Älskar mitt jobb, idag var vi på ett litet spontanbesök uppe i tornet. Jättehäftigt ju! 

 

Före dimman kom. Då var det lite dis.

 

5 minuter senare var det tjockt med dimma. Planen fick cirkulera lite innan landning. 

Örebro Airport, kl 0645, 16 Mars 2016.

Vi spontanköpte glitter-outfits dagen till ära. Vi hade helt andra utstyrslar på oss innan vi klev in på Mall of Scandinavia. Tanken var att vi skulle käka och bara chilla lite innan insläppet på Friends. Ingen av oss skulle handla något, för det skulle vi "ju bara få släpa på" och det hade vi ingen lust med...

 

Det var innan vi gick förbi BikBok där de skyltade med "Mello-erbjudande" - 99 spänn för paljettklänningar. Nittio-Nio! Det är ju ingenting. Vi var egentligen ute efter en varsin boa, men vad är väl en boa i jämnförelse med en glitter och glam-paljettklänning? Ingenting liksom. Så, in i varsitt provrum, prova lite snabbt - de passade. Vi körde "en för alla, alla för en". Antingen skulle alla ha glitter eller ingen. Det blev alla. Och efter ett stödköp utav strumpbyxor så var vi alla så himla fina och superglammiga. Redo för #Melfest!

Igår var vi på Melodifestivalen. Finalen. På Friends Arena. 

 

Det var jättekul, och ett oväntat starkt startfält. Kul att det för en gång var lite ovisst om vem som skulle vinna. Även om Frans var favoriten, så kändes det stundtals som att det var öppna kort och att vem som helst kunde ta hem det. 

 

För Tinna och Teresa var det första gången; mamma och jag har ju varit på finalen två gånger tidigare, men vi kom fram till att senaste gången var för 10 år sedan, då Carola vann med "Evighet" - gud, det känns som hundra år sedan! Vi var även 2004 när Lena Ph vann med "Det gör ont". Teresa och jag var även på genrept till Eurovision 2013, när spektaklet ägde rum i Malmö. Det var också häftigt, fast det är ju något visst när det är direktsändning i Sveriges största tv-kanal. Allt kan ju liksom hända och många nerver är i spel. Nu är SVT så himla proffsiga, produktionen är oslagbar, så otroligt visuellt snygg, känns nytt, coolt och nytänkande. 

 

Gina och William gjorde ett oväntat bra jobb som programledare. Mellanaktsmedley var top-notch jätteroligt. Jag menar, vem visste att DJ Mendez fortfarande is alive and kicking? Måns och barnen var gulliga i sin lugna Heroes-tolkning. Gardell och Sarah Dawn Finer gör ju aldrig någon besviken. Det kändes som om SVT, efter, vad jag förstår, några ganska mediokra deltävlingar, satsade järnet och sparade inte på någor krut under finalen. 

 

Vi kan verkligen vara stolta över vad duktiga vi är i det här landet när det gäller just TV-produktion. Klapp-klapp-emoji!

 

Jag hade inte sett någon hel deltävlingen innan finalen och var lite måttligt intresserad. Nu i veckan innan har jag spotifyat finallåtarna och hade en top 5 klar i mitt huvud. Sen är det ju så att det är inte förrän man ser bidraget på scen som man verkligen kan se om det är en hit eller inte. Live, on stage, kan allt hända och låten kan låta helt annorlunda än på en studioinspelad spotifylista. 

 

Min top 5 såg ut så här:

1. Frans

2. Robin

3. Boris

4. Wiktoria

5. Ace 

 

Detta var innan finalen, only based on spotify. 

 

Efter att ha sett alla låtarna live, så såg listan ungefär samma ut. Dock var alla så sjukt duktiga igår. Det var hög klass på årets bidrag. MEN, man kände att när Frans gick på scen, med det publikstödet, att this is it, han kommer ta hem det. Och mycket riktigt. Välförtjänt, grabben är bara 17 år. Such a cutie!

Boris var dock mest klass på. I alla fall för oss över 25 som uppskattar stil och elegans istället för bara bringor, sneakers och nakna bad. 

Robin hade kvällen vackraste ögon, dom ögonen alltså! Och han spelar munspel! Vem smälter inte för en man med munspel! 

Wiktoria - grym tjej med cool scenshow och jordens voice! Hon kan komma långt, kul att det går bra för en tjej som kommer från ingenstans. De andra brudarna (Molly, Lisa, Saraha, Ace) var såklart också superduktiga men Wiktoria var vassast igår.

Panetoz och Samir & Viktor går hem hos kidsen, inte hos juryn. Tur det. David föll bort i mängden. Oscar var duktig och det gick ju bra för honom. Jag tycker personligen att hans låt lät lite som en Måns-kopia. 

 

Nu blev det ju så att Frans vann. Det tror jag kommer bli bra. Han lär ha enormt stöd i Globen när det är dags! La Suede 12 points!

 

Cutie-Frans. Robin med ögonen. Boris med klass! Mina favs!

Jag är så barnsligt excited över att jag har en bil. Min alldeles egna, första bil. Tänk att det skulle ta över 10 år av körkortsinnehav innan jag fick stoltsera mig som bilägare. Till mitt försvar så har jag bott utomlands i 9 år, i storstäder där man inte behövt ha bil. Där bil bara är en börda, som är i vägen och kostar en massa. Varken i London, Barcelona aller Buenos Aires var bil något som vi prioriterade, mycket tack vara att the public transport fungerade (så gott som alltid) väldigt bra. Det var ju bara några "få" gånger med floodings, regn och snö som det kunde skita sig men på det stora hela så gick det bra med oysterkort, T-10, travel cards, bicingkort etc. 

 

Men längtan har såklart alltid funnits där. Längtan och framförallt friheten man får genom att äga sin egen bil. Visst, mina föräldrar har låtit mig köra omkring i deras bilar så mycket som jag velat. TACK FÖR DET! Verkligen jätteschysst och uppskattat. Jag är evigt tacksam! 

 

Det är först nu när jag bott hemma i Sverige i ett år och börja ställa mig in på att jag kanske kommer stanna i landet ett tag som bil-köpe-tankarna föll sig på mer och mer. Dels just för att det är en enorm frihet med bil, dels för att man kör mycket mer i småstäder än storstäder, och dels för att jag BEHÖVER bil för att ta mig till och från jobbet. 

 

Min allra första tanke var att skaffa en drömbil, en liten gullig Fiat 500. Jag har alltid drömt om den, sedan tiden i Italien så har jag en romantisk bild av en Fiat 500 som svischar förbi på bergiga slingriga kustvägar i Italien. Stora glamorösa solbrillor, röda läppar, klackar och "Ciao bella!" klingar i mitt huvud. På radion spelas italienska schlagers och håret blåser i vinden. Haha, det är min drömbil det. 

Den bilen är nog bra. Kanske. Om man bor i Italien. 

 

Jag öppnade ögonen lite mer och sökte flitigt på andra småbilar. Eftersom jag ska flytta in till Örebro så funkar det utmärkt med en city car, som inte tar plats och som är lätt att parkera. Och så fick det bli. En liten vit Toyota Aygo, -13, från Karlskoga. Smidigt och bra. Och helt underbar att köra! Love at first sight, really!

 

Provkörde i torsdags, och igår, måndag var den min! MIN! Alldeles egna! Som sagt, barnligt excited är bara förnamnet! 

Tack farmor, tack Tinna och tack Pappa och Mamma som supportat och bidragit till den här lyckan! Tack för den lite för tidiga 30-årspresenten! <3