När Teresa, Erika och jag var i New York för några år sen gjorde vi en massa kul och galna saker. En av de galnare sakerna var att tatuera oss. Och inte nog med att vi debuttatuerade oss, vissa av oss (dvs jag) fick fnatt och gjorde två tatueringar inom löpet av några timmar. Det hela verkade som en väldigt bra ide just there and then. Jag menar, man måste ju testa någongång så att man kan ha en åsikt om tatueringar osv... Och jag måste säga att jag var helt nöjd med dem båda (hjärtat på handleden och ankaret på foten) väldigt länge. Men nu på senare tid har jag mer och mer börjat ogilla handledstatueringen. Detta beror dels på att den alltid haft en liten klump i själva spetsen (halvdåligt gjord), dels för att jag är så himla vit på insidan handleden och det svarta bläcket verkligen 'lyser upp' och jag känner att jag kan verkligen inte dölja den. Jag trivs helt inte med den på den platsen. Ankaret på foten är finare gjord och den syns inte hela tiden, jag kan lätt dölja med strumpor eller skor om jag vill.

 

Att välja att ta bort hjärtat var inte det enklaste besultet. Jag tänkte både en och två gånger innan jag började med min laserbehandling. Teresa, min allra bästa vän, har ju nämligen ett likadant hjärta på samma plats, som gjordes på samma gång som jag jag gjorde min. Vi gjorde dem som en kompisgrej, och jag kände att jag verkligen var tvungen att berätta för henne vad jag tänkte och hoppades att hon inte skulle ta illa upp. Jag tror hon blev lite ledsen men samtidigt förstod hon mig (hoppas jag i alla fall) när jag sa att jag ville starta en laserbehandling. Att jag tar bort den har ingenting med vår vänskap att göra utan för att jag inte känner mig komfortabel med den. 

 

Jag startade min behanding i januari. Och detta mina vänner, tar tid och gör något så förbannat ont. Ondare än att tatuera sig. Tusen gånger ondare. Man kan bara göra en treatment var sjätte vecka och efter varje behandling är man (eller i alla fall jag) öm och får blåsor och blåmärken som kliar och håller i sig i ungefär en vecka. Trots att man får en behandlingskräm och en aloe vera-lotion som ska lindra smärtan så ömmar det. Det som gör mest ont är själva lasern. Tänk dig att någon bränner med en penna i tatueringens linjer. Det är svårt att beskriva men den smärtan man känner är bland det skarpaste jag varit med om. Jag har tur som har en sådan liten tatuering och det tar kanske 10 sekunder varje session (plus en vecka med sore wrist). Eftersom det är laser man använder måste man bära skyddsglasögon och innan man drar igång måste huden som ska behandlas tvättas av. Det får inte vara någon parfym eller lotion på ytan. Min nurse tar en bild på handleden innan vi kör igång och jämnför sedan med tidigare gånger så att vi ska kunna följa utvecklingen. 

 

Ikväll var jag på min 5:e session, jag måste medge att jag hoppats på ett bättre resultat. Enligt min nurse så kan det ta upp till 20 sessions innan tatueringen börjar försvinna och det finns ingen garanti på att den helt kommer att försvinna. 

 

 

...det som inte fick hända.

 

MIN SKO HAR GÅTT SÖNDER!

 

"Oj!", tänker du. "Det är väl inte så farligt. Du har säkert ett dussin, om inte två, staplandes på rad i garderoben som du kan använda dig av".

 

Det stämmer, jag har kanske 5-6 dussin par skor men väldigt få som har stabil sula och öppen tå. Eftersom jag är plattfotat och "åker igenom" skor som är öppna i fram köper jag dem inte om man inte kan spänna åt eller knyta åt dem i fram. Jag har dock ett par, min Salomonsandaler, som jag traskat omkring i de senaste 6 veckorna på grund av den förbannande brutna lilltån. Lilltån är bruten sedan Maltatrippen. Jag slog i foten i en sten när jag klättrade lite på "rockiga" Malta. Den har varit blå, lila, tjock, svullen och öm i ett bra tag nu. Jag tror den läker, jag har den tejpad mestadels av tiden så det ser ut som jag har 4 tår på högerfoten, en megatjock tå till lilltå. Doktorn sa att jag skulle ta det lugnt (ingen träning alltså!) och gå i bra skor i ungefär 6 veckor så borde den läkt efter det. Den har kanske läkt lite men den är fortfarande öm och just därför kan jag inte ha skor som är täckta i fram, typ gympapjucks. Detta är sjukt frusterarande då jag är en person som älskar att gå, gå fort, springa och träna. Jag kan gå, jag kan gå hyffsat fort (om jag har på mig mina guld-värda-Salomonsandaler), jag kan inte springa. 

 

Som ni då kan förstå, så är Salomonsandalerna mina bästa och livsviktiga ägodelar för tillfället. Men nu så har det alltså hänt, remmen på högerskon har gått av. Det har pajat. Och jag är heartbroken. Nja, kanske inte heartbroken eftersom jag har sett detta coming förr eller senare. På väg hem från jobbet idag lossnade bakremmen, så jag haltade sista beten hemmåt. Tur i oturen var jag nästa hemma när det skedde. 

 

Det här är väldigt internt. Sabryna och jag hade en hel drös med knäppa konversationer (IRL) igår, en del är a little to explicit för att skrivas ner och to be fair inte så roliga egentligen. Men vi hade en epic one om Mexiko. igen, väldigt internt, så jag skriver ner det mest för att jag ska kunna garva åt det om några år när jag läser detta igen. Hej framtida Kajsa! 

Fortsättning från Sabryna's FB (detta var typ 5 minuter efteråt, när vi slutat skratta hejdlöst):

Hej hå, nu bokas det flights som aldrig förr. Så här ser schemat ut för tillfället.

 

5 September: London Stansted - Bergamo 

9 September: Milan Linate - London Heathrow

1 Oktober: London Stansted - Stockholm Skavsta 

5 Oktober: Stockholm Arlanda - London Gatwick

6 November: London Heathrow - Stockholm Arlanda

10 November: Stockholm Arlanda - Bangkok - Sydney

17 November: Sydney - Ayers Rock (update)

20 November: Alice Springs - Sydney (update)

24 November: Sydney - Cairns (update)

16 December: Melbourne - Bangkok

17 December: Bangkok - Koh Samui

21 December: Koh Samui - Bangkok 

22 December: Bangkok - Stockholm Arlanda

 

Nu får jag nog blocka mina kort annars kommer jag boka mer och mer och mer... Har fortfarande mina domestic flights in Australien kvar att boka men det får bli nästa månad... tror jag!

Jag har ju tänkt och tänkt och sagt och sagt och velat och velat. MEN NU ÄR DET KLART och framförallt BOKAT.

 

10:e november bär det av till Sydney via Bangkok. Åter i Sverige den 22:a december.

 

Är det någon som är taggad tror ni? 

Mitt instagramflöde är oftast fullt med vardagsbilder som bakning, träning, resor men det innehåller också hel hel drös på en liten krabat. 

 

Valentine, eller Valte som vi säger (ja, eller, vi kör också med Valtelicious, V-dawg, Valleballe (det är nog bara jag to be fair), Tino, Tin-tin - kärt barn har många namn), är ett busfrö. Han är ett litet yrväder som inte riktigt är still någonting (kanske om man kollar på lite Bamse eller Lilla Anna och Långa farbrorn), han är den goaste, gladaste lille linslus man kan tänka sig. Så fort kameran kommer fram är han med. Jag undrar verkligen vart det kommer ifrån?

 

Jag antar att alla (som har barn) tycker att just deras barn är de goaste, gulligaste, snällaste, mysigaste, raraste, finaste, smartaste etc etc som finns. Just så tycker jag ju om Valentine. Han är i och för sig inte min, utan min brors, så jag kan val inte vara riktigt partiskt i den frågan. Men hur det än är, så tror jag helt ärligt, att alla barn är inte som han.

 

Bjuder pa ett litet fotokollage på denne guldklimp, och alldeles egna lille spelevink.

 

Nu sitter vi här igen med en väldigt ouppdaterad blogg. Kajsa Elin Berggren, lägg ner skiten om du inte tänker använda den, för bövelen! 

 

Tänker inte lägga ner den - det är en sak som är säker, så jag gör väl ett försök till, till lite updates. 

 

Sedan sist har bland annat detta skett (ej i kronologisk ordning):

 

- fyllt år, 28 år minsann

- ätit födelsedagslunch i form av grillkorv och champagne - det bästa av två världar

- käkat födelsedagsmiddag med familjen på Duck and Waffle med en otrolig vy över the City

 

- klättrat uppe på o2-arenan i spöregn

- sett Monty Python live i o2-arena #skrattfest

- kollat in Warner Bros Harry Potter studios i Watford

- druckit honungsöl på Privet drive

- låtsats vara med i Slytherin

- brutit en lilltå

- plåstrat om lilltå

- inte tränat alls på grund av den brutna skit-lilltån som aldrig läker #frustrerad

- sagt upp gymmet (sad smiley)

- endast kunnat använda mina salomonsandaler. Dom är guld värda och passar numera med klänning och kjol. Och (jag skäms lite för detta) med strumpor i. 

- varit hemma i Karlskoga 

- träffat bästa bästisen bäbis, lilla gullebullebarnet Tiffany

- hängt med gullebullebarnets foxy mama tillika min bästa vän T-rex

- lekt, busat och hittat på hyss med min favoritbrorson Valteliten

- sparkat boll bärandes på en drygt två år gammal unge som tokgarvade hela tiden 

- drinkat på The Shard med en otrolig vy

- köpt high 5-skor

- smaskat i mig pasta med popcorn, på restaurang 

- varit på min första charter på kanske 10 år - till Malta med mamma

- varit i Oxford för första gången

- varit i smultronstället Onslunda

- grisfestat med byalaget (bajalauget)

- sett ungdomar skjutsats hem i skottkärra efter grisfest 

- solat och badat i sommarhettan på Österlens riviera

- besökt Kiviks musteri

- bytt kontor

- anmält mig till Göteborgsvärvet

- inte vunnit vår VM-lottning 

- selfieat med Baby T

- selfieat med Valte

- selfieat med Mammie 

- bakat daimtårta och centertårta

- solat, badat, åkt buss, klättrat, sightsingat på Malta och Gozo

- övat på italienska (på Malta)

- sett en massa fina vyer, höga höjder och blåa hav på Malta och Gozo

- kommenterat alla tacky resenärer 

- studerat reglerna i bocci

- fortsatt min laser removal på handledstatueringen 

- badat i Medelhavet

- trängts som packade sillar vid blue lagoon 

- kommit in på internationella språkprogrammet på Göteborgs universitet till hösten

- nekat studier på Göteborgs Universitet 

- svettats i värmeböljan som härjat i London i sommar

- hängt med Fernando i London

- hängt med Juan i Oxford

- hängt med Luke på Camden beach

- strandhängt i Camden

 

- utforskat Southbank

- fått ett frappuccino addiction

- gått down memory lane i mina gamla hoods Putney, Wandsworth och Clapham

- haft långa skypesamtal med Kristin down under för att planera trippen dit plus gossiping 

- kollat in en massa London streetart

- hänkat på cavity pose trenden 

- krajat nagellack

- vägrat paraply vilket medfört några dyngsura promenader hem från jobbet

- varit på bbq hos Sabryna 

- sett tokgamla bilar i trä i shepherds Bush 

- trendar med randigt och randigt på bredden och på tvären 

- bestämt att flytta lite på mig 

- haft knasiga och überroliga konversationer på whatsapp med familjen 

- ljudbokat en massa

- träffat på en massa creeps i She Bush som blir arga när man inte vill ge ut sin Facebook eftersom man inte känner varann

- kollat på varenda säsong av project runway allstars

- fått en hel drös nya housemates. All of a sudden är jag den som bott näst längst här (lite drygt 6 månader)