can't live with them, but you cannot live without them...

Idag när jag gick hem från jobbet så tänkte jag på vad jag skulle skriva i dagens blogginlägg. Då det tar mej minst en och en halv timma att traska hem så finns det ju tid att tännka. Jag kom på att jag skulle skriva om Erik och Anders och om hur mycket typiska karlar dom är. Hur menar jag då?
Dom märker verkligen inte av när det luktar äckligt av påslakanen, om soptunnan är överfull, diskenhon full med disk, kylskåpet tomt, om det luktartåbira i hela lägenheten, om det ligger fullt med skägg från rakapparaten i handfatet, om tvättkorgen är full eller som det lukar unket på toa för att ingen öppnat fönstret när man duschat. JAG, däremot märker dessa saker. Igår var jag tvungen att tvinga Anders att byta påslakan då hans luktade pyton. Erik satt och höll med, men han är inte bättre han. Han fick också byta. I've got the power in this house och jag vill inte ha en äcklig, stinkande ungkarlslya. BASTA!

Hursomhelst, när jag gick hem, så tänkte jag att jag skulle skriva om detta men så när jag väl kom hem var det, HÖR och HÄPNA, skinande rent. I guess, Anders (eftersom Erik jobbar dubbel) har städat, plockat iordning, diskat och grejat under dagen.

Jättepostiv överraskning. Verkligen. Dom lär sig (sakta men säkert) dom små liven and Kajsa is uppskatting these things. As I said, you can't live without them...

  

Puckon! Men fina puckon som faktiskt förgyller tillvaron (fast inte när de pratar högt mitt i natten så K inte kan sova, grumpy Kajs är inte att leka med - men det vet dom nu....)