knepig)
Sen finns det en massa som varit bra men kanske inte wow (typ Once, Billy Elliott, Lion King, Mamma Mia - listan kan göras lång).
Eftersom jag sett det mesta är jag extremt kräsen. Vi var och såg Warhorse häromdagen. En musikal om en kille som tränar upp en häst som sedan åker ut i krig (hästen alltså). I något av världskrigen. Killen blir ledsen och lurar sig till att få åka över till Frankrike (fast han är för ung) för att leta på hästen. Den storylinen, suck. Jag som är en sån djurmänniska älskar ju när djur har huvudrollen. NOT. Showen var dock inte helt tokig, den är snyggt gjord men jag skulle nog inte gå igen om jag säger så.
Vad jag menar med kräsen är att jag har sett mycket och vet vad jag tycker är bra och inte bra. Igår kväll fick jag överta min chef's biljetter till Miss Saigon då hon inte kunde gå. Det var mitt livs bästa beslut att säga ja tack till them tickets. Miss Saigon är en av de får shower jag inte sett (kvar på min lista är Les Mis, Book of Mormon och Evita) men velat se ett bra tag.
Mina förväntningar var inte så höga, jag hade liksom inte så mycket hum om vad det skulle handla om förutom att det utspelar sig under Vietnamkriget, i Saigon, och att det är en kärlekshistoria av some sort. Från första stund, när ridån hissades upp var jag hooked. Jag satt som i trans under första delen, klappade ivrigt händer efter varje nummer och pausen i mitten kändes lång eftersom man bara ville att andra akten skulle starta. Vad var då så bra? Först och främst så var casten så himla duktiga (jag tänker alltid att jag ska bli musikalartist varje gång jag går på en musikal... är jag för gammal?). De var proffsiga, kunde sjunga, dansa, showa på en otroligt sätt. I många fall är det en utav fem så är sådär WOW, men här var alla fantastiska. Scenen och scenklädseln var outstanding, det är fascinerande hur man med små medel kan ändra en scen så totalt. Historien är fängslande och slutar inte så lyckligt som man hoppas. Många av numren gav mig gåshud, jag man blev lite blöt i ögat. Jag vill inte avslöja för mycket om du inte sett den, men jag kan säga som så. GÅ Å SE DEN. Jag kan lätt se den igen. Just nu sitter jag och spotifiar soundtracket och stalkar de officiella twitterkontona för showen och artisterna. Jag är fortfarande mållös. Jag sa redan igår, när det var slut, att det kommer ta tid innan jag kan lägga mig och sova nu. Och mycket riktigt, kom nog hem vid 23-tiden men släckte nog inte ner förran efter ett.
Jag vill gå igen!
Musikalfan som man är så sparar jag alltid biljett och så köper jag program och pluggar på om artister, teater och själva musiken. De senaste gångerna jag vart iväg har jag återsett muskaler och då har jag redan program. Tänkte först inte inhandla ett men efter det var slut hade jag minsann med mig TVÅ program hem. Ett litet med info och ett större med foton.
Dags att läsa dem nu. Plus att läsa på lite om Vietnamkriget, känns lite pinsamt och oallmänbildat att erkänna men jag vet inte rikigt så mycket om det och nu har ett intresse väckts.
Det var det. Mitt råd om du är i London och uppskattar musikaler - Do not miss Miss Saigon!! Bland det bästa jag sett.
