K and K in the UK!

Glasögonormar i samma ASSA-hoodies (courtesy of pappa Berggren), svarta tights, grå knästrumpor... Anders tyckte att vi var så lika att han var tvungen att ta en bild på vår slappförmiddag i soffan!



Det är skönt att ha Kristin tillbaka på banan. I helgen har hon varit våran hedersgäst på Allfarthing. Vi (Anders, Erik, Kristin och jag) hade en hederlig svensk-helg med middag på lördagkvällen och med Sveriges komikerelit spelades på dvd'n natten lång. Jag ska (jag vet att jag sagt detta förrut) gifta mej med Björn Gustavsson, men tydligen är jag inte själv om den saken då Miss Jansson också ska göra det... Hmm... first come, first served...

Vi satt i vardagsrummet och snackade svenska hela natten, en lyx faktiskt. Kristin orkade inte åka hem så hon fick sova över, blev lite som ett pyjamasparty och det är därför vi är klädda i samma uniform above.

Vi spelade bowling med jobbet i fredags. Några strike-ar och spärrar blev det, trots det vann jag inte. Men jag skyller på att jag har en skadad fot, jag menar annars vet ju alla vem som är queen of the bowling, eller hur?

Bilderna above säger ju sig självt!

Inte nog med att Anders ligger däckad (han har gjort det hela dagen och gör det fortfarande) Erik vart utslängd från utestället de var på igår. Han som är fromheten själv, och tydligen bara hälften så berusad som Mr Andersson blev utslängd utan anledning (enligt honom...)

OCH det är inte slut än, när han kom hem somnade han med huvudet emot elementet, vilket resluterade i ett brännmärke i pannan och på handleden...



Oj oj oj, grabbar, det är inte lätt här i livet.

När jag kikade in i killarnas rum imorse för att hämta min usb-kamerasladd fick jag se detta:



Anders däckad i full klädsel med skor PLUS två rostade mackor med stekt ägg brevid sig.

Snacka om att någon var trött inatt... Jag har inte fått några detaljer än men enligt Erik var deras utgång pretty hard yesterday... Kajsa väntar med spänning på mer info!

Oh ja, jag vet. Jag är elak som lägger ut en sån bild men för att easa det hela kan jag säga att jag också slocknade i min säng med full utstyrsel på - dock utan skor men med klocka, make-up och hårspännen kvar. Och jag inte så full kan tilläggas...

Det är frustrerande att ha en ofungerande fot.

Och jag måste fortfarande vänta till måndag för ett förbannat svar från x-rayen.

Och så börjar jag bli förkyld med. Fantastiskt, eller vad?

Det var bara det jag ville påpeka. Fy Farao!

Fast imorrn är det ju fredag, veckans bästa dag! Löning, fest och helgledigt! Finemang!

Jag har varit nervös nu. Jag blir alltid nervös. Sista 10 minuterna fick jag byta kanal och titta på 'How I met your mother' för jag klarade inte av att normannen tog in mer och mer...

Till slut tog nyfikenheten över och jag fick till och med Anders att se upploppet där Sweden krossade motståndet. Ha!

"Surberb performance by Sweden, worldclass!" - Engelska kommentatorn på BBC.

"Is Sweden coming back to rule the world of cross-country skiing again?" - Samma kommentator

Nu känns det bra! Vi slog Norge, och bäst av allt även Frankrike och Tyskland (varifrån mina kollegor kommer ifrån - gissa vem som kommer häckla på jobbet imorrn?)

Heja heja Sverige!

... ner som en pannkaka.

Precis så är det på jobbet. Vad som helst kan hända. Verkligen vad som helst. Och när som helst. Från en dag till en annan kan det se helt tvärtom ut än dagen innan.

Detta fick vi erfara igår. Bara helt random fick en av mina kollegor gå, hon fick kicken alltså. Bara sådär. Ingen egentlig orsak vad jag vet.

Nu sitter jag nog ganska säkert men ändå. Det känns lite sisådär och stämningen är ju inte direkt på topp när sådana här saker händer.

En liten lista:

Sedann i fredags har jag haft lite pain i min vänsterfot. I början trodde jag att det bara var att jag slagit i foten, fått pjäxont, eller bara fått in inflammation men det har hållt i sig, och inte gått över. Så imorse bokade jag en doctor's appointment och gick iväg nu på eftermiddagen till min lokala doktor som klämde lite och det gjorde ännu ondare.

Efter 5 minuter av kläm och X antal frågor insåg doktorn att det var bästa att skicka mej på X-ray då jag kunde ådragit mej en så kallad 'runner's fracture'. Jag fick en grön lapp utskriven i mitt namn och en antydan att jag bör gå till sjukan för en röntgen-koll. I receptionen sa de att man bara kan x-raya mellan 9.00 och 16.00 så det blir att ta sig till St George's Hospital first thing tomorrow morning för en check.

Förhoppningsvis är det ingen fraktur, jag kan stå på foten även om det gör ont, så det bör bara vara någon form av inflammation eller liknande men man kan ju aldrig så noga veta. Fast det känns som jag med bruten arm och bruten handled i bagaget vet hur ett brutet ben ska kännas och detta känns inte alls på samma sätt, fingers crossed att det är en hel västerfot jag har!

Imorron vet vi!

På fredagskvällen kom Rob och hälsade på i stora stan. Han flög in direkt from Norge där han vart på kurs så jag plockade upp honom på Heathrow i fredags kväll.

Jag hade inte direkt hittat på några speciella planer för visiten, förutom en surprise på lördagen. Men i och med att Rob inte varit i London förrut så blev det automatiskt lite sightseeing på schemat. Lördagen bjöd på solsken och finväder, vilket gjorde att en liten båt-cruise på Themsen var på sin plats. Vi tog bussen in till stan (87:an såklart!) och hoppade på i Westminster och åkte med hela vägen till Tower. Härligt att sitta på ett soligt däck bland spanska skolklasser och östeuropeiska turister och lyssna på den engelska 'guiden' som berättade på en 'sort of English' om alla sights, broar och dylikt man åkte förbi. Bäst av allt var att det var gratis då jag hittade en gammal voucher i mina gömmor. Ibland är det bra att jobba inom turismbranchen.

När vi stod och väntade (i solskenet) på att boarda inför cruisen var jag tvungen att berätta om surprisen. Jag hade fixat två biljetter till Phantomen på Operan - musikalen. Jag visste att Rob velat sen den, och jag lyckades få biljetter till matinen på lördagen. Så efter att vi cruisat klart, gick vi en prommis tillbaka in till Soho/Leicester Square via Covent Garden för att äta en snabblunch i Chinatown och sen vidare till Piccadilly Circus för Her Majesty's Theatre och musikaldags!

Jag har sett den förrut, och tycker den är mäktig, maffig och bara helt underbar. Jag blir alltid så inspirerad av sångarna, dansarna, musikerna och skådisarna. Varenda gång jag gått på en musikal har jag kommit ut och undrat varför jag inte blivit musikalartist. Är det försent, tro?

Vi satt ganska högt upp, i Grand Circle, vilket inte är det bästa platserna men man fick se helheten och mycket ligger i känslan att bara vara där på plats. Vi hade dock två jätteirriterade japaner framför oss som antagligen inte fattade storyn och satt och vred på sig och checkade sina mobiler hela showen igenom. Well, inte riktigt hela showen, mannen somnade nog i andra akten för det var lugnt ett litet tag i alla fall.

Efter showen gick vi en runda på stan, från Piccadilly upp på Regent Street, in på en bakgata och hittade ett litet mysigt fik, eller glassbar snarare. Rob tog en kaffe och en shortbread-kaka med dulce de leche och jag tog en äppeljuice med en banan-dulce-de-leche-glass. Maravilliosa! Jag har inte ätit Dulce de leche sen jag var i Buenos Aires, och det var så gott. En liten flashback från forntiden it seems like.

När vi fikat klart, blev det lite shopping på Regent Street, Carnaby Street och Oxford Street. Mycker folk som vanligt. Jag fönstershoppade, var shopping-assistant och style advisor åt sailorn som fick lite nya stuffs inhandlat. Klockan började närma sig hem och matdags, så vi pallade oss ner till Trafalgar Sq, tog bussen hem via Sainsburys sen var det Kajsas tur att laga middag. Det är annars Rob's syssla, men Kajsicken fick så för matlagningen denna kvällen och det blev en måltid utan dess like! Hon kan om hon vill.

Söndagen inleddes med en massa regn, vilket gjorde att vi tog en långfrukost inne innan vi begav oss ut på stan. Dubbeldeckare till Liverpool Street och like strosande på Spitafield Market och Brick Lane. Regnet höll i sig, men vad gjorde väl det. Vi tog en stående lunch från en av alla gatu-stånden. Pad Thai med kyckling resp. räkor och några springrolls.

På vägen tillbaka till Wandsworth kom vi på att det kanske var dags för ett bio-besök. Så blev det. Först en fika på Cafe Nero, och sen 2 timmars The Wolfman med Anthony Hopkins och Benicio del Toro. Jag säger bara en sak. K.A.S.S! Ingen Kajsa-film what-so-ever, dålig story, fula animeringar och väldigt makaber. Se den inte, hyr den inte. Ignorera bara, den är värdelös. Ett tips bara!

På kvällen var ordningen återställd, Rob stod för maten, Kajsa för disken (mest för att hon förlorat i Yatzy och var så illa tvungen att diska...)

Allt som allt var det en fin helg, med finbesök! Och till råga på allt lärde vi oss en massa nytt:

Vad vi lärde oss i helgen:

- Greenwich uttalas Green-ich - UTAN W.
- City of London är bara en sq mile mitt i stan, resten av stan heter egentligen City of Westminster.
- Det heter Westminster och inte Westminister.
- Big Ben är inte själva klockan utan en liten bell inuti klockan.
- Wolfman är en kass film med pissig story och fult animerade varulvar.
- Engelskmännen är tokiga som cyklar, springer, går, dansar i shorts UTOMHUS i februari.
- OS verkar inte vara något som intresserar UK.
- Skicross är en kul sport.
- Det står 'Way Out' när det borde stå 'Exit'.
- Kajsa är dålig på 'Push & Pull' och 'Right and Left' och på alla typer av spel.
- Cockfosters är ett udda ställe, eller udda namn på ett ställe.

Om man skulle sätta ett soundtrack på helgen som varit skulle det bli en blandning av dessa:

- Bad Romance by alla vårs Lady GaGa
- Hollywood Hills med Markus Krunegård
- Viva La Vida med Darin
- Random låtar från Phantom of the Opera
- Pop Opp i Topp med Dag Vag

Alltså, inte för att dessa låtar är några favoriter kanske men de är sådana som sätter sig på hjärnan och sen går man och sjunger på dem hela dagen. Dom försvinner liksom inte bort från ens inre.

Förra veckan var första veckan tillbaks i London efter semestern i Sverige. Hårt, minst sagt, att vara tillbaka i storstan. Jag är oerhört glad över att jag har en plan och att jag nu bara behöver hålla ut och flyta med fram tills att det är dags. Jag tänker inte avslöja för mycket än, det finns en del som redan vet vad jag syftar på, ni andra som inte vet får hålla er till tåls lite till. Snart, snart, kommer en förändring att ske i Ms Berggren's liv och det är banne mej på tiden.

Hursomhaver (är det egentligen ett ord eller tre?), i förra veckan var jag sjukt effektiv. Som alltid när man är borta mer än en vecka är det mycket att göra på jobbet, och nu ännu mer eftersom jag kör positionen som sales assistant mellan 9.00-10.00 och sen supervisor resten av dagen. Och det är två helt olika områden med varierande arbetsuppgifter som ibland inte rikigt klaffar och omställningen är lite komplicerad at times. Jag tror dock att detta är något jag kommer lära mej att hantera, bara jag sätter mej in i det hela och ger det lite mera tid. No doubt about it!

Så, förutom mycket jobb, hann jag med att registera och anmäla mej för högskoleprovet 10:e April. Bra gjort Kajsa! Sista anmälningsdag var 15:e Feb, den dagen jag var tillbaka och det gjorde att jag fick rusha till postkontoret på min lunch och köpa en postal order som sedan skulle skickas till Svenska Skolan i London tillsammans med en anmälan. Håll tummarna för mej den lördagen!

Sen vart det hem, och packa upp, städa, fixa, diska, tvätta, ja allt sånt där som behövs göras hemma.

Under resterande delen av veckan fixade jag med mitt projekt, betalade räkningar, försökt avboka mitt gym-membership (lättare sagt än gjort 1), gjorde chlamydiatest (som man fick hemskickat gratis, so why not?), storhandlade, jobbade ännu mer, monterade toasits (lättare sagt än gjort 2) och käkade middag hemma hos Kristin.

För att förklara mej lite, gym-membershipet är tok-krångligt att avboka, enda anledningen man får avboka är om man flyttar inom 30 minuters väg från ett Esporta-gym och då man måste skicka in bevis på att man har en ny adress. Jag har skickat några Sverige-papper till dem, eftersom jag faktiskt är skriven i Sverige. Vi får se om de går på den lätta!

Toasitsen ska vi inte ens tala om. Jag fick ett sms från Anders som hämtat ut sitsen på Argos och som sa att han inte riktigt haft tid och inte riktigt förstod beskrivingen på monteringen. Så jag tänkte, att nu får allt the lead tennant steppa in och greja ihop det som grabbarna inte klarar av. Händig som man är. LÄTTARE SAGT ÄN GJORT. Jag satt i en halvtimme på huk inne på toaletten och pillade, plockade, skruvade och till slut fick jag ihop det. Trodde jag.

Dagen därpå fick jag ett meddelande från Erik som sa att han halvt om halvt slagit ihjäl sig eftersom sisten tappat fäste och han nästan åkt i golvet. Det var bara att börja om. Det gick inget vidare och descriptionen var verkligen skitkass och oförstålig.



Get it? Nej, tänkte väl det....

Erik och/eller Anders fick till slut ihop det, fast idag pajade det igen så Anders har grejet lite till. Det slutar nog med att vi får köpa en ny, lättmonterbar toasits!

Toasitsen till trots, det känns ändå som veckan var effektiv och jag fick en massa bra saker gjorda. Mer sådan effiktivitet önskas, please!

Jag har ju klippt mej! Och blondat till det igen. Lugg, blonda slingor och nytoppat, kan verkligen inte bli bättre - jo, längden kunde vara längre... oh well, man kan inte få allt. Jag är i alla fall helnöjd med mitt klipp, mörkbrunt var inte min grej, Kajsa is blond och kommer förbli blondish framöver. Tack till den underbara frisören på 'Frisörerna' i Göteborg som stylade till det. Sono molto molto contenta.

Klicka på bilderna för att få dom större!

Jag har ångrat mej, jag ska blogga lite igen tänkte jag. Blogguppehållet är slut. Över. Hallelujah!

Men ni får hålla till tåls ytterligare en stund, måste skriva mina inlägg först sen kommer en update, det lovar jag!

Nu kör jag lite blogguppehåll! Jag vet inte hur länge, vi får se men för tillfället har jag lite att pyssla med så jag lägger detta på is lite.

Jag är tillbaka i London förresten, har signat upp för högskoleprovet i April och uppdaterar min CV för fullt, spännande times väntar framöver, vem vet kanske är jag tillbaka imorrn med en update, kanske om en vecka, en månad, ja ni fattar.

So long så länge!

K.

Nu är det bestämt, natttåg till Åre ikväll. 4 dagars skidåkning och sen nattåg tillbaka till Göteborg.

Jag är excited. Excited above all. Har spenderat eftermiddagen med Carro och tjackat skidklädsel, väntar och underställ. Och vilka klipp, allt under 1500 SEK, och då fika jag en fika på det. Jag är så himla bra¨på shoppning.

Nu ska det hyras pjäxor och skidor sen blre det åka av. Härligt!

Update kommer sen, kanske under veckan, annars är jag back in Gbg på fredag.

So long lovies!

Packing på G!

Imorrn klockan 18h00 lyfter jag mot Göteborg!

Äntligen är det dags för lite VACANZA!

See you there!

Vi vann. Go Fulham Go!

Jag och Kristin gick från jobbet igår till Craven Cottage, där matchen mellan Fulham och Portsmouth took place. Med våra 'Directors area' seats gick vi in och fick finfina platser på typ 10:e raden bakom avbytarbåsen. Vi såg skitbra.

Varken Kristin eller jag är väl egentligen så fotbollsintressearde så vi började med att fälla lite dumma kommentarer som: 'Vilken sida ska vi göra mål på?' ' Hur många spelare är det på scen, eeh, jag menar plan?' och 'Jag fattar inte hur som skjuter boll, eller sparkar boll menar jag'... Tur att vi nog var de enda svenskarna i vårt seating område så vi gjorde inte bort oss så mycket.

Första perioden, eller f'låt, halvlek var lite seg, det regnade och Fulham spelade ganska kasst samtidgt som Porthmouth filmade en massa. Vår favorit var Duff, Damien Duff. 0-0 stod det efter 45 minuter spelade.

I halvlek var vi så kissnödiga att vi höll på att spricka. ANledningen var att innan matchen börjat hade vi tagit oss en varsinn öl/dricka men det visade sig att man inte fick ta med sig dte in på arenan, vilket betydde att vi fick på mindre än 10 minuter klunka dom. Hursomhaver, i halvtid gick vi på toa och sen letade vi på Legends Lounge (vi hade chefens VIP-pass!) och fick vi lite snittar, muffins, matchprogram och dryck på en lite privat loungeterass. Inte fel inte.

Andra halvan började bra. Norrmännen kom in på scen, oj sorry, plan. Det blev mål, och en svensk kom på också. Elm. Vi hejade på honom, på svenska! Andra halvleken gick mycket fortare än det första och var mer intensiv. Fulham vann med 1-0 och vi gick nöjda, mätta och glada hem från Craven.

Mer fotboll åt folket!

Bilder kommer sen!

Kristin och jag har fått gratisbiljetter till matchen mellan Fulham och Portsmouth imorrn kväll på Craven Cottege. Wooohooooh!

Inte för att jag är ett jättefotbollsfan egentligen men man säger ju inte nej till chefens VIP-seats och fotboll är ju, som alla andra sporter, mycker roligare att se live på plats. Man upplever stämmningen på ett helt annat sätt.

Åh så kul, nu kommer de resterande 72 timmarna gå überschnell ju!

Nu är det 3 dygn kvar, sen är jag i Sverige! 3 dygn = 72 timmar. Woohoooooh!

Jag kan knappt vänta, in my mind är jag redan där.... oooooh, det ska bli så skönt med lite vacanza!

Update kommer sen, vart vi hamnar alltså, det är inte riktitg bestämt än, så I will keep you posted.