Timo!
Timo Räisänen, vilken karl! Han ska bli min nya man.
Vi tittade på SVT Play igår och det blev lite nostalgi med ett avsnitt av Så Ska Det Låta. Och vem vart inte med om inte Mr Räisänen. Så himla go och charmig. Han kommer ju till PIP, så nu övar jag in mej på alla hans låtar.
Jag ska bli number 1 fan, eller kanske number 1 stalker.
Vi tittade på SVT Play igår och det blev lite nostalgi med ett avsnitt av Så Ska Det Låta. Och vem vart inte med om inte Mr Räisänen. Så himla go och charmig. Han kommer ju till PIP, så nu övar jag in mej på alla hans låtar.
Jag ska bli number 1 fan, eller kanske number 1 stalker.
Kristin/Kajsa-kavalkad!
Vad gjorde jag utan Kristin? Hon är en klippa, utan henne skulle jag inte vara vart jag är idag.
Jag är evigt tacksam, du är den bästa kompis man kan tänka sig!
Och tänk vad kul vi har haft!? Jag gick igenom min hårddisk och detta är bara ett axplock av alla tusen bilder som finns.
Gud vad skönt att K and K are back together in the UK.
Jag är evigt tacksam, du är den bästa kompis man kan tänka sig!
Och tänk vad kul vi har haft!? Jag gick igenom min hårddisk och detta är bara ett axplock av alla tusen bilder som finns.
Gud vad skönt att K and K are back together in the UK.
Thinking!
Jag är nog lite av en drömmare, eller kanske mer en tänkare.
Jag hoppas alltid på det bästa, försöker alltid hjälpa andra så gott jag kan, och anser att alla är värda en andra chans, vad det än gäller. Det kanske är lite drömmande över detta, fungerar det så i verkligheten egentligen? För om man inte får samma utdelning tillbaka bör man då fortsätta ge ge ge? Jag menar, ibland vill man kanske få lite tillbaka också. Är man Ego då? Tänker jag fel nu?
Jag tänker nog mycket ibland. Eller inte bara ibland, ganska ofta. Jag tänker för mycket. För mycket på sånt som varit, sånt som inte bör spela någon roll. Man kan ju inte ändra något nu, men ändå tänker jag mycket på just 'Tänk Om...' Varför gör jag det? Det är lite jobbigt ibland att alltid behöva känna att OM man gjort/sagt något annorlunda kanske saker och ting utspelat sig på ett annat sätt. Jag vet att jag inte skulle vara samma person idag om många saker som hänt inte hänt men samtidigt undrar man hur jag skulle varit om saker som inte hänt hänt. Förstår ni hur jag menar?
Jag blir galen på såna här tankar, och jag tänker oftast att det är mitt fel att det blev som det blev. Fast jag vet att jag inte ska tänka så, för det är oftast inte mitt fel, jag är ju bara mej själv och vad mer kan jag göra?
Vissa tankar, minnen, känslor spökar med mej och vill inte bort ur mitt huvud. Det känns bara så hopplöst att behöva älta allting så längre. Varför kan jag inte bara sluta bry mej?
Suck.
Nu får jag se till att sysselsätta mej med en massa saker så att jag kommer på ANDRA tankar. Bra tankar.
Jag hoppas alltid på det bästa, försöker alltid hjälpa andra så gott jag kan, och anser att alla är värda en andra chans, vad det än gäller. Det kanske är lite drömmande över detta, fungerar det så i verkligheten egentligen? För om man inte får samma utdelning tillbaka bör man då fortsätta ge ge ge? Jag menar, ibland vill man kanske få lite tillbaka också. Är man Ego då? Tänker jag fel nu?
Jag tänker nog mycket ibland. Eller inte bara ibland, ganska ofta. Jag tänker för mycket. För mycket på sånt som varit, sånt som inte bör spela någon roll. Man kan ju inte ändra något nu, men ändå tänker jag mycket på just 'Tänk Om...' Varför gör jag det? Det är lite jobbigt ibland att alltid behöva känna att OM man gjort/sagt något annorlunda kanske saker och ting utspelat sig på ett annat sätt. Jag vet att jag inte skulle vara samma person idag om många saker som hänt inte hänt men samtidigt undrar man hur jag skulle varit om saker som inte hänt hänt. Förstår ni hur jag menar?
Jag blir galen på såna här tankar, och jag tänker oftast att det är mitt fel att det blev som det blev. Fast jag vet att jag inte ska tänka så, för det är oftast inte mitt fel, jag är ju bara mej själv och vad mer kan jag göra?
Vissa tankar, minnen, känslor spökar med mej och vill inte bort ur mitt huvud. Det känns bara så hopplöst att behöva älta allting så längre. Varför kan jag inte bara sluta bry mej?
Suck.
Nu får jag se till att sysselsätta mej med en massa saker så att jag kommer på ANDRA tankar. Bra tankar.
TRÄNINGSVÄRK!
Jag har trots ond fot gått till gymmet nu, både lördag och söndag. Jag har varit lätt frustrerad över att inte göra något så jag tänkte att jag i alla fall skulle försöka mej på lite lätt träning. Något som inte belastar vänsterfoten så mycket. Mitt idealval var en yogaklass, men jag kom försent och den hade redan kört igång så det fick bli egenhändig träning.
Lite rostig och seg start men sen, som det gick. Energin flödade, jag lyckades med en massa spring, cykling, rodd och armlyft. Foten är fortfarande ond, men vem bryr sig längre? Idag värker kroppen överallt, fast det är väl ett bevis på att man kört hårt eller?
Jag är sålt över mig själv, att jag trots limited access till walking och träning lyckats hålla konditionen i trim i dessa dryga två månader (!) med ont.
Nu ska jag inte köra allt för hårt, men träningslusten är tillbaka. Och det känns very very good!
Mer träningsvärk please!
Lite rostig och seg start men sen, som det gick. Energin flödade, jag lyckades med en massa spring, cykling, rodd och armlyft. Foten är fortfarande ond, men vem bryr sig längre? Idag värker kroppen överallt, fast det är väl ett bevis på att man kört hårt eller?
Jag är sålt över mig själv, att jag trots limited access till walking och träning lyckats hålla konditionen i trim i dessa dryga två månader (!) med ont.
Nu ska jag inte köra allt för hårt, men träningslusten är tillbaka. Och det känns very very good!
Mer träningsvärk please!
Happy Anniverssary!
Idag firar farmor och farfar 58-årig bröllopsdag! Tänk, FEMTIOÅTTA ÅR as a married couple.
Respekt!
En gammal bild på farmor, farfar, Erik och jag, anno 2008, Nobelmuseets cafe.
Respekt!
En gammal bild på farmor, farfar, Erik och jag, anno 2008, Nobelmuseets cafe.
español/italiano
Hoy he tenido mi primer clase de español con una profesor privada. Tengo que practicar hablar y tambien necesito aprender mas palabras porque mi vocabulario no es muy bien.
Para mi es dificil hablar español porque pienso en italiano y los dos idiomas son muy similares. Mi profesor ha dicho que yo hablo bien pero estoy mezclando y uso muchas palabras italianas y tambien hablo con un acente italiano.
Cosa posso fare? Dai?! Lasca mi stare! Ho studiato italiano per un tempo, e difcile cambiare la lingua... Va boh!
Voy a continuar con español, e poi, vedremo.
A dopo! Hasta luego!
Para mi es dificil hablar español porque pienso en italiano y los dos idiomas son muy similares. Mi profesor ha dicho que yo hablo bien pero estoy mezclando y uso muchas palabras italianas y tambien hablo con un acente italiano.
Cosa posso fare? Dai?! Lasca mi stare! Ho studiato italiano per un tempo, e difcile cambiare la lingua... Va boh!
Voy a continuar con español, e poi, vedremo.
A dopo! Hasta luego!
Jersey Boys!
Oh What A Night! Oh What A Show!
Jag hade inte så höga förväntningar eftersom jag inte riktigt visste vilka Frankie Valli & The 4 Seasons var.
Melanie och jag kom precis i tid (delays på tunnelbanen såklart), hittade våra platser i Stalls W, långt bak - fast i mitten så vi såg bra ändå. Vi hann knappt varva ner förrän det drogs igång.
Showen heter Jersey Boys och handlar om bandet Frankie Valli & the 4 Seasons. Deras väg från New Jersey i början på 50-60 talen och fram till nu. Snyggt producerat och berättat i form av just årstider, varje bandmedlem hade hand om en årstid och fick berätta sin del av storyn. Och den var stundom gripande och inte alls någon dans på rosor. Bråk, fängelse, otrohet, bandmedlemsbyten, dödsfall, pengasvindleri etc etc. Fast allt berättades med humor på italiano-americano dialekt ala gudfadern.
Snygga var de också, en show där de flesta i ensemblen faktiskt är killar, vilket uppskattas. Lite 'the-Hives'-varning med lika kostymer, färger och hårgele. Klatchiga dansteg och falsettsång.
Jag var hooked. Melanie med. Och vi kände igen många av låtarna som Oh, what a night, Beggin', You're just to good to be true, Bye bye baby.
Lite svårt att säga vem man kan rekommendera denna showen till, för det är den typen av show som kan passa de flesta, fast man måste ha musikintresse och kunna lite äldra musik för att uppskatta den.
Men åh. What a show!
Måste påpeka att Tommy DeVito såg precis ut, coh rörde sig precis som Anders. Och en av de andra, Bob Gordio, fick jag kusin-Christian vibbar av. Tyckte mej se likheter i båda. Bra likheter alltså!
Jag hade inte så höga förväntningar eftersom jag inte riktigt visste vilka Frankie Valli & The 4 Seasons var.
Melanie och jag kom precis i tid (delays på tunnelbanen såklart), hittade våra platser i Stalls W, långt bak - fast i mitten så vi såg bra ändå. Vi hann knappt varva ner förrän det drogs igång.
Showen heter Jersey Boys och handlar om bandet Frankie Valli & the 4 Seasons. Deras väg från New Jersey i början på 50-60 talen och fram till nu. Snyggt producerat och berättat i form av just årstider, varje bandmedlem hade hand om en årstid och fick berätta sin del av storyn. Och den var stundom gripande och inte alls någon dans på rosor. Bråk, fängelse, otrohet, bandmedlemsbyten, dödsfall, pengasvindleri etc etc. Fast allt berättades med humor på italiano-americano dialekt ala gudfadern.
Snygga var de också, en show där de flesta i ensemblen faktiskt är killar, vilket uppskattas. Lite 'the-Hives'-varning med lika kostymer, färger och hårgele. Klatchiga dansteg och falsettsång.
Jag var hooked. Melanie med. Och vi kände igen många av låtarna som Oh, what a night, Beggin', You're just to good to be true, Bye bye baby.
Lite svårt att säga vem man kan rekommendera denna showen till, för det är den typen av show som kan passa de flesta, fast man måste ha musikintresse och kunna lite äldra musik för att uppskatta den.
Men åh. What a show!
Måste påpeka att Tommy DeVito såg precis ut, coh rörde sig precis som Anders. Och en av de andra, Bob Gordio, fick jag kusin-Christian vibbar av. Tyckte mej se likheter i båda. Bra likheter alltså!
Grüßen aus Österreich
Fick ett mail från Mamma. Dom är ju i österrikiska alperna och åker utför hela dagarna. Jag är inte avis. Uh.uh. Inte alls.
Tydligen kan man ta kort i liftsystemet och skicka direkt till andra männsikors email. Och det är precis vad mammie gjort. Titta så fint! Och så hurtigt!
Som sagt, inte avundsjuk. Nepp!
(Jag har ju skadad fot ju... och vad är väl egentligen en bal på slottet?)
Mästerkockande!
Helt utan Erik's hjälp. Mäkta imponerande. För att inte tala om du gott det var. Jag, Anders och Viktoria är alla speechless.
Det är kul att laga mat om man han tid, om man har ingredienser och om man har någon att laga till.
Kvällens meny (tomatsoppa med feta, krutonger, paprika och persilja / Spaghetti med kyckling-avokado-gräddsås och grönsallad / Fruktsallad med glass) var tillägnad Mr Andersson eftersom han jobbat hårt och bjudit oss på drinkar kvällen innan.
behind-drunk
Helgens tema: BEHIND-DRUNK, direktöversatt. Bakfull alltså.
Fast grejen är den att jag mår bra, lite trött, lite sleten, lite törstig men annars helt okej och detta efter två utekvällar i rad.
I fredags satt vi på kontoret och pimplade. Vi har bytt kontor - till ett större, more spacious, och med fönster och det var ju tvunget att invigas med caipirihas, whisky & cola, vin etc. Så efter 5 pm var det inte mycket aktivitet på jobbet, mest drickande. Vi är supernöjda med det nya kontoret och trots att det varit en busy vecka så var stämningen på topp.
En jättekonstig känsla att sitta i våra kontorsstolar och dricka, men det var mysigt. Det blev mer nära än vanligt. Då brukar vi ju gå till stammispuben och det brukar vara livat och visst det är trevligt det med, men detta var speciellt. Tänk att få springa tipsy i korridorerna i kontorsbyggnaden, utan att någon ser eller bryr sig. Outstanding! Vid 9-tiden var vi ganska packade och insåg att det var dag att äta eller gå hem.
Melanie och jag stannde för ett snabbmeal på Singapore Gardens innan det blev hemfärd. Full, mätt och lycklig bar det sen hemmåt.
Det var fredagen det.
Igår, lördag, började vi dagen ganska lugnt. Softning på hög nivå. Sen bar det av in till Covent Garden med Flanders och Vicky för att möta upp Fabi, Evy, Melanie, Dom, Kristin och Bruno. Fabi hade fixat comp drinks och mat på Freemasons Arms, en pub vi bokar ganska mycket. Så vi satt där i vår reserverade hörna och kollade när Frankrike spöade England i rugby. Riktigt super jätte mega trevligt.
Fast grejen är den att jag mår bra, lite trött, lite sleten, lite törstig men annars helt okej och detta efter två utekvällar i rad.
I fredags satt vi på kontoret och pimplade. Vi har bytt kontor - till ett större, more spacious, och med fönster och det var ju tvunget att invigas med caipirihas, whisky & cola, vin etc. Så efter 5 pm var det inte mycket aktivitet på jobbet, mest drickande. Vi är supernöjda med det nya kontoret och trots att det varit en busy vecka så var stämningen på topp.
En jättekonstig känsla att sitta i våra kontorsstolar och dricka, men det var mysigt. Det blev mer nära än vanligt. Då brukar vi ju gå till stammispuben och det brukar vara livat och visst det är trevligt det med, men detta var speciellt. Tänk att få springa tipsy i korridorerna i kontorsbyggnaden, utan att någon ser eller bryr sig. Outstanding! Vid 9-tiden var vi ganska packade och insåg att det var dag att äta eller gå hem.
Melanie och jag stannde för ett snabbmeal på Singapore Gardens innan det blev hemfärd. Full, mätt och lycklig bar det sen hemmåt.
Det var fredagen det.
Igår, lördag, började vi dagen ganska lugnt. Softning på hög nivå. Sen bar det av in till Covent Garden med Flanders och Vicky för att möta upp Fabi, Evy, Melanie, Dom, Kristin och Bruno. Fabi hade fixat comp drinks och mat på Freemasons Arms, en pub vi bokar ganska mycket. Så vi satt där i vår reserverade hörna och kollade när Frankrike spöade England i rugby. Riktigt super jätte mega trevligt.
Monsterdricka!
Som vi har saknat monsterdrickan. Kommer ni ihåg den?
Av någon anledning försvann den bara, helt abrupt (som Kristin skulle sagt). Men så igår, på puben hittade vi ett subsitut som smakar precis som monsterdricka, fast det är ju med alkohol och man blir inte blå på tungan.
WKD Vodka Blue, det ska bli min nya favorit from now on!
Av någon anledning försvann den bara, helt abrupt (som Kristin skulle sagt). Men så igår, på puben hittade vi ett subsitut som smakar precis som monsterdricka, fast det är ju med alkohol och man blir inte blå på tungan.
WKD Vodka Blue, det ska bli min nya favorit from now on!
Más fotos de Barcelona
men tack, TACK, för tipset!
NHS - jag officially HATAR dem.
Mina rötgenplåtar hade äntligen efter 3 veckors olidlig väntan kommit in, så jag bokade en ny tid hos farbror doktorn idag. Förväntasfull över att få ett resultat, ett slut på de onda gick jag tid för min appointment klockan 5.40 pm. Började bra med förseningar så jag fick inte träffa doktorn förran 6.20 pm. När jag väl kom in bad han mej att ta av alla skor, strumpor, stödstrumpor etc så att han kunde göra en small examination av min lilla fossing.
Efter att ha klämt och klämt på det onda, kom han fram till att det är defintely something there. Alltså inget är brutet, ingen spricka according to the x-rays, men det kan vara någon form av inflammation eller soft tissue som inte sitter som det ska.
Jaha? Jag satt som ett frågetecken. Vad kan jag göra nu, frågade jag doktorn. Han menade på att jag borde boka in en tid för en ultraljud-scan. En vad? EN ULTRALJUD, en sån man kör med på blivande mammors magar, ja fast denna blir ju för foten din.
Eeh? Okay, kan jag göra det här eller måste jag gå till det förbannade hospitalet igen? Du kan göra den här men det kommer ta upp till 2-3 veckor, due to high demand.
Va? Skojar du? Jag har ju väntat en månad redan, måste jag vänta ytterligare 3 veckor. Helt sjukt.
Vid det här läget började jag bli lätt frustrerad och jag kände det svarta mamma ögat komma sakta men säkert, men jag lyckades bita ihop, det är trots allt inte Dr Isherwoods fel att det engelska sjukvårssystemet inte funkar. Nu ska jag få en bekräftelse hem i brevlådan om när jag ska göra mitt ultraljud. PÅ FOTEN alltså.
Så min ultimata fråga till doktorn var ju vad kan jag göra in the meantime? Jag menar, jag kan ju inte bara sitta och vänta på att tiden ska gå. Du kan äta painkillers, inte ha på dej trånga skor, och gå inte så mycket, om du måste gå, gå sakta. Och sen kan vi hoppas på att det går över av sig själv.
MEN TACK, tack så jävla mycket för tipset. Painkillers och sköna pjucks! Som om jag inte testat det i 4 veckors tid nu. IDIOT!
Ursäkta men jag hyser ingen, VERKLIGEN INGEN, respekt för englands sjukvård WHAT-SO-EVER.
Mitt tips: BLI INTE SJUK, blir du sjuk är det banne mej bättre att boka ett flyg hem till Sverige och fixat där.
Sjukt inneffektiva, jag gick från Brocklebank Health Centre med gråten i halsen, inte för att det gjorde ont eller så utan att jag var så arg och mest besviken tror jag. Jag har verkligen ringt dom varenda dag sen jag gjorde röntgen och de kan inte ens nu säga vad felet är.
Jag måste lugna ner mej. Mamma snälla ring mej!
Mina rötgenplåtar hade äntligen efter 3 veckors olidlig väntan kommit in, så jag bokade en ny tid hos farbror doktorn idag. Förväntasfull över att få ett resultat, ett slut på de onda gick jag tid för min appointment klockan 5.40 pm. Började bra med förseningar så jag fick inte träffa doktorn förran 6.20 pm. När jag väl kom in bad han mej att ta av alla skor, strumpor, stödstrumpor etc så att han kunde göra en small examination av min lilla fossing.
Efter att ha klämt och klämt på det onda, kom han fram till att det är defintely something there. Alltså inget är brutet, ingen spricka according to the x-rays, men det kan vara någon form av inflammation eller soft tissue som inte sitter som det ska.
Jaha? Jag satt som ett frågetecken. Vad kan jag göra nu, frågade jag doktorn. Han menade på att jag borde boka in en tid för en ultraljud-scan. En vad? EN ULTRALJUD, en sån man kör med på blivande mammors magar, ja fast denna blir ju för foten din.
Eeh? Okay, kan jag göra det här eller måste jag gå till det förbannade hospitalet igen? Du kan göra den här men det kommer ta upp till 2-3 veckor, due to high demand.
Va? Skojar du? Jag har ju väntat en månad redan, måste jag vänta ytterligare 3 veckor. Helt sjukt.
Vid det här läget började jag bli lätt frustrerad och jag kände det svarta mamma ögat komma sakta men säkert, men jag lyckades bita ihop, det är trots allt inte Dr Isherwoods fel att det engelska sjukvårssystemet inte funkar. Nu ska jag få en bekräftelse hem i brevlådan om när jag ska göra mitt ultraljud. PÅ FOTEN alltså.
Så min ultimata fråga till doktorn var ju vad kan jag göra in the meantime? Jag menar, jag kan ju inte bara sitta och vänta på att tiden ska gå. Du kan äta painkillers, inte ha på dej trånga skor, och gå inte så mycket, om du måste gå, gå sakta. Och sen kan vi hoppas på att det går över av sig själv.
MEN TACK, tack så jävla mycket för tipset. Painkillers och sköna pjucks! Som om jag inte testat det i 4 veckors tid nu. IDIOT!
Ursäkta men jag hyser ingen, VERKLIGEN INGEN, respekt för englands sjukvård WHAT-SO-EVER.
Mitt tips: BLI INTE SJUK, blir du sjuk är det banne mej bättre att boka ett flyg hem till Sverige och fixat där.
Sjukt inneffektiva, jag gick från Brocklebank Health Centre med gråten i halsen, inte för att det gjorde ont eller så utan att jag var så arg och mest besviken tror jag. Jag har verkligen ringt dom varenda dag sen jag gjorde röntgen och de kan inte ens nu säga vad felet är.
Jag måste lugna ner mej. Mamma snälla ring mej!
All that JAZZ!
Jag och Fabi var och såg Chicago ikväll på Cambridge Theatre. Oh what a show! Snyggt, sexigt, påkostat, classy, smart, roligt.
En musikal i toppklass. Åh, dom dansarna! Åh dom sångarna! Åh, allt bara klaffade och det var underbart.
A M A Z I N G !
Och behöver jag säga att jag nu vill bli musikalartist. Igen?
En musikal i toppklass. Åh, dom dansarna! Åh dom sångarna! Åh, allt bara klaffade och det var underbart.
Alla verkligen alla borde sen den, otroligt snygg story om Roxie Hart och Velma Kelly som mörderskor i 20-talets Chicago. Mycket hud, mycket spets, mycket fjädrar, mycket dans och framförallt mycket sång.
A M A Z I N G !
Och behöver jag säga att jag nu vill bli musikalartist. Igen?
sucker for cuties
Satt precis och checkade in Mello-finalen på SVT Play (för övrigt en suverän uppfinning, då man kan spola fram när det blir som pinsammast och pausa för toa-besök). Jag missade hela grejen igår då jag var ute med Doris och Anais. What a shame! (Ironi!).
Har jag inte följt med så noga men det har känns som om kvaliteten i år varit poor minst sagt. Men nyfiken som man är ville jag ändå se finalen så det har jag gjort nu.
Och kommit fram till att fel låt vann. Salem med Björn som komp-pianist skulle vunnit. Eller Måns, när han gjorde sin insats i 'Eye of the Tiger' precis i början.
Varför Salem? För han har något busigt över sig, han ser så finurlig ut samtidigt som han är oerhört musikaliskt begåvad. Vi (jag och Viktoria) ser honom lite som en svensk version av Mika. Och han hade enda låten som andas riktigt låt, inte bara schlager-tillverkad i syfte att vinna melodifestivalen. Dessutom, när Björn G är med på ett hörn, då kan man inte annat än att tycka om det.
Jag vet, jag är en sucker for cuties. Måns, Salem och Björn är mina favoriter! Alltime!
Har jag inte följt med så noga men det har känns som om kvaliteten i år varit poor minst sagt. Men nyfiken som man är ville jag ändå se finalen så det har jag gjort nu.
Och kommit fram till att fel låt vann. Salem med Björn som komp-pianist skulle vunnit. Eller Måns, när han gjorde sin insats i 'Eye of the Tiger' precis i början.
Varför Salem? För han har något busigt över sig, han ser så finurlig ut samtidigt som han är oerhört musikaliskt begåvad. Vi (jag och Viktoria) ser honom lite som en svensk version av Mika. Och han hade enda låten som andas riktigt låt, inte bara schlager-tillverkad i syfte att vinna melodifestivalen. Dessutom, när Björn G är med på ett hörn, då kan man inte annat än att tycka om det.
Jag vet, jag är en sucker for cuties. Måns, Salem och Björn är mina favoriter! Alltime!
Primavera!
SPRING TIME IN LONDON!
En liten ladybird på vårt fönsterbläck! Årets första!
Lite krokus, eller annan blomma (Viktoria och jag avr lite osäkra på om det verkligen var krokus...) nere vid vattnet.
Och vad passar bättre när solen skiner och våren är på frammarch? Jo, en ny vårjacka såklart!
En liten ladybird på vårt fönsterbläck! Årets första!
Lite krokus, eller annan blomma (Viktoria och jag avr lite osäkra på om det verkligen var krokus...) nere vid vattnet.
Och vad passar bättre när solen skiner och våren är på frammarch? Jo, en ny vårjacka såklart!
the Girl with the Dragon Tattoo
Män som hatar kvinnor alltså...
Englsk biopremiär idag, hypad till tusen. 5 plus får den i Metro! Nu har vi ju sett den men ändå! Kul att svensk film blir uppmärksammad med en helsida. Och de nämner Wallander också. Even better!
Ibland är man stolt svensk i utlandet!
Englsk biopremiär idag, hypad till tusen. 5 plus får den i Metro! Nu har vi ju sett den men ändå! Kul att svensk film blir uppmärksammad med en helsida. Och de nämner Wallander också. Even better!
Ibland är man stolt svensk i utlandet!
Linjal? Tumstock? Måttband?
Hur mäter man bröst-, hip- och waist-mått när man inte har ett måttband?
Jag tänkte först använda mej av ett snöre som man med linjal eller tumstock sen mäter. MEN, the problem is att jag har varken snöre, linjal eller tumstock... WHAT TO DO?
Det får bli att åka till IKEA och sno ett av deras gratis pappers-måttband, kanske? Eller köpa ett. Det kanske är smidigare.
Om inte någon har något annat tips förstås?
Jag tänkte först använda mej av ett snöre som man med linjal eller tumstock sen mäter. MEN, the problem is att jag har varken snöre, linjal eller tumstock... WHAT TO DO?
Det får bli att åka till IKEA och sno ett av deras gratis pappers-måttband, kanske? Eller köpa ett. Det kanske är smidigare.
Om inte någon har något annat tips förstås?
EGO - jag?
1. Tycker jag om att fota?
Yes!
2. Tycker jag om foton med mej själv som motiv?
Si!
3. Tycker jag om att ta foton på mej själv genom speglar?
Ja!
Ett tips till Ms Berggrens födelsedag: EN SYSTEMKAMERA tack! (det är det enda jag verkligen vill ha!)
Yes!
2. Tycker jag om foton med mej själv som motiv?
Si!
3. Tycker jag om att ta foton på mej själv genom speglar?
Ja!
Ett tips till Ms Berggrens födelsedag: EN SYSTEMKAMERA tack! (det är det enda jag verkligen vill ha!)
Barcelona baby!
Några av de 632 foton vi tog:
Jag är SÅLD!
På Barcelona!
Vi har haft en underbar helg i den katalonska huvudstaden. Solen sken, det regnade och snöade om vartannat, vi gick på hotellvisningar, cyklade cykelturer, gick guideturer, sightseeingade, åt en massa mat, gick på spa, var ute och testade nattlivet, åt mer mat, övade spanska, och team-bildade. Ingen fritid what-so-ever, men vad gjorde väl det. Jag har inte gjort av med en enda pesetas och ändå har jag gjort och sett bloody a lot! Här kan inte klagas.
Stan är helt fantastik, maten är helt ljuvlig, mina kollegor är de roligaste som finns. Alltså, märks det att señorita Berggren är såld?
Bilder kommer prontissimo!
Vi har haft en underbar helg i den katalonska huvudstaden. Solen sken, det regnade och snöade om vartannat, vi gick på hotellvisningar, cyklade cykelturer, gick guideturer, sightseeingade, åt en massa mat, gick på spa, var ute och testade nattlivet, åt mer mat, övade spanska, och team-bildade. Ingen fritid what-so-ever, men vad gjorde väl det. Jag har inte gjort av med en enda pesetas och ändå har jag gjort och sett bloody a lot! Här kan inte klagas.
Stan är helt fantastik, maten är helt ljuvlig, mina kollegor är de roligaste som finns. Alltså, märks det att señorita Berggren är såld?
Bilder kommer prontissimo!
carbonara
CARBONARA = healing
Why?
Det har blivit lite av en tradition för oss här på Allfarthing Lane att laga till Pasta Carbonara när någon har blivit påkörd eller allvarligt skadad.
Även om det är hårt att erkänna så är vi eller i alla fall jag ganska klumpig och klantig av mej. Helt naturligt, det är något som jag inte riktigt kan rå för. Jag är född sån I guess.
Det hela började när jag blev påkörd av en cykeltaxi inne vid Tottenham Court Road, och hade så ont i revbenen att jag var tvungen att gå till sjukan. När vi väl fick komma hem med ömmande revben som lyckligtvis inte var av, lagade Erik - mästerkocken - till pasta carbonara. Av någon anledning passade det väldigt bra just då så när jag blev påkörd av street cleaner bilen året därpå föll det sig narurligt att vi skulle äta carbonara även då. Denna gången var jag ju lite mer skadad, med skrapsår, ärr, huvudvärk osv men carbonaran var ett måste som kanske inte helade men ändå gjorde sitt på något sätt.
Vi myntade då uttrycket: 'Jag har gjort en carbonara' - vilket syftar på att man skadat sig och förtjänar en carbo.
Verkar detta konstigt?
Kanske lite.
I alla fall.
I förrgår blev Anders påkörd av en cykel på Oxford Street, och Erik trampade igenom ett trappsteg på jobbet så han föll och skrapade upp benet och kan knappt röra det. Dessutom har jag fortfarande ont i min fot så idag (eftersom alla tre var hemma på kvällskvisten) lagade vi den helande carbonaran.
Gissa om den var god?
Ja, det var den.
Är vi helade?
Kanske inte, men mätta i magen och det är ju alltid something!
Debuten back in 2008! Kajsa's första crash! (Kolla in Eriks långa hår!)
Why?
Det har blivit lite av en tradition för oss här på Allfarthing Lane att laga till Pasta Carbonara när någon har blivit påkörd eller allvarligt skadad.
Även om det är hårt att erkänna så är vi eller i alla fall jag ganska klumpig och klantig av mej. Helt naturligt, det är något som jag inte riktigt kan rå för. Jag är född sån I guess.
Det hela började när jag blev påkörd av en cykeltaxi inne vid Tottenham Court Road, och hade så ont i revbenen att jag var tvungen att gå till sjukan. När vi väl fick komma hem med ömmande revben som lyckligtvis inte var av, lagade Erik - mästerkocken - till pasta carbonara. Av någon anledning passade det väldigt bra just då så när jag blev påkörd av street cleaner bilen året därpå föll det sig narurligt att vi skulle äta carbonara även då. Denna gången var jag ju lite mer skadad, med skrapsår, ärr, huvudvärk osv men carbonaran var ett måste som kanske inte helade men ändå gjorde sitt på något sätt.
Vi myntade då uttrycket: 'Jag har gjort en carbonara' - vilket syftar på att man skadat sig och förtjänar en carbo.
Verkar detta konstigt?
Kanske lite.
I alla fall.
I förrgår blev Anders påkörd av en cykel på Oxford Street, och Erik trampade igenom ett trappsteg på jobbet så han föll och skrapade upp benet och kan knappt röra det. Dessutom har jag fortfarande ont i min fot så idag (eftersom alla tre var hemma på kvällskvisten) lagade vi den helande carbonaran.
Gissa om den var god?
Ja, det var den.
Är vi helade?
Kanske inte, men mätta i magen och det är ju alltid something!
Debuten back in 2008! Kajsa's första crash! (Kolla in Eriks långa hår!)
BARCELONA!
Vamos a Barcelona! Andiamo a Barcellona! We're going to Barcelona!
Vi åker till Barcelona imorgon, klockan 16h00 går vår transfer från jobbet till Heathrow för 3 fullspäckade fam-tripsdagar i den katalonska huvudstaden.
Vi är pepp, vi är redo. Frågan är om BCN är redo för A&G?!
Dags att packa vår-outfits! För tydligen är det vår dit vi ska...
Vi åker till Barcelona imorgon, klockan 16h00 går vår transfer från jobbet till Heathrow för 3 fullspäckade fam-tripsdagar i den katalonska huvudstaden.
Vi är pepp, vi är redo. Frågan är om BCN är redo för A&G?!
Dags att packa vår-outfits! För tydligen är det vår dit vi ska...
Mr & Mrs Berggren?!?!?!?!?!?
WHAT THE F*CK!?!
Erik och Jag. Gifta. VA?! Jag tror inte det... detta ar disturbing som Erik säger...
And if somebody's going to make it...
Jeg liker Norge! Og jeg liker Donkeyboy!
De är som en mix av Sahara Hotnights, Florence and the Machine och Scissor Sisters och absolut bästa låten på min mp3 for the time being heter 'Ambitions'.
I can't tolerate
The feelings that I feel when I feel
But don't you know?
Some feelings never seem to let go
De är som en mix av Sahara Hotnights, Florence and the Machine och Scissor Sisters och absolut bästa låten på min mp3 for the time being heter 'Ambitions'.
I can't tolerate
The feelings that I feel when I feel
But don't you know?
Some feelings never seem to let go
telephone consultation
Nurse: No, Miss Berggren unfortunately we haven't recieved the results of your X-ray as yet. It can take up to 7 days, working days.
Kajsa: Right, so what am I supposed to do? I'm still in pain...
(Vad jag egentligen menade som jag inte sa var: Men halllåååååååååååååååååååååå! Jag har ju fortfarande ont i foten, fattar ni dåligt!? J*vla amatörer!)
Nurse: Well, I can book you in for a telephone consultation with a doctor, if you wish?
Kajsa: Hmm, well, I don't know... I mean, I'd rather see a doctor if you know what I mean.
Nurse: But your X-ray resluts haven't arrived so I suggest a doctor will you back and you can discuss this.
Kajsa: Okay.
(Vad jag menade var: Jag blir ju säkert helad utav snälla ord från farbror doktorn, Idi!)
Nurse: So, doktor X will call you anytime today between now and 12h30 when surgery close.
Kajsa: Perfect, thank you (man måste ju vara polite, det är ju inte hennes fel...)
Tiden rullade på, klockan blev lunch, ingen ringde. Klockan blev efter lunch och ingen ringde.
Kajsa: Yes, sorry I called earlier and booked a telephone consultation with a doctor with regards to my left foot, but no one called me back. (WHY?!?!?!)
Nurse: Oh, doctor X is running behind schedule and he has a massive backlog, but he will call you soon though.
Kajsa: Okay, cool. I'll just wait then? (Men schyssta prioroteringar ni kör med!!)
Nurse: Yes.
Waiting.
Doctor X: Miss Berggren, can you confirm your date of birth?
Kajsa: Twenty-Eigth of June, Nineteen-Eighty-Six. (Irriterad)
Doctor X: How can I help you today, Miss Berggren?
Jag förklarade hela storyn, om min fot, att det gör ont, att den blitt röntgad, och att jag väntar på svar, men eftersom det gör ont vill jag veta vad jag kan göra.
Doctor X: Normally, it takes 7-10 days for us to get the results.
Kajsa: 10 days? (TEN BLOODY DAYS!!!!, WHAT?!?! Det var 5 dar, som blev 7 som nu är 10!! Helt otroligt) So, what can I do now, wait?
Doctor X: Yes, you can book an appointment for later on this week, when we hopefully have your results and then we can examine your foot and look at the results together.
Kajsa: Aha, BUT I'm still in pain. Is there anything you can do?
Doctor X: I'm afraid not, the best way is to contact us at the end of the week.
Kajsa: (Jaha, suck!) Okay, thanks.
BULLSHIT! RUBBISH!
VÄRDELÖS! USELESS! MENINGSLÖS. SJUKVÅRDEN I UK VERKAR BARA VARA TILL FÖR DE SOM ÄR DÖDSJUKA ELLER HALVT IHJÄLSLAGNA. ALLA ANDRA VERKAR INGEN BRY SIG OM, PRIO NOLL. Jag är så frustrerad.
Jag SKA ALDRIG mer klaga på den svenska sjukvården. Aldrig. Det svär jag på.
Kajsa: Right, so what am I supposed to do? I'm still in pain...
(Vad jag egentligen menade som jag inte sa var: Men halllåååååååååååååååååååååå! Jag har ju fortfarande ont i foten, fattar ni dåligt!? J*vla amatörer!)
Nurse: Well, I can book you in for a telephone consultation with a doctor, if you wish?
Kajsa: Hmm, well, I don't know... I mean, I'd rather see a doctor if you know what I mean.
Nurse: But your X-ray resluts haven't arrived so I suggest a doctor will you back and you can discuss this.
Kajsa: Okay.
(Vad jag menade var: Jag blir ju säkert helad utav snälla ord från farbror doktorn, Idi!)
Nurse: So, doktor X will call you anytime today between now and 12h30 when surgery close.
Kajsa: Perfect, thank you (man måste ju vara polite, det är ju inte hennes fel...)
Tiden rullade på, klockan blev lunch, ingen ringde. Klockan blev efter lunch och ingen ringde.
Kajsa: Yes, sorry I called earlier and booked a telephone consultation with a doctor with regards to my left foot, but no one called me back. (WHY?!?!?!)
Nurse: Oh, doctor X is running behind schedule and he has a massive backlog, but he will call you soon though.
Kajsa: Okay, cool. I'll just wait then? (Men schyssta prioroteringar ni kör med!!)
Nurse: Yes.
Waiting.
Doctor X: Miss Berggren, can you confirm your date of birth?
Kajsa: Twenty-Eigth of June, Nineteen-Eighty-Six. (Irriterad)
Doctor X: How can I help you today, Miss Berggren?
Jag förklarade hela storyn, om min fot, att det gör ont, att den blitt röntgad, och att jag väntar på svar, men eftersom det gör ont vill jag veta vad jag kan göra.
Doctor X: Normally, it takes 7-10 days for us to get the results.
Kajsa: 10 days? (TEN BLOODY DAYS!!!!, WHAT?!?! Det var 5 dar, som blev 7 som nu är 10!! Helt otroligt) So, what can I do now, wait?
Doctor X: Yes, you can book an appointment for later on this week, when we hopefully have your results and then we can examine your foot and look at the results together.
Kajsa: Aha, BUT I'm still in pain. Is there anything you can do?
Doctor X: I'm afraid not, the best way is to contact us at the end of the week.
Kajsa: (Jaha, suck!) Okay, thanks.
BULLSHIT! RUBBISH!
VÄRDELÖS! USELESS! MENINGSLÖS. SJUKVÅRDEN I UK VERKAR BARA VARA TILL FÖR DE SOM ÄR DÖDSJUKA ELLER HALVT IHJÄLSLAGNA. ALLA ANDRA VERKAR INGEN BRY SIG OM, PRIO NOLL. Jag är så frustrerad.
Jag SKA ALDRIG mer klaga på den svenska sjukvården. Aldrig. Det svär jag på.
