Idag ar det Teresas sista dag, a det kommer att bli sa sorgligt nar hon aker, hon har blivit en del av familjen har pa Allfarthing Lane. Vara liv kommer inte att vara samma som forrut. Klockan 6.55 imora lyfter flyget tillbaka mot Sverige a aven fast jag vet att vi kommer ses snart igen sa finns den dar lilla klumpen i halsen, arligt, jag borjar nog bola snart. Illa. Jag har blivit sa sentimental nu for tiden. Ja ja. Hursomhelst, vi ska mota upp T-rex nu inne i stan a ha lite avskedsmiddag. Eller vi kan kalla det middag, sa kan vi skjuta pa avskedet nagra timmar till.

Jag vet att jag sagt det forrut, men tiden har gatt sa himla fort men samtidigt kanns det som Teresa har bott hos oss en hel evighet. Vi har hunnit med gormycket och det har varit en oforglomlig host/vinter med skola, jobb, shopping, fotboll, musikaler, cykeltaxi-incidenter, gaybarer, vanliga utestallen, pizza hut, pasta hut, sura grannar, kvarters-raven, tidningsindiern, 87:an, kanadapuckon, forkylningar, philla-mat, provhytter, marknader, internet-cafeer, Keanu Reeves, sainsburys, high school musical (som vi aldrig sag), beautiful girls, kina-mat, ikea, bombning, michael's newsagent, x-factor, erik's dundermat, bull, bio-besok, scandi-party, utlaning av klader och mycket mera...

Jag hoppas att du har haft det lika roligt som jag. Kom tillbaka snart, always welcome my dear!

WE WILL ALWAYS BE SISTASS!! (Jag maste bara tejpa mina ogon forst)