Jag är nog lite av en drömmare, eller kanske mer en tänkare.

Jag hoppas alltid på det bästa, försöker alltid hjälpa andra så gott jag kan, och anser att alla är värda en andra chans, vad det än gäller. Det kanske är lite drömmande över detta, fungerar det så i verkligheten egentligen? För om man inte får samma utdelning tillbaka bör man då fortsätta ge ge ge? Jag menar, ibland vill man kanske få lite tillbaka också. Är man Ego då? Tänker jag fel nu?

Jag tänker nog mycket ibland. Eller inte bara ibland, ganska ofta. Jag tänker för mycket. För mycket på sånt som varit, sånt som inte bör spela någon roll. Man kan ju inte ändra något nu, men ändå tänker jag mycket på just 'Tänk Om...' Varför gör jag det? Det är lite jobbigt ibland att alltid behöva känna att OM man gjort/sagt något annorlunda kanske saker och ting utspelat sig på ett annat sätt. Jag vet att jag inte skulle vara samma person idag om många saker som hänt inte hänt men samtidigt undrar man hur jag skulle varit om saker som inte hänt hänt. Förstår ni hur jag menar?

Jag blir galen på såna här tankar, och jag tänker oftast att det är mitt fel att det blev som det blev. Fast jag vet att jag inte ska tänka så, för det är oftast inte mitt fel, jag är ju bara mej själv och vad mer kan jag göra?

Vissa tankar, minnen, känslor spökar med mej och vill inte bort ur mitt huvud. Det känns bara så hopplöst att behöva älta allting så längre. Varför kan jag inte bara sluta bry mej?

Suck.

Nu får jag se till att sysselsätta mej med en massa saker så att jag kommer på ANDRA tankar. Bra tankar.