Jag gick hem från jobbet igår. Rökhostan, whiskeyhostan, rethostan, kalla det vad ni vill, ville inte ge med sig och med molande huvudvärk och blockerad näsa fanns det liksom inget annat val att gå hem. Dels för att krya på mej, men också för att inte smitta ner de andra. Och att sitta i iskall air con är väl inte heller det bästa för en sjukling?

När jag blir förkyld, blir jag förkyld med stort F. Det händer inte många gånger på år men när det väl händer, är det en förbannad långdragen process. Först kommer halsontet, sen hostan, sen snorandet, sen huvudvärken. Hostan är värst.

Jag brukar inte vara den som går hem i onödan, sist jag var borta en dag var när jag blev påkörd av en bil när jag skulle cykla till jobbet (!?). Men igår var verkligen behövligt. Hela eftermiddagen låg jag hemma och vilade och jag tyckte att jag började känna mej lite bättre men inatt trodde jag nästan jag skulle kollapsa, från midnatt till 5-am-ish hostade jag konstant, samtlidigt som jag svettades och tårarna rann.
Detta gjorde att jag inte gick till jobbet imorse utan lyckades sova fram till 12, för att sedan vakna till och palla mej iväg för en eftermiddag på kontoret.

Det gick hyffsat bra, jag är fortfarande förkyld. Hostan är kvar, men inte lika mycket, näsan rinner och huvudvärken kommer från och till men jag har liksom inte ro i kroppen att ligga hemma och tycka synd om mej själv när jag vet att jag kan göra lite nytta på jobbet...