pakord

Igar nar jag vart hos optikern sa skulle jag mota upp Teresa och Erik vid Tottenham Court Road. Nar jag gick over gatan blev jag pakord av en cykeltaxi i full fart. Grejen var att jag hade gront ljus men jag kollar alltid at bada hallen innan jag korsar gatan har anyway sa i praktiken borde jag inte blitt pakord. Nissen pa cykeln (med folk i) kom fran hornet i FULL GALOPP och korde ratt in i mej sa jag foll pa backen och fick cykeln rakt in i mej.

Nissen pa cykeln stannade och hjalpte mej upp och bad mej hundra ganger om ursakt. Jag som mest var chockad och radd ville bara bort fran gatan, upp pa trottoaren, sa jag markte inte av att jag hade ont forrans jag stod pa sidan.

Jag var/ ar om i baken, vanster arm och hand ommar.  Hogersidan kanns som om jag har traningsverk men varst av allt ar revbenet pa vastersidan. Det ommar som bara den. Sen har jag lite sma skrubbsar ocksa.

Nar Erik kom letade vi pa ett sjukhus (det ar en historia i sig... men det far ble en annan dag) for att kolla sa inte revbenet var av. Det var det inte. Men doktorn sa att att det kommer omma i ungefar en vecka. KUL!  Men jag lever ju! Det kunde gatt varre. Tur att Erik och Teresa fanns har. Jag ringde Giorgan ocksa.

Varfor finns det cykeltaxis i London?! Det roliga var att, pa fredagskvallen, stallde jag den fragan... det kanns ju helt meningslost att ha dom har. Nu kanns dom ANNU MERA meningslosa.

Cykeltaxis di MERDA.

Kommentarer
Postat av: Mammie

Älsklingen! Vilken dramatik! Om du visste hur tacksamma vi är att det gick så pass bra som det i alla fall gick. Håller med om cykeltaxin. Varför åka så´n när det finns så mysiga engelska bullar? Och hur kul är detatt sitta bakom någon som får göra världens grisjobb för att man själv inte orkar gå? Cykeltaxis di merda. Så sant som det var sagt. Mjuka kramisar som inte gör ont i revbenen skickar jag dig i etern. Love! Mum

2008-08-31 @ 19:08:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0