Varför ser jag så här skeptisk, lite äcklad och nästan rädd ut? Jo, se vad jag håller i handen. Ostron!

Jag hade tänkt mej att aldrig smaka ostron. Själva tanken att slänga i sig ett sliskigt, vattnigt, sladdrigt klegg i skal har aldrig, verkligen aldrig, fallit mej in. Jag har vänner som säger att de kan gå och längta efter ostron och att det är bland det godaste som finns. Samma vänner gillar också sniglar. Punkt.

Jag har smakat snigel en gång, jag svalde den nästan hel eftersom jag under no circumstance ville bita i den och känna av konsistensen. Den snigeln smakade bara en massa vitlök, såg jag antar att det är så man gör; proppar huset med vitök så att det otäcka lilla djuret ska får nog som helst smak.

...i alla fall, jag har lever ju nu under mottot 'har man inte provat/testat/kännt på/ätit/pratat med, etc något/någon så kan man inte ha en åsikt om det/den´, därför (och efter ganska mycket grupptryck) ÅT JAG ETT OSTRON. Eller åt och åt, jag närmare bestämt svalde ett ostron med på tok för mycket grön tabasco eller liknande krydda på. Var det gott? Nej, det var det inte. Det var bara sjukt starkt (på grund av tabascolikande kryddan) och ja konsistensen är fortfarande vidrig. Nu har jag testat och behöver således inte äta några mer ostron i mina dar. Tack för det peeps!