Pass - check. Pengar - check. Biljetter - check. Mp3 - Check. Kamera - check. Solskyddsfaktor - check. Bikini - check. Solglasögon - Check. Vanliga glasögon - check. Flip flops - check. Nintendo - check. Något läsbart - check. Kläder - check. Handduk - check. Make up - check. Telefon - check. Laddare av olika slag - check. Guidebok - check. Det var nog det. Vito får stanna hemma den här gången. Jag tror jag klarar mej. Nästa gång vi hörs will be from CUBA! Nos vemos!

here we come! Klockan 9.30 am imorrn bitti lyfter vi från gatwick. FINALMENTE!!!

Jag är så excited så att jag inte kan sova. Snart är det måndag, det betyder att det bara är en dag kvar att jobba sen bär det av till KUBA! Jag hade tänkt att spendera kvällen framför Oscarsgalan men tror ni den visas på min TV. NOPE! Så jag får nog läsa mig till sömns, hur det nu ska gå... jag borde vara trött efter min masto-promenad men not enough. Boh, jag får väl packa lite mer då...

Jag har precis kommit hem fran en mastodont-walk. Jag lunchade med Erik borta i Angel (han kör dubbel idag) och jag gick. JAA, jag GICK, hela vägen hem. From North London to South. Jag gick lite fel först eftersom jag inte riktigt är hemma i North London men till slut hamnade jag mitt på St Paul's Cathedral och från där letade jag mej till Blackfriars och ner mot Themsen. Sen gick jag längs Themsen fram till Big Ben, där fortsatte jag upp och passerade Houses of Parliament och mot Vauxhall. Från Vauxhall är det i princip raka vägen till Clapham Junction. Även om det är raka vägen är det ganska långt. Länge än vad jag trott. Det tog men all in all 2 timmat drygt. Men då gick det i 120 också och det känns i meine beine nu. Lite trött so to speak.

Jag har börjat packa. Eller inte packa, men jag har börjat plocka fram prylar, provat kläder och skrivit checklista. Tänkte att jag skulle ha lite framförhållning den här gången.

Igår kväll var jag på leaving drink i Fulham. Vi var på ett ställe som hette The Slug @ Fulham. Mer pub än bar å det var ballt. Det blev inte så sent dock för stället stängde vid 12 och då traskade jag hemmåt. Det finns inte så många andra uteställen i Fulham som har öppet längre. Jo det finns men de andra skulle in till stan och då bestämde jag mej för att åka hem istället. Fulham är väldigt convinient när man bor i Wandsworth. 5 minuter t-bana till Putney East och sen buss (10 mins) eller walk (20-25 Mins) hem. Jag gjorde det senare.

På vägen fick jag ett sms av Ebo, har hade haft en skit-dag på jobbet och någon hade snott hans mp3 så han var allmänt nere. Dessutom slutade Northen Line i Stockwell så han fick gå hela vägen till Clapham Junction. Inte roligt. En sån där dag där allt går fel. Och till detta hör att han var egentligen inte supposed att jobba alls på lördan!!

SÅ, storasyster nästan sprang hem och började baka scones. Ingen mjölk fanns hemma men det fick gå med vatten. Decilitermåttet var hux flux borta så jag fick höfta lite. Men men, när Erik väl kom hem efter ett nångång fanns nybakta scones med havsalt bregott och ost. Och det var goda! Även om det inte ger honom mp3'n tillbaka så var det nog lite plåster på såren.

happy happy birthday Malin!

Lovely day today. Jag vakande av att solen sken in genom sovrumsfönstret (och av grannens musik...). Härligt med lite solsken för en gångs skull. Anais och jag bestämde oss för att mötas upp och walka lite. Jag åkte över till henne i Earl's Court och vi började med lite walking runt om i Kensington, innan det blev Holland Park och Hyde Park. Såå skönt men fågelkvitter och solsken! Det är behövligt. Våren är på väg... YES!!

Gud vad jag är duktig, jag har städat, diskat och tvättat hemma. Okej, det finns ju roligare saker att göra en fredagkväll men jag tänkte att det är bättre nu än sen. Hursom, jag gjorde det quite fun. På med högklackat och finklänning, på med lite mer makeup och hög volym i stereon. Ska det vara glammigt så ska det inte sparas på krutet. Det gick i ungefär 20 minuter sen började grannen klaga. IDIOT. Jag fick vrida ner volymen lite men körde ändå ganska högt för att vara lite rebellisk. Vi ett tillfälle så slog han på något där nere men hey, det krävs lite mer än jazz om man vill överösta min musik. Jag körde nämligen Killers, Foo Fighters, Kasabian och Franz Ferdinand. Nu är klockan snart 11 och min musik är avstängd, man behöver ju inte utmana ödet liksom. Även om det är fredag... Well, what's left to do? Jag inväntar Ebo. Natti Natti darlings!

Jag har utökat mitt vokabulär idag då jag nämligen lärt mej något nytt: CHUCK IT! Det betyder ungefär: BIN IT. Alltsa 'släng det'.

Vi pratade om min X-mas pudding (pudding som uttalas Puudding och inte Padding som jag trodde) och min kollega Gary påpekade att 'you should chuck it' eftersom den stått på mitt skrivbord sen julfesten. Varför då undrade jag, den exprirar ju inte förrän April 2011. Vad finns i den då egentligen, verkar ju lite mysko att den kan hålla sig i flera år. Jag har försökt att ge bort den till varenda en på jobbet, men ingen gillar't eller vill helt enkelt inte ha den. Men idag, vände det. Jag behövde inte chucka den, Jaume tog den. Ha. Han ska bjuda sina päron på pudding när de kommer över nästa gång. Good luck!

Ebo är på bra humör idag och det smittar av sig. Han bjöd på pizza hut till middag. Molto mumma och uppskattat av en döhungrig syster som jobbat ass-et av sig under några dagar. Skönt att ha en caring brother in the house.

Idag var dock en bättre dag på jobbet, problemet igår löste sig men det är fortfarande lots of things to do.

Äsch, Kajsa, sluta klaga and get on with it. Det är bara två dagar kvar att jobba + två dagar av helg och sen, sen är det VACANZA!!!

Imorse ringde Kristin från Australien, helt abrupt sådär. Det var så roligt att prata med henne igen. Vi har ni inte snackat sen före jul, och det är ju loooong time ago. Som jag saknar henne, det märkte jag idag. Jag är dock glad över att hon har det bra down under. Hon lät jättepositiv och happy när vi pratade. Jag hoppas hon stannar länge så jag hinner komma å hälsa på.

Grattis Linnea på bursdagen!

Idag har varit ytterligare en hektiskt dag. Det börjar kännas nu. Stressen börjar komma. Och det märks. Jag klantade till det lite idag. Inget superallvarligt men ändå något som jag inte borde gjort om jag haft tid att gå igenom noga. Så typiskt. Jag har trott att jag har haft allt under kontroll men icke sa nicke. Nu börjar misstagen komma. Som tur är han en nygammal kollega kommit tillbaka så vi är numera 3 i groups, vilket är skönt. Jag har fått dela med mej av min arbetsbörda. Nu har jag bara the top ones left. Inte så bara men slipper i alla fall belgium och germany. Va boh. Jag undrar hur de ska klara sig i två veckor när jag är borta. Det är bara 5 dagar kvar och jag har precis provat mina bikinis. Visst längtar man alltid tills att man ska iväg på semester men den här gången så kan jag knappt vänta. In my mind är jag redan där, på playan och sippar paraplydrinkar. 5 DAYS...

VILKEN DAG! Efter förra fredan trodde jag inte att det kunde bli värre. DET KUNDE DET, det fick jag erfara idag. Dagen började med att jag hade 25 nya email när jag öppnade min inbox å jobbet. 25!! Sen hade jag lika många som jag inte hunnit med sen dagen innan. HEKTISKT OR WHAT. I slutet på dan orkade jag inte mer, så jag har un poquito att ta igen mañana. Det ska bli så skönt att åka på holiday. Tänk nästa vecka vid den här tiden är jag nog framme....

you say: RARW




eller hur Erik?

Idag har jag haft på mej glasögona hela dan. När jag kom till jobbet så påpekade en av mina kollegor att jag såg ut som en skolfröken. Jaha, tack tänkte jag. Is that good or bad? Good, såklart, fick jag till svar. Then we can learn something today! Ha, I like! Anyway, jag upptäckte att jag nog bör använda dem oftare då jag ser bättre och känner mej mindre trött.

Boh?!

Jag sitter å kollar på Inter-Milan i London. Giorgan sitter å kollar på samma match i Turin. Pappa sitter också å kollar på samma match hemma i Charleswood. Vi har full kontroll. Inter kommer vinna. Zlatan kommer att fixa målen. FORZA INTER!

Det är minsann inte bara Erik som kan laga mat. Kajsa kan hon med. Idag har jag lagat lunch till mej själv i äkta 'Elk in the woods'-anda. Jag stekte halloumi (första gången)och de blev supergoda. Sen gjorde jag en pitta-huommus med carrots och salad. Och on top of this så lagade jag fried rice med egg och lite spices. Det var såå himla mumma. Jag är amazed själv över resultatet.

Jag sitter här i soffan och slappar lite. Äntligen en slapp-söndag. Fönstret är lite öppet och vad hör jag? Fågelkvitter?! Yes, det är små birds i trädet utanför. Även om det fortfarande är lite gråkallt ute så känns det som om våren är på väg. I can't wait!!

Det var ju Alla Hjärtans Dag igår. Totally överskattat. Även om man har en boyfriend. Så vi var ett gäng girls (jag, Eve, Anais, Andrea, Sara, Doris x 2)som tyckte att vi skulle ta det som en vanlig lördag. Vi hade en liten gathering hemma hos Eve. Såååå fun! Vi drack lite, åt lite, spelade en massa spel (killer, orchestra and jungle speed) innan det var dags att bege sig in till city. Väl inne vid Piccadilly gick vi in på något ställe som spelade 60's rock (don't know the name). I vanliga fall så är det inte min typ av ställe men vi hade det kul anyway. I slutet hade jag så ont i min fötter (eftersom I was wearing Teresa's killer-höga klackar) så jag var tvungen att sitta på bardisken men det hindrar en ju inte från att dansa. Hihi. Eller rättare sagt spela luftgitarr och lufttrummor. Oooh! What a night! Hemma safe and sound runt 4.30 am. Vakande imorse av sms klockan 12.40 pm. Inte helt utvilad men hey, vila kan man ju göra i graven (eller hur är det man säger?!)

Igår när vi 'gymmade' skippade vi det vanliga, tråkiga 'gymmandet' med maskiner och tyngder och allt det där. Istället var vi med på en klass. BODY COMBAT. Det var samma typ som den jag var med på sist. Det är så mycket roligare att göra något sådant. Man står i princip och boxas, sparkar i luften, joggar, kör höga knän osv. Perfekt för mina armar. Egentligen behöver jag väl inte gå på gym eller jo kanske, jag vill ha fastare och inte minst starkare armar och idag känns det verkligen att workouten igår gjorde susen! Efteråt körde vi lite threadmills innan det var dags för bastubad, steamrooom och jaquzzi. Jag kände mej som en ny människa när jag gick därifrån. Hungrig som bara den men härlig feeling var det. Eftersom vi vart så duktiga en lördag förmiddag tyckte vi att vi skulle lyxa till det lite med 'Chinese buffet'. Så vi åkte till Hammersmith å käkade 'All you can eat'. Molto molto buona.

Jaa, det är sant. Jag trodde inte jag skulle gå iväg igen men Anais har ett free pass och ska jag vara ärlig så är det bastun och relaxen som lockar mer än själva gymmandet. Men men, det ska blir trevligt. Jag återkommer sen! Happy Valentines Day btw (totally överskattat)!

Nu är jag hemma. Jag gick hem. Nu när jag kan vägen. Hihi. Det var skönt faktiskt, att komma ut i friska luften. Det tog ju sin lilla tid men who cares really. Jag har ju ingen tid att passa. Erik jobbar dubbel så han är ändå inte hemma. Ibland är det dock skönt att vara för sig själv. Jag sitter i soffan och käkar vindruvor och kolla på TopGear. Jag har redan sett det avsnittet som går nu (Erik - det är det när de race-ar från Basel till Blackpool på en tank.. you know), men vad gör väl det.

OH MY GOD, vilken dag det har varit. Helt jattehektisk. Fredagar brukar alltid annars vara lugna men idag har varit en helvetesdag. Jag har skickat 115 emails so far (en normal dag ar det runt 70) men idag har det varit non-stop. Inte nog med alla emails, det har ringts i massor och faxats som bara den.

Nu ar jag helt slutkord och orkar inte gora nagot mer. Jag har en san dar eftermiddagschackning nar hjarnan inte riktigt ar med. You know?!

Anyway, det ar dags att traska hemmat nu i alla fall.

later lovebirds! :)

Idag har vi haft lite catching up. Eve, Anais, Fabien, Evy och jag. Tre av oss jobbar ju ihop varje dag men det hindrar en ju inte för att träffas upp på fritiden. Vi mötte upp Eve i på en pub (Charlie Chaplin's brorsas pub eller hur var det?!) i South Kensington. Lite bira och diet coke senare var vi hungriga och började leta efter ett place att käka.
Vi satsade först pa Carluccios - vilket alltid är ett säkert kort men det visade sig vara 30 minuters kö och det var inte beredda att vänta på. Vi var ju hungriga god damnit. Så, det fick bli alternativa numero 2: THAIMAT. Jahaja, det trodde vi. På vägen till thai-stället såg vi en annan italienska restaurant (Dino's) och vi gick dit. BIG MISTAKE! Vi märkte redan när vi kom in hur fel det var. Helt öde, jättesad, ingen musik, och på menyn hade de Carbonara med bacon som var vegetarisk. Hellooooo?! Sen när blev bacon veggo-mat?! I wonder?!

Maten var sådär, jag har nog alridg saltat så mycket på pastan som jag gjorde idag. Dränkte den i parmesan också för den delen.
'
Anyway, nu har vi testat det stället, det är inte att rekomendera.

Nu ska jag sova. Buona notte lovies!

Jag kollade precis in the weather forecast för Cuba. Imorron väntas det bli 30 plus, sol och no wind. Låter mycket lovande.

Jag har fått våra biljetter hemskickat nu också. Så nu känns det nära. Om 12 dar är jag där.

Jag fick ett email arv mamma nyss, sa har ser det ut hemma pa Lovartsvagen. Gott med riktigt vintervader utan KAOS!

Vilken lycka! När jag kom hem idag hade Erik bakat kanelbullar och den här gången var de übergoda. Vi har käkat en massa nu så vi är proppmätta. Men gud sååå goda de är.

eller rättade sagt Monday THE WHOLE DAY rain is falling. Jag orkar inte med det här vädret anymore. Vilken tur att det bara 2 veckor kvar till KUBA!!! Jag blev soaking wet ikväll nu när jag gick hem från jobbet. OCH DÅ MENAR JAG DYNGSUR!

Brrrr!

Japp, å som det regnade också. Då solen sken (vilket var kanske 30 minuter) lyckades vi vara inne på Natural History Museum och på V&A. Just typiskt, igår fick vi för oss att vara lite kulturella och kolla in lite museums. Det visade sig ganska snabbt att vi var way to tired för det. Inte nog med att vi var trötta det var också en miljon barn och barnvagnar inne på Natural History så det var görtrångt. Vi gick över gatan till Victoria & Albert Museum istället, och visst det var väl nice men trötthet blandat med lack of intrest gjorde besöket kort.

Lola ville absolut käka fish&chips innan åkte tillbaka till LA så vi åkte in till Bayswater och åt på the Black Lion. Jag åt ju inte fish utan Italian chicken something. Sen gick vi i regnet hela vägen från Bayswater till Waterloo, vi stannade lite är och där och fönstershoppade och drack cafe/ hot chocolate.

En nice söndag, synd bara att vädret var så kasst. Nu har vi i alla fall planer på att jag ska komma å hälsa på Lola i LA. Kanske i alla fall. Jag tänkte mej 2 veckor i slutet på sommaren och kanske hinna med Vegas och San Francisco också. Jag måste göra lite research.

Åhh, jag vill, jag vill, jag vill. NU!

Då har man varit på bröllop också. Det var inga fel förutom att det kändes lite weird att inte känna någon. Det är ju naturligt att fråga: "Så vem är du här för - bride or groom?" Eller "hur känner du bröllopsparet?" Hmm, jag fick ju svara att jag minsann inte kände dem alls och att jag var en friend of a friend. Kalaset och ceremonin var i Pembridge lodge i Richmond Park, väldigt fancy. Maten, vinet och tårtan var all very very good. Vi stannade fram till 11 pm innan vi begav oss hemåt. Eftersom det var mitt i Richmond Park var man ju tvungen att gå innan de stängde parken.

Solen sken lite under dagen och vi klarade oss utan snö och regn vilket var uppskattat av alla.

Oh, höll på att glömma, det var ett tvåspråkigt brölopp då bruden var catalan och brudgummen var britt så allt kördes på engelska och catalan (genom en tolk såklart). Det var lite ballt actually!

Det kvittar vad man gör, när man är ute med chefen finns det ingen återvändo. Igår kväll hade vi middag och leaving drinks då en jobbet gjorde sin sista dag. Vi började på Chiswick Road Brasserie med lite drinks, efter nån timme gick vi vidare till en annan lite fancy pub och sen ytterligare till en annan bar innan det var dags för middag på Frankies. Jag var starving vid det här laget och supertipsy. Sen käkade vi Italian starters i massor. Det var mozzarella, procuitto, salami, melanzane, zucchini etc. Mucho mumma! Sen åt jag den godaste gnocchin ever. Gnocchi sorrentino. Det var med tomatsås, färska cherry tomatoes och mozzarella. Jag har inte ätit så gott på länge. Magen vad überfull efteråt, men det fanns ändå lite plats för glass efteråt. Anais och jag blev igen treatade som champions och angels till och med för vår insats i måndags. Beröm och uppskattning kan man aldrig få nog av! WE LIKE!

Jag var en av dem som stannade längst (skräll?!) och när jag skulle gå frågade de andra hur jag skulle ta mej hem. Lite skämtsamt sa jag att jag skulle gå, för nu kan jag ju vägen. Även om det var ett skämt så kom det inte på fråga så jag fick en taxi beställt bara för mej. Himla gött att vara hemma efter en kvart. Tack! Over all, så var det en underbar kväll.

Idag är det bröllop som gäller så nu ska jag gör mej fabulous. See you later!

Eftersom min mami inte har nagon egen blogg sa lagger jag upp hennes bild i utmaningen. Fint kort va?

Evelina, jag och Mamma nere i Lyby (Skane for de som inte vet). Just har grillar vi nog vid varan uteplats. Notera de oerhort snygga brallorna pa oss all tre och nallarna ar med ocksa! So cute!!

Jag fick en utmaning av Carro som bestod av att publicera den sjätte bilden i den sjätte mappen på datorn. Detta blev min bild:
 


Den forestaller mej och tva av mina kollegor + en hotell representative pa Holiday Inn Kensington Forum's Summer Party 2008.

Vagar du anta utmaningen?

Nu på kvällskvisten har jag varit inne på Westfield i Shephard's Bush. Där kan man verkligen gå i timmar, så stort det är! Idag var det inget folk att tala om heller. Knappt någon där vilket var bra när jag letade klänningar och kunde med lätthet prova det jag ville utan att behöva vänta en massa i onödan. Precis så tycker vi om det! Redan innan jag kom dit visste jag vad jag skulle ha. En limegrön tunika med spets från H&M. Sen hade jag tänkt att köpa ett par vita tights till och en vita kofta och matchade accessoarer. Den iden sprack direkt. Tunikan fanns bara M och L. Lilla jag passar inte i dom storlekarna utan måste ha S eller XS. Och det fanns såklart inte. Bra var egentligen det, för det gjorde att jag fick gå på jakt efter något helt annat. Jag tog mej igenom Zara, Bershka, New Look, Dorothy Perkins, River Island, Moonsoon & Accesorize, Gap innan jag til slut på TopShop hittade en absolutely fabulous spot Corset Bandeau Dress i navy blue. Bellissima kommer jag att bli i den. Eftersom jag inte kan lägga in bilder hemifrån, så länkar jag den:

http://www.topshop.com/webapp/wcs/stores/servlet/ProductDisplay?beginIndex=0&viewAllFlag=&catalogId=19551&storeId=12556&categoryId=151405&parent_category_rn=42344&productId=1053840&langId=-1 Vänta bara tills att ni får se den på!

Glomde att papeka att det fortfarande ar sno. Jag tror inte att det snoar langre, men imorse var det kallt, snoigt (och isigt) och solen sken. Det kandes som Sverige, ni vet, nar det ar en san dar vacker dag med sno som knarrar under skorna. Beautifullt var det!

Jag trodde aldrig att jag skulle saga att idag har vi en snowy, chilly and sunny day in London! I like it!

Idag ar jag uppskattad! Det kanns sa himla bra.

Inte nog med att vi (jag och Anais) var de enda som trotsade vadret igar och tog oss med nod och nappe in pa kontoret och lyckades arbeta en stund. For detta fick vi en massa credit. Ett email skickades ut (fran chefen) till all staff om hur han would like to SHOUT a massive thank you to Kajsa who walked in from WANDSWORTH and  Anais who walked in from EARLS COURT.

Inte nog med det alltsa, nar jag var inne pa chefens kontor en svang sa han at mej att han var mycket pleased med mitt arbete den senaste tiden och att jag gjorde mycket bra ifran mej. Appreciation uppskattas!

Jag har haft ett stort leende pa lapparna hela eftermiddagen och aven fast jag har mycket att gora sa kanns allt sa mycket enklare pa nagot vis. Ar det inte konstigt hur det kan va?

En sån dag. Det hela började egentligen igår eftermiddag men snöfall. Imorse när jag vaknade var snön kvar. Jag tänkte väl inte så mycket på det utan gjorde mej i ordning som vanligt. Mitt i sminkningen ringde Anais och undrarde om jag visste hur mycket snö det var ute. Hon hade minsann aldrig sett så mycket snö. Herregud tänkte jag. Welcome to my world liksom.

Jag gick ner och toppade upp mitt oyster och kvinnan bakom diskan påpekar att det där kommer du nog inte kunna använda idag. All transport är nämligen suspended. Jaha tänkte jag, för lite snö?! Dom är allt bra plöttriga dom där engleskmännen.

Hursomhelst, jag började gå ner till tågstation men jag hann inte så långt förrän det ringde igen. Det var min kollega Belen som ringde, hon sa att hon pratat med en av cheferna som sagt att vi skulle gå hem å stanna hemma until further notice. Hon var lika uppspelt som Anais. Go back home, get safe, take care. My god, ta det lugnt.
 
Anyway, så det var bara att gå hem igen. Inte mej emot. Jag ringde dock till chefen själv för att försäkra mej om att jag skulle stanna hemma. Det var så. Så jag stannade hemma, kolla på BBC som bara bekräftade att snöovädret skulle hålla i sig och att ingen transport förutom Victoria Line fungerade. Den är den enda linjen helt under jord så den fungerade felfritt men det hjälpte ju inte mej. Klockan blev 9, sen 10 och jag var så himla rastlös, jag tänkte att jag kanske skulle sova lite till men jag var ju redan fullt påklädd och redo att gå så jag fick en ide om att jag skulle gå (?!) till jobbet.
Okej, om man bor i Karlskoga så är det kanske inte så konstigt om man nån gång skulle gå till jobbet men om man bor i London så är det lite häftigt att ge sig på detta. Jag gjorde det i alla fall, efter lite sökande på nätet vilken den bästa vägen var och sånt så gav jag mej i väg. Iklädd strumpbyxor, jeans, sockar, erik's ziptröja, eskimåjacka, halsduck och skinnhandsar. Här skulle det minsann inte frysas.
Enligt googlemaps skulle det ta 2 timmar att ta sig från wandsworth town till chiswick. Det tog mej 1 timme + 40 minuter. More or less. Non-stop. Då gick jag via Putney, Fulham, Hammersmith och sen Chiswick. Det är en sträcka på 6 miles - ungefär 9 km.

Väl på kontoret var det bara Anais och jag. Ingen annan hade lyckats ta sig dit. Vi jobbade några timmar, men vid halv 4 drog vi eftersom vi var ju tvungna att ta oss hem också. Hemvägen tog dock lite länge tid. Sammanlagt today har jag gått nästan 2 mil. Not too bad men det känns i bena. Jag är tröööött!

Det märkliga är att snön fortfarande faller.... hela dan verkligen.

No trains, No buses, No Tube, No Nothing JUST a hell lot of snow!! Jag sitter hemma helt redo får att gå å jobba, men det snöar fortfarande och eftersom engelsmännen inte är vana med detta så har det skapat ett himla fuss. Jag inväntar further notice!

Jag nämnde att jag har musikalmarathon. Just nu är det RENT sen tänkte jag ge mej på HAIR och EVITA. De får räcka för idag. Carro vart är du?

The weirdest thing happend this evening. Mitt i mitt musikal-marathon så ringde det på porttelefonen. Lite mysko så här sent på en söndag kväll. Jag svarade lite misstänksamt.

’Hello’ I’m here for a reported gas leak, can you come to your front door please?’
’Eeh, okay, I’ll be right down’ svarade jag. Jag stod nyduschad i morronrock och fick snabbt klä på mej something och palla mej ner, gasläckor är inte att leka med.

Jag öppnade dörren och där stod ’the gas inspector’ och visade fram en ’badge’ (typ en sån som poliser visar upp för att visa att de är poliser) så att jag skulle fatta att han var en actual gas inspector och inte något annat weirdo. Han frågade om han fick gå in och kolla mina gas-ledningar eller något för han hade fått stänga av gasen i huset då flat 1 eller 3 glömt gasen på. Illa! Sånt där kan ju bli riktigt farligt. Tur var att någon kände gasen i tid och lyckades få hit gas-mannen.

Lite skärrad blir man ju ändå. Varför har man gas för? Känns ju så omodernt, tänk om vi kunde köra på vanlig gammal hedelig el.

Det snöar. WHAT?! Okej, jag vet att det är vinter still men snö och blåst i London är inte kul. Sluta!!