When we dig for Gold is the USA

This, my friends, is how you make a great cover. Simply listen to Amanda Jensen's extraordinary version of När vi gräver guld i USA "We we dig for gold in the USA".
 
  
This audio clip is actually better than the TV-version clip.
 
This is the original. The official World Cup song for the Swedish footbal team, in the world cup in 1994, in the USA. 
 
Why is this cover so amazing?
 
1. It is sung in English (original is in Swedish)
2. It is sung by a female vocalist (original are men)
3. It is now more of a sad song (original has more of a happy feel to it)
 
I have always said, that if you are making a cover, it needs to stand out, it needs to way different to the original version, otherwise you are just copying and not really covering. To make a cover you need to show us your take on an already famous tune and make it your own. Amanda Jensen has definitely done that. Amazing, simply amazing. 
 
P.S The Swedish version with G.E.S is actually one of my favorite Swedish songs alltime, and I have often translated the lyrcis in my head, to When we are digging Gold in the USA. To me it was a tricky task to make a cover on this song as it is so realted to the '94 world cup but as soon as I heard Amanda's version I was blown away. BLOWN AWAY. I'm still in shock, such an incredible voice she has, that lady, and what a talent! 
 
The above song, Illusionist, is probably the best song of hers. Enjoy!

Never Mind the Buzzcocks! (NMTB)

Nu har man varit på TV-inspelning igen. Never Mind the Buzzcocks. Men det var på håret att vi kom in. Linda och jag var bland de sista 4 som fick plats. För att göra en lång historia kort. En av oss var tidig och köade, den andra var sen (på grund av chef som segade med ett möte). Den tidiga, köande personen frös nästan i hjäl medan hon väntade på den lite lätt stressade sena personen. Den köande personen såg kön bli kortare och kortare och fler och fler människor gick in i studion. Till slut hamnade hon på standbyplats och hoppet var nästan släckt, det skulle inte bli något TV-inspelande. 1 timme+ kissnödigt väntande, i snålblåst och iskyla med stela fingrar skulle vara förgäves. Men då, som en blixt från klar himmel, kom en taxi inkörande förbi standbykön och stannade vid ingången, ut hoppade den sena personen och vi var hux fux först i kön och höll de frusna fingrarna för att vi skulle få komma in. OCH ibland har man tur. Det fanns 4 standbyplatser kvar, vi kom in, men fick inte sitta brevid varandra. Jag fick front row, Linda i mitten någonstans.
 
NVTB är ett brittiskt TV-program som produceras av BBC, i Elstree studios, långt uppe i norra London (i Borehamwood, zon 6, långt upp in the middle of nowhere där jag aldrig satt min fot innan). Programmet är ett humor-panel-program om popmusik. Två lag, numera ledda av Phill Jupitus och Noel Fielding, tävlar i olika ronder. Programledare för tillfället är ever so handsome Rhod Gilbert. Welsh, sjukt charmig dialek alltså. NMTB är känt för sina torra, sarkastiska och provokativa attacker på musikindustrin. 
 
När Erik och jag bodde ihop brukade vi se Mock the Week, QI, Top Gear och NMTB på repeat. Det var våra favoritprogram, mycket tack vare att kanalen Dave visade repriser på dom programmen dagarna i ända.
 
Programtiden är 29 minuter, men inspelningen tog kanske 3 timmar. Ni fattar att mycket kommer klippas bort, det var flamsigt at times men samtidigt är det det som är kul med inspelningar eftersom man får se så mycket mer än på TV, plus - det är gratis! Man behöver bara vara där, skratta och klappa händer. Det är jag bra på.
 
I gårdagens program, som antgligen kommer visas i BBC2 om någon vecka eller så medverkade även Adam Ant, Sarah Cox, Paul Foot och rapparen som gör Azonto-låten. Det kommer bli ett kul program. 
 

Födelsedag!

Med en enkel tulipan på bemärkelsedan, jag har den äran, jag har den äran att gratulera! Idag är det 19:e oktober, vilket betyder att den bästa, klokaste, vackraste, snällaste, finaste, generösaste, hjälpsammaste, trendigaste hipstermamman fyller år! Med risk för att det blir puttinuttigt nu men jag är en lyckligt lottad själ som har äran att ha dig som min mamma! Älskar dig lots and lots!

STORT grattis på födelsedagen "sister"!
 
 
 
Om du visste vilka tårtor jag skulle baka till dig idag, om jag bara vore hemma! Hoppas de tar hand om dig ändå!
 
Ni kanske har märkt att jag gillar att göra collage, och de här 9-bilderscollagen tenderar att bli födelsedagsbarn + mig själv-collage. Det gör inget, jag har liksom lite svårt att välja en bra bild från ett bra tillfälle. och då får det bli storcollage. Grattis igen mamma!

Planning ahead: halloween!

Yay! Halloween is coming up! Och det betyder såklart: FANCY DRESS! Det är väl inget nytt under solen att jag älskar maskerad. Jag är pepp. 
 
Vi ska på party och det är cirkus/freak show tema. Min tanke är att vara Black Swan goes gothic ballerina. 
 
Den 31:a är vi ett gäng som ska ut här. Är du i London, klä upp dig och häng på! The more the merrier!
 
Jag har inhandlat en, vad jag trodde var, en klänning på eBay. Det var en korsett med tyllkjol. Det funkar. Sen har jag också eBay'at hem ballerinapjucks, lösögonfransar, svarta långa handsar, vita strumpbyxor, och vampyrtänder. Detta är min inspiration:
HAHA, skoja bara. Inte Kajsa, 13 år. Nej nej, här är den riktiga inspirationen: Gothic Ballerina
Och här är min "klänning", som är i minsta laget. Storlek S i Kina (där den är beställd ifrån) är ganska litet.
Come along!
 

SKAVLAN

I lördags var och Linda på Skavlan-TV-inspelning. Det var min andra gång. Första gången som ni kanske minns var Bill Gates och Blondie gäster. Den enda gästen vi visste om innan var John Legend. Ni vet, han med megahiten All of Me (men som även gjort en hel del innan den!). Väl på plats fick vi veta att sångerskan Chrissie Hynde från Pretenders, författaren Cecilia Samartin, och psykologen Walter Mischel också gästade. Sedan var ju Fredrik Skavlan där givetvis.  
 
TV-inspelandet var, även som sist, på ITV studios, som ligger på London's southbank, precis vid Themsen. Det började vid 4-snåret och var nog inte över förran runt 7-tiden. 
Det är alltid lika spännande att vara med vid TV-inspelning, vare sig det är live eller inte. Att få vara på plats och se hur de fixar och trixar med scenen, hur många gånger de måste ta om trailers, hur de trollar in ett piano mitt i allt så att John Legend kan spela lite, är väldigt intressant. Man får också sitta där vid omtagningar och fake-skratta och ivrigt klappa händer.
 
Sen är det ju alltid spännande med gästerna, de man minst anar kan var hur roande och intressanta som helst. I dagens gäng så var John Legend min favorit, jag har gillat honom länge och han verkar så mysig, down to earth och är supertalented. Han är 35! What, han ser ur som typ 20. Cecilia och Walter var även de intressanta och hade en hel del begåvat att säga. Chrissie, ja, hon var väl lite som Debbie Harry sist var, lite avdankad och kanske inte alltid den rappaste, men men hon har nog levt ett hårt liv. 
 
Programmet som vi filmade visas nog nu till helgen i SVT och NRK och det ska bli kul att se vad som tas med och klipps bort. 
 
I publiken satt mest svenskar och norrmän men det var några danskar där också. Kan ha funnits någon britt med för programmet spelades in helt på engelska, fast med norskt mellansnack. Jag tycker han är otroligt skicklig Skavlan. Han är kort (det har egentligen ingenting med hans skicklighet att göra) och han kan verkligen ta männsikor på ett ärligt och trovärdigt sätt. Mycket kan ju vara inövat på förhand men man måste nog vara rätt så allmänbildad för att klara av att göra ett sånt bra jobb. 
 
Här är några av de bilder man inte fick ta. I alla fall inte under sändning. Jag vet, jag är lite olydig.
Linda och jag förväntningsfulla, eftersom vi tror att Pharrell är hemlig gäst. Han är ju i London trots allt. #DenBesvikelsen. Scenen innan sändning, precis som på TV.
John Legend spelar och sjunger en liten trudilutt. Chrissie Hynde också. 
 
 

En tre-fjärdedels Japan-reunion

Det är ett år sedan vi gjorde vår epic epic tripp till Japan. Jag, Fernando, Luke och Juan. Jag säger det igen, det var den bästa resan jag gjort.
 
I helgen har vi haft finbesök här i London. Juan har varit här och hälsat på med sin systerdotter Juanita. Luke och jag bor ju som bekant redan i London, Fernando har precis flyttat till Cordoba och Juan pendlar mellan Barcelona och Dublin. Som ni märker är det inte alltid så lätt att ses då vi alla är out and about hela tiden. Jag har träffat alla tre grabbarna på egen hand, men vi inte varit alla ihop sedan November förra året. Nu skedde inte detta i helgen heller, men vi var i alla fall 3 av oss, plus Rie som vi träffade i Japan. Så det blev lite utav en reunion trots att vi saknade Fernando.  Trevlig helg där vi käkade thai, snackade gamla minnen, drack vin, gick på gayclub, åkte nattbuss och blev förkylda. 
La Sueca y los Mexicanos. Juan, myself, Rrrrramon och Juanita.
Myself, Rie, Juanita, Juan, Luke.
Myself på killtoan på gay-cluben east bloc. Det fanns ingen tjejtoa.
Middag på Thai Square i Angel med de bästa!
Drinks på the Eagle. Ytterligare en pub som har ett djurnamn i titeln.

Drunk and Incapable

 
De senaste veckorna är det den här låten som går varm i mina hörlurar. Drunk and Icapable med Krishane. Aldrig hört om människan förrut, men åh så ljuvlig!
 
Ge mig en vecka till eller två så är jag trött på denna, och den kommer vara sönderspelad i min spotify när ni andra dödliga upptäcker den, just sayin! Därför postar jag den nu, medans jag fortfarande tycker om den

Hey fashionistas

Fashionistas out there, jag behöver er hjälp igen. 
 
Hur funkar det med ränder och ränder. Sideways och straight lines? Yay or Nay?
Och hur funkar det med rutor och rutor? Asymmetriska och fake chanel? Yay or Nay?
 

NYO - KGA - ÖBRO - STHLM - del 5

Förra söndagen började med en lyxfrukost uppe hos Anneli. Det bjöds på mjuk och hårt bröd med skinka, gurka och olika ostar, kokt ägg, smooties, kaffe & te, fil och müsli och juice. Mums! Efter det tog vi båten till Djurgårn för att gå på ABBA - the museum. Det var min lite tidiga födelsedagspresent till mamma, som fyller år nästa söndag men då jag inte är hemma i Sverige då tänkte jag att det vore kul att göra något innan. Och varför inte ihop? Och varför inte gå på ABBA-museum när båda gillar ABBA?
 
Redan innan vi gått in hade vi fått valuta för pengarna. Kolla in nedan, de nya medlemmarna i ABBA. Vi heter numera BBBK eller B3K. Mamma är så snygg i lockiga Frida-hår, eller hur? 
Innan hade jag sagt till mamma att mina favorit-ABBA-outfits är de när Agneta och Frida har vita tunikor med en blå hund och en gul katt. De har alltid varit mina favoriter, tycker att de är så fantastikt snygga och coola. Skulle lätt ha samma idag, och verkligen använda dem som vanliga kläder (inte utklädnad). Fatta då min lycka, när jag i souvenirshoppen hittar tishas med både katten och hunden. Hade kunnat köpa båda två men tänkte att jag får börja med en, så det fick bli den blå. Blå är ju trots allt min favoritfärg och hundar mina favoritdjur... eller inte!
I shoppen kunde man också köpa honung. Det tyckte jag var kul.
Själva museet gjorde ingen besviken. Dock kanske det är clever att gå dit en dag mitt i veckan och inte en söndagsförmiddag (mycket folk). Det är ett mycket interaktivt museum där man kan sjunga karaoke, dansa till Dancing Queen och quizza. Häftiga filmklipp visas på storbild, gamla orginalscenkläder finns att kika på, en hel drös med skivomslag finns. Och man kan fotas i the Arrival-helikopern, ja, det finns en hel del att se och göra. Det hela avslutas med en Swedish Hall of Fame när det gäller musik som är en fantastik utställning där man kan lyssna på svensk musik sedan 1900-talets början. Vi kunde ha gått där mycket länge och lyssnat. Jättekul och jag åker mer än gärna tillbaka.
Inte de snyggaste outfitsen här inte... Kolla in Benny's stövlar!
 
Efter drygt två timmar mötte vi upp Anneli för en snabb lunch på Vin och Spritmuseet innan det var dags att bege sig mot Arlanda. Nedan är ytterligare en bild från vackra Stockholm, i väntan på lokaltrafiken. Jag har blitt helt såld på stan, har inte riktigt gillat Stockholm innan men nu, oh, jag vill nog flytta dit. Får jag det?
 
 

Note to self: Åk inte nattbuss åt fel håll

Det tog mig 4 nattbussar att åka hem i går kväll. Eller snarare inatt. Lämnade de andra vid Liverpool Street just innan 2 am, typ kvart i två, och landade in hemma i Shepherd's Bush vid tjugo i fyra. Inte okay.
 
Fyra, nästan två timmar på 4 nattbussar mitt i natten. Inte cool. En av nattbussarna var på diversion och på väg åt helt fel håll. Om jag inte varit vaksam hade jag hamnat i Clapham Junction. Där bor inte jag.
Det hade inte varit svårt att ta sig hem därifrån, för det finns direktbussar men de tar dryga timmen. Och jag suckade högt för mig själv när jag insåg att jag nog skulle komma hem till gryningen, men då dök Vauxhall station up, tur för mig. Det är en större busshållsplats där många byten sker och det är folk i rörelse. Man har ju liksom ingen lust med att vandra omkring bland öde busstopp i södra London mitt i natten, men Vauxhall är okay. Hoppade av bussen, letade på en ny som skulle ta mig tillbaka till 'stan'. Hittade en som gick till Aldwych. Hoppade på den, och gick av, gud jag minns inte nu vart jag gick av, men det måste varit i krokarna runt Trafalgar Square. Gick i rask takt, eftersom jag frös lite upp till Piccadilly Circus. Tokmycket folk i rörelse en lördagkväll, men tog mig till slut till mitt bästa busstopp på Regent Street där 94:an går till Acton, via SheBush. Den brukar vara reliable och komma med 5 minuters mellanrum. men såklart inte i natt. Huttrade nog i kylan i minst en kvart innan jag kom på den. Sedan åkte vi i lagom takt till Shepherd's Bush. Då var jag hungrig, frusen och otroligt trött. Smög in i huset är jag bor och ser två housemates sitta och dricka i köket. Jag joinade inte dem, utan tog en chippåse och gick upp till mitt rum och började twittra med mina ouppladdade telefoner. Båda hade såklart dött på vägen och gjort hemresan så mycket längre. Så vad lär vi oss av detta? Partaja gärna, men gör det i ditt area, eller åk hem med sista tunnelbanan.  
 
 
 
 
Men det var en kul dag igår. Så jag klagar egentligen inte. Bara påpekar.

NYO - KGA - ÖBRO - STHLM - del 4

Vi fortsätter med Sverigeresan. Själva anledningen till att jag i första hand åkte hem var att jag skulle på musikal. Hade fått biljetter till 'Livet är en schlager' i julklapp så jag tog med mig hipstermamman och drog till storstan för musikal, ABBA-museum och myshäng med bästa Anneli. 
Ovan: Cha-Cha (som Valte säger!) och hipstermamma (som har typ sådana glasögon som pappa hade för 20 år sedan), tar en selfie när vi står still i någon tunnel i Stockholm.
 
Nedan: Glasögonormar på lokaltrafiksbåten in till stan. Anneli, mamma och jag. 
Vy från båten. Gröna Lund och Djurgårn.
Mamma och Anneli och Margareta Krok, utanför dramaten. Magen måste ju känns på. Den är alltid varm.
 
På tal om mage, jag hade sådan magont under helgen, jättekonstigt magont som gjorde att jag inte kunde sova ordentligt och jag fick vara lite vaksam med vad jag åt och drack (nu har det gått över, men det höll i sig hela helgen och var otroligt obekvämt)
 
Vi käkade lite pre-theatre middag innan musikalen, på lördagskvällen, sedan tog vi en prommis till djurgårn och Cirkus där spektaklet skulle take place.

 

Så, Livet är en Schlager, vad är det för en musikal? Jo, det är historien om den schlagertokiga Mona och hennes man Bosse, hennes bror, den transan Candy Darling och killen hon jobbar för, den cp-skadade David. Människor så vanliga man kan bli när man döpt sina döttrar till Carola, Kicki, Lena Ph och Anna Book. De lever sitt liv i Skarpnäck med drömmar som de måste klämma in mellan dagishämtning och lämning alltmedan dagarna går, blir till veckor och år.

Ända tills Mona råkar höra en sång som David har skrivit och i hemlighet skickar in den till Melodifestivalen – och blir uttagen till den stora finalen. Över en natt blir hon den nya schlagerstjärnan, älskad, omskriven och omsusad. Det är egentligen bara ett problem.

Hon har inte berättat att det inte är hon som har skrivit låten och avslöjas det riskerar hon att förlora allt hon fått.

Så står det på hemsidan. 

I rollerna fanns bland annat Helen Sjöholm (Sveriges bästa kvinnliga musikalartist!), Peter Jöback (Sveriges i särklass bästa manliga musikalartist), Jonas Helgesson, Johan Glans, Måns Möller, Katarina Ewerlöf och My Holmsten. 

 

Vad tyckte vi då? Jo, ååååå såååååå bra! Inte nog med att historien är underbar, med massa schlagerreferenser, produktionen är snyggt gjord (allt - scenen, kostymer, musik - snyggt, proffisgt och kläderna är magnificent, sjukt glammiga - inte så konstigt kanske då Christer Lindarw haft ett finger med i spelet.), ensembeln är amazing. Helen och Peter är outstanding med sina performances. Jag har sett Peter innan i phantomen och har är otroligt proffig och verkar alltid kunna leverera. Plus att han är sjukt snygg som kvinna. Johan Glans som farsan i familjen, honom vill jag ha som kompis. Jag tror vi skulle ha så roligt ihop. Hela tiden. Och även de andra, duktiga är bara förnamnet. Det var verkligen en hög lägstanivå på them artists.  

Lycklig tjej på musikal. Jag vill se den igen. Helt klart värt ett besök. En av de bästa musikaler jag sett, och igen, då har jag sett pretty many så jag kan verkligen tycka till om detta ämne. Se filmen, eller se om filmen och gå på detta underbara evenamang genast. 
Om du sett filmen med samma man så vet du varför dominobrickorna ser ur som det gör ovan. 
 
 

#LOVELONDON

 
LONDON är så himla vackert ibland, speciellt i solnedgång och upgång.

Countdown: 30 days to go

 
Australia mission is getting closer and closer. Exakt en månad kvar idag! #TryingToHideTheExcitement

#IDeserveParadise

Igår kväll var vi, jag och Sabryna, på ett jobbevent. Vi hade totalt glömt bort det och var lagom peppade när vi satte oss på No 9- bus to Aldwych. Vi hade blivit inbjudna till ME London's annual signature event. Ett jobbevent där hotellet (i detta fall hotellkejdan) bjuder in sina clients (bland annat oss) för en liten cocktail-reception med canapés och för att berätta mer om sina hotell och för att träffa de man jobbar med dagligen. 
 
Evenemanget hölls på hotellets Radio Rooftop Bar, en terrassbar med grym utsikt över Themsen och London's southbank. 
 
Bara utsikten var värt besöket. Kolla in liksom:
Ovan: Som alltid, när det bjuda på gratis mat och dricka i trevlig miljö med kul människor, så trivs man ju. Eller hur? Vi började med cava, men fortsatte sedan med dessa godingar (någon ginblandning med grön tea). Första sippen var inte så god, men efter några sippar blev de vipps jättegoda (precis som jag kände med Matcha latte'n i Japan!)
 
Nedan: Min partner in crime när det gäller work events. Vi kom fram till att det spelar inte egentligen någon roll vilket event man gåt på, det är sällskapet som gör kvällen. Alla events vi varit på ihop so far har varit sjukt roliga, och händelserika. Antagligen är det alkoholen som gör det. Det är en vild gissning, men jag tror det! :)
 
Under kvällen lottades det ut priser till olika destinations över hela världen. Toppriset var ett 7-nätters stay med flights till Dominikanska republiken. Jag menar wow! vilket pris. För att vara med at tävla kunde man antingen lämna sitt visitkort i en skål eller vara med och hashtaga #IDeserveParadise. Vi gjorde bådadera. Vi vann inte. Här är vårt bidrag. jag kallar den 'Kajsa har skyltdockeblick och Sabryna har 3 ben, alternativt en svans'.
Den bilden tog när vi kom, och vi blev helt sålda på panamahattarna och ukulelen.  
Hand over an ukulele to a Swede and she plays (sings) ABBA, Roxette or Ace of Base songs to you! AND, she won't give it back to you. Vi försökte sno med oss ukulelen och hade nästan med oss den, men det sket sig på slutet. Hey, man kan ju inte alltid få vad man önskar, eller? Trots besvikelsen med instrumentet så lyckades vi kommer från ME med dels en goodiebag (med bland annat en bluetooth speaker!) och håll i hatten: PANAMAHATTAR. Jättepassande med en papp-hatt i regniga, kalla och blåsiga London. Vi tackar vår nya kompis Angel-Gaz för dem, tack och bock.
 
Det blev några selfies på hemvägen. Något tipsy, men det var två nöjda tjejer som traskade ner the Strand i går kväll. Otroligt lyckat i slutändan. För visst är det väl så att när man minst ser fram emot något har man som roligast? I'd like to believe this is true.
Tyckte att jag var sjukt cool på bussen hem, fast i the dodgy parts of Shephed's Bush kändes det lite dumt. Jag var too fancy, too cool for school. Så är det ibland.
 
Imorse och hela idag har vi haft hattarna på. Jag är inte ens en hattmännska men denna ska minsann med till Australien. Coolfaktor: hög!
 

NYO - KGA - ÖBRO - STHLM - del 3

Tillbaka till Sverigetrippen ett tag. Fredagen var fullspäckad. Vi hann med:
 
- Bus och lek hemma på Lovart från arla morgonstund
 
- Promenad ner till Folkhögskolan för att hälsa på mamma
Eftersom lillen varit lite snuvig och kinkig dissade vi långpromenaden med Teresa och gick ner till mammas jobb på skolan istället. Det tog lite tid innan ungen ville ner i vagnen, det var mycket roligare att klättra på stockar i Axbergs trädgård, men väl nere i vagnen gick det galant. Vi sprang upp för bussbacken (träning!) och kom ner till mamma strax innan lunch. 
 
- Bus och lek på Folkhögskolan med både lärare och elever
Upp för trappor, ner för trappor, sparka boll, hoppa i sackosäckar, pilla på biljardkulor, stoppa in pingisbollar i högtalare och äta kokosboll. Mitt bland de studerande.
 
- Shack-spelande
Nja, inte så mycket spelande kanske, mest flyttade på bönder och hästar. Ihihi. Note to self: öva regler med Valte
 
- Promenad med Teresa
Fick sällis av T-rex och Tiff på vägen hem från folkhögskolan. Valtelicious var på lite kinkigt humör men det lugnade ner sig när vi väl kom iväg.
 
- Mer lek hemma på Lovart 
Lek i tält, bus i tvättstugan, drag i sladdar, bokläsning, glassätande (3 piggelin och en strut - sen fick jag säga nej, rookiebarnvakten fick ju äta upp hälften av alla glassar och även om jag gillar glass blir det lite mycket med så många) och Cartoon Network-tittande.
 
- Uppacking av väskor
Massa väskor från sist som inte var uppackade packades upp medan Valte somnat helt av sig själv (say what!) i soffan.
 
- Fika med randiga ligan på Smakbiten
Eftermiddagsfikasällskapet blev Camilla, Liv, Teresa och Tiffany, ingen Valentine då han var förkyld och lite kinkig. Trevlig catchup med vännerna som blivit mammor. Teresa 'glamourmamman' hade missat dress coden så hon fick vara fotograf.
 
- Middag på Brasseriet
Kvällen spenderades med Evelina och Teresa inne i Örebro hos Erik som lagade top-notch-mat åt oss. Teresa och jag, köttätare som vi är, åt steak frites och Evelina fick Erik's specialmat i form av friterad kålrot och grönsaksgratäng med poached friterat ägg. Vi avslutade allesamman med chokladfondant. För som sagt, finns choklad på menyn, då väljer man det!
 
Tack brother för rabatten!
- Pubhäng på Pitchers
Det blev förvisso bara en drink, mest i väntan på buss hem men det var trevligt.
 
- Bussresa hem till Karlskoga 
Busschauffören var på gott humör och frågade om vi var under 20. Vi sa inte så mycket utan chauffören fortsatte: "Vet ni tjejer, vi kan låtsas att ni fyller 20 ikväll och då får ni åka för halva priset, det blir vår lilla hemlis, det är ändå inga kontrollanter så här sent en lördag". Okay, sa vi. Vi säger inget och vi är gärna 20 år. 
 
Återkommer med Stockholmstrippen sen, kanske imorrn. 
 
 

Vad är det för en dag?

Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag för det är Sabrynas födelsedag. Hurra Hurra Hurra!
 
Idag fyller min kollega, tillika vän, Sabryna 27 bast. Hon har ju joinat oss i later-20's-gruppen. Det är ju här man ska hänga, för vi vet ju att 30's is the new 20's. Eller hur?
 
Vi brukar inte köpa födelsdagspresenter till varandra, utan mest bara bjuda på lunch eller drinkar eller så. Men, ni vet, när man hittar en sådan där spot-on present som man vet att personen i fråga kommer att älska men inte vet att hon/han vill ha, så måste man bara köpa den. Them presents are hard to find men när man hittar dem så vet man att man träffat rätt. Jag hade en sådan idag.
 
Jag hade gått och spanat in en katt-kudde (format som ett katthuvud med stora kattögon och öron), en mjuk en, som man kan värma händerna i om man fryser. Enligt mig är det lite läskig med sina stora ögon, men Sabryna gillar katter (det var ju hos henne jag var kattvakt om ni minns!), och jag visste när jag såg kudden att detta kommer falla Ms Pitch på läppen. Så den köptes och har sedan två veckor tillbaka bara väntat på att få hälsa på sin nya ägare. 
 
Imorse när födelsedagsbarnet kom i på kontoret spelade vi 'Happy birthday to you...' högt och påsen med katten stod tillsammans med ett egenkompnerat kort på hennes skrivbord. 
 
 
 
Lyckan var total. Vilken succé!  Hon var helt i eld och lågor och första halvtimmen på jobbet blev det inte mycket jobb gjort utan istället flamsade vi runt med kattkudden som numera heter Piglet. Vi tog bilder, dansade och filmade. Sabryna har nu också bytt profilbild och coverphoto på FB till bilder med katten.
 
   
Helt sinnes, men otroligt kul att det var en sådan uppskattad present.
 
När vi skulle gå hem så sa Sabryna: I want to take him home but at the same time I want to have him here. Han fick stanna, i alla fall i natt.
 
 
Vad ska jag nu hittat på till nästa år? Denna present går inte att toppa! 
 

NYO - KGA - ÖBRO - STHLM - del 2

Valentine och jag lekte en massa där på morgonkvisten på torsdagen. Och när mamma och pappa dragit till sina jobb tänkte jag ta mig med lillen ut på prommis till Teresa. Det fortfarande var tidigt, men vi slängde på oss regnkläderna och började gå mot Ekeby, i hopp om att lillen skulle somna i vagnen. Det gjorde han inte: Väl framme hos Teresa och Tiffany blev det heller ingen sömn. Teresa insåg snabbt att ha en nyfiken 2-åring i lägenheten kräver lite mer ordning och reda. För så är det med Valte nu för tiden, det blir aldrig en lugn stund då han är snabbt och stark och ska pilla, klättra på allt och springa omkring och busa. 
 
Vi hade en mysig morgon hos Teresa, och var nog där en timme eller två. 
 
Under promenaden hem, i spöregn bör tilläggas, somnade till slut den lille vilden. Grejen var dock att han somnade ungefär när vi svängde in på Lovartsvägen, men då fikc han sova i vagnen på altan.
 
Rookie-barnvakt som man är, han man inte så stor koll på de små livens ät- och sovvanor. 
 
Eftermiddagen bjöd på golunch hos farmor, fikabesök med rullator-race och en massa spring hos farfar tillsammans med Tinna och farmor, långpromenad med Tinna och mer häng med Teresa och Tiffany.
Quality-time när den är som bäst och när man är som tröttast. Tror att parveln somnade just efter 20-tiden, då hade vi tittat på ett halvt Bamse-program och 4 Mamma Mu-avsnitt. Europa League-matcherna hade knappt ens börjat förrän både pappa och jag sagt god natt. 
 
 
 

NYO - KGA - ÖBRO - STHLM - del 1

Nu har man varit hemma igen, i fyra hektiska men roliga dagar. Det är ju så nu när man åker hem, det är mycket som ska hinnas med och många att träffa. Dock har jag på senare tid slutat 'organisera' träffar med alla för jag hinner liksom inte. Mina prios numera är att hänga med Valte, hälsa på farmor och farfar och umgås resten av tiden med nyblivna mamman och bästa vännen Teresa med baby T. 
 
I onsdags flög jag med bästa crash-landningsflygbolaget till Nyköping, steg ur planet och tänkte 'satan i gatan vad kallt det är'. Pappa väntade på flyplatsen med Polly, päron och Pepsi i varma Chevan (som är en Kia). Han vet han, farsan, vad man behöver efter en sån flygning. Trycktankade Polly och åkte mot Charleswood, men ett litet stopp hos Erik för att hämta upp Kangoon, sedan vart det åka av i varsin bil. Från Örebro till Karlskoga hade vi gröna vågen och det gick minsann undan.  
 
Väl hemma på Lovart satt mamma uppe och välkomnade oss, så sent var det inte, men Valte hade somnat för länge sen så vi fick smyga in. Hade verkligen sett fram emot att sova i mitt rum, i min säng, tyst och lugnt. När jag lagt mig upptänkte jag att något saknades. I min säng bland alla IKEA-hjärtkuddar låg en ful vattkoppig docka (som jag sytt när jag var liten och dålig på syslöljd) men inte min Vito. Fick lite panik, och tänkte: inte är väl Vito i London? Han ska vara här hemma? Eller? Hittade honom i alla fall inte i mitt rum. Paniken kom smygande, VART ÄR VITO, gick och kollade Eriks gamla rum, numera bilbioteket, inte där heller. Smög ut i vardagsrummet och tände lampan, kikade in i Valtes leksakstält (där alla gosedjur ligger och trycker), och vem hittar jag inte då om inte min Vito. Va? Den lille vilden har tagit Vito in i sitt tält. Kul för Vito, men inte för mig. Herregud, han är ju skör, har knappt någon päls och ena ögat är påklistrat. Lättad, tog jag med mig Vito in till mig och tänkte att jag skulle ta ett snack med parveln på morgonen.
 
Han vaknade 5h30am. Trots att jag är en morgonmänniska är jag liksom inte van med så tidiga mornar. Men han är å go på morgonen att man kan inte vara sur, och tröttheten glömmer man (i alla fall ett litet tag). 
 
 

RSS 2.0