Jag är så barnsligt excited över att jag har en bil. Min alldeles egna, första bil. Tänk att det skulle ta över 10 år av körkortsinnehav innan jag fick stoltsera mig som bilägare. Till mitt försvar så har jag bott utomlands i 9 år, i storstäder där man inte behövt ha bil. Där bil bara är en börda, som är i vägen och kostar en massa. Varken i London, Barcelona aller Buenos Aires var bil något som vi prioriterade, mycket tack vara att the public transport fungerade (så gott som alltid) väldigt bra. Det var ju bara några "få" gånger med floodings, regn och snö som det kunde skita sig men på det stora hela så gick det bra med oysterkort, T-10, travel cards, bicingkort etc. 

 

Men längtan har såklart alltid funnits där. Längtan och framförallt friheten man får genom att äga sin egen bil. Visst, mina föräldrar har låtit mig köra omkring i deras bilar så mycket som jag velat. TACK FÖR DET! Verkligen jätteschysst och uppskattat. Jag är evigt tacksam! 

 

Det är först nu när jag bott hemma i Sverige i ett år och börja ställa mig in på att jag kanske kommer stanna i landet ett tag som bil-köpe-tankarna föll sig på mer och mer. Dels just för att det är en enorm frihet med bil, dels för att man kör mycket mer i småstäder än storstäder, och dels för att jag BEHÖVER bil för att ta mig till och från jobbet. 

 

Min allra första tanke var att skaffa en drömbil, en liten gullig Fiat 500. Jag har alltid drömt om den, sedan tiden i Italien så har jag en romantisk bild av en Fiat 500 som svischar förbi på bergiga slingriga kustvägar i Italien. Stora glamorösa solbrillor, röda läppar, klackar och "Ciao bella!" klingar i mitt huvud. På radion spelas italienska schlagers och håret blåser i vinden. Haha, det är min drömbil det. 

Den bilen är nog bra. Kanske. Om man bor i Italien. 

 

Jag öppnade ögonen lite mer och sökte flitigt på andra småbilar. Eftersom jag ska flytta in till Örebro så funkar det utmärkt med en city car, som inte tar plats och som är lätt att parkera. Och så fick det bli. En liten vit Toyota Aygo, -13, från Karlskoga. Smidigt och bra. Och helt underbar att köra! Love at first sight, really!

 

Provkörde i torsdags, och igår, måndag var den min! MIN! Alldeles egna! Som sagt, barnligt excited är bara förnamnet! 

Tack farmor, tack Tinna och tack Pappa och Mamma som supportat och bidragit till den här lyckan! Tack för den lite för tidiga 30-årspresenten! <3