Ungefar sa har kanner jag mej nu. Lite trott. Lite hungrig. Lite Sleten. Jag invantar min eftermiddagskoma! Bring it on. Ikvall ska bara slappas. I cannot wait.

Igar kvall efter jobbet var vi (jag, Melanie och Jaume - well egentligen hela ganget men det var bara the three of us som akte ivag) bjuda pa Silent disco i Angel. Det var var bastaste Alejandra som kommit med iden och eftersom ingen av oss provat before och var just dying to see what it was (nyfikenheten var pa topp) akte vi till Kings Cross forst for att mota upp Clink-folket for lite pre-drinks i deras bar. Eller ja, allra forst (eftersom vi var lite tidiga) gick vi till Camino (en spansk bar/pub/restu i Kings Cross) och tog oss en av 'Spain's finest' cidras: EL Gaitero. Om den var finest? Nja, helt okej men inte mer. Anyways.

Vi motte upp med Melanies man, Dom och drog vidare ner till Clink. Dar blev det lite mer drinks, lite silly trams som involverade ballonger... no need to say more... innan vi gick till O2 Academy Islington och borjade vart tysta disco.

Alla fick horlurar men tva kanaler, en kanal med lite mer rockig musik/dance, jag tanker pa Killer, Kasabian, Green Day, Nirvana. That kind of stuff. En annan kanal med pop/80's. Det var actually 2 Dj's pa scen som mixade helj vilt, och gillade man inte det man horde var det bara att byta kanal. Och var det under formodan tva latar man inte gillade pa samma gangen kunde man stanga av och lyssna pa alla som sjong och dansade till det de horde i sina lurar. Det var nastan det roligaste av allt.


Jag & Alejandra


Melanie & Dom

Alejandra, Sergio, Marco & Xabi

Helt klart en jattekul kvall, vi gick innan det stangde runt 2-tiden. Dels for att jag skulle jobba idag (vilket jag for ovrigt gor) och dels for att vi var i Angel (dar Erik jobbar) och pa natten nar tagen slutat ga tar det lite langre tid att ta sig hem.

Jag gick och la mig i min sang 3.56 am for att sedan vakna upp 8.20 am. An sa lange ar det lugnt, men fraga mej i eftermiddag da koman kommer... I will be dead. Men det tar vi da.

Nu ska jag boka lite stuff har som jag maste.

Vi har haft no lights i vårt livingroom och hall nu senaste, vad blir det, månaderna (!??). Ingen av oss har riktigt orkat att byta/köpa nya och nu när det vart sommar och ljust ute har vi liksom låtit det bero. Men så igår dog även vår golvlampa (som fram till nu vart vårt enda ljus) SÅ Erik och jag var verkligen tvungna att gå ner till Sainsbury's för att införskaffa nya bulbs. Vi plockade med oss de 'döda' lamporna och lyckades hitta liknande och nu lyser hela lägenheten igen.

"Vi ser saker, saker som ingen annan ser!"

en liten bild från halltrappan... numera med ljus så man ser något när man kommer hem sent om kvällen...


Och det bästa är att de inte börjat brinna än! Sist jag köpte glödlampor köpte jag fel sort (inte så konstigt när det finns både skruv och knapp) och det började ryka ut lampan. Not  good, men denna gång tror jag vi prickat in rätt sort.

Flanders har fatt jobb! Och inte vilket jobb som heltst, utan pa Club Gascon, en Michelin-resturang i Barbican.

Det kommer att bli alla tiders detta. Karlskogingarna tar over London!

Anders pa Club Gascon, Erik pa Elk in th Woods och Kajsa pa Axis & Globe.

Poooooooorfekt!

Min bästaste Linnea ska gifta sig med Öyvind nästa sommar, eller rättare sagt 29:e maj nästa år. Detta visste jag ju om. Och jag har varit så glad för deras skull.

Idag frågade den blivande bruden (Linnea alltså) om inte jag kunde tänka mej att vara tärna på bröllopet. Herregud, så glad jag blev. Klart att jag sa ja, utan minsta tvekan. Rörd vart jag med.

Linnea, jag vet att vi inte ses så ofta, men du ska veta att jag saknar dej i massor och jag känner med hedrad över att få ens vara med på DIN dag. Tack vännen, det kommer att bli en helt underbar dag och jag ser fram emot det så mycket.



Gud vad vi har mycket att ta igen nu när jag kommer över. Inte en sekund kommer att gå till spillo. Längtar!!

Jag har cyklat nu i två dagar. Igår var första gången sen olyckan för nästan 2 veckor sen. Det känns himla bra.
Knäet börjar läka, blåmärkena är kvar men gör inte så ont. Huvudvärken har i princip släppt.

Jag är TILLBAKA PÅ BANAN och det känns rätt GÖTT faktiskt!

Evy's och min födelsedagspresent till födelsedagsbarnet Melanie var bullar. Och inte vilka bullar som helst utan SVENSKA (not danish) kanelbullar och vaniljbullar. Vi orkade inte riktigt med den 3:e bullsatsen sa det fick bli en kanelrulle.

Ett lyckat experiment!

STEP 1                                STEP 2 - Oj den jaser!    STEP 3 - Klart!             STEP 4 - Den ser lite degig ut, eller?!
     


STEP 5 - The masterpiece!

Födelsedagsparty i Acton hos Melanie. Bullbak, trevligt sällskap, billigt vin och outstanding entertainment av allas vår Flanders som gjorde succe!

                             

Det har gått en vecka nu sen min lilla olycka. Mina blåmärken vill inte ge med sig. Dom har skiftat i regnbågens alla färger och har för tillfället en blå-lila färg med gul mitten, typ. När jag var hos doktorn i onsdags när det hände så Dr Hussey att det kommer ta 2-3 veckor innan jag kommer bli fullt återställd.

Idag gick jag dit igen, till doktorn. Anledningen var att jag fortfarande har ont i vänster knä och det känns sådär halvbra. Jag kan gå, men så fort jag böjer eller tvistar det gör det ONT och det är inte kul. Dessutom har jag haft slight headache varje jag, från och till, sen olyckan. Jag äter painkillers men inget hjälper så jag tyckte det var mer än välbehövligt att gå till doktorn för en check up.

Jag kom dit, berättar mina symptom (för det var en ny doktor). Doktorn tar blood pressure och checkar mina ögon, hon sa att det borde vara lugna puckar då hjärtskakningar och blödningar oftast uppstår inom 48 timmar efter en crash. Och det har ju som sagt gått lite mer än en vecka. Hon sa också att jag fortfarande vara i chock (vilket jag inte tror..). Med knät sa hon att det tar tid att läka och jag verkar ha rörligheten kvar så om det onda håller i sig bör jag kolla upp det igen men än så länge ska jag inte oroa mej.

Känns ju tryggt eller?

Häromdagen träffade jag på en 'ny' granne. Med ny menar jag att jag inte hälsat på honom tidigare. Jag menar, den enda grannen som jag har haft att göra med är ju tok-idioten Christopher som bor precis under oss och som verkligen hatar oss.

Men anyway, jag träffade på den här nya grannen, Kieran, nere på trappan då han var utelåst och inväntade sin tjej. Han satt med tusen påsar och ville helt enkelt in i trapphuset så jag släppte in honom obviously. Vi smalltalkade lite, det visade sig att han bott i huset sen januari. Här har man noll koll. Jag gick upp till mej och han satt kvar nere i hallen.

Helt lycklig över att jag träffade en trevlig neighbor gick jag upp till Erik och Anders och berättade om händelsen. Vi chillade lite hemma, käkade middag och så fick vi för oss att dra ut på en promenad miss i nassen. Eller ja, mitt i natten var det inte men jag skulle visa vart doktorn låg då E och A inte riktigt greppat var de skulle gå och registrera sig. Ärthjärnor som dom är. När vi gick ner i hallen stod grannen, den trevliga alltså, kvar. Detta var då minst 2 timmar efter att jag snackat med honom. Stackare. Jag fick lite dåligt smavete att jag inte bjudit in honom till oss.

Erik och Anders introducerade sig själva och vi frågade om han verkligen väntat där sen sist, och det hade han men nu var hans girlfriend på väg.
'Where are you guys from by the way, by the look of you, you look very nordic', 'Yes - Sweden!' [sweedöön], på sån där klämkäck svenglish kläckte alla 3 i kanon och pallade oss iväg som tripp, trapp, trull.

När vi väl kom tillbaks från vår lilla utflykt var Kieran inte kvar, han hade blivit insläppt.

På onsdagsmorgonen hittade jag en lapp i vårt postfack. Jag minns att jag tänkte att det måste vara från den trevliga grannen, men till min besvikelse insåg jag ganska snabbt att det var ytterligare en klagolapp från Chris. Denna gången var det på grund av soporna tror jag. Det är lite svårt att läsa vad människan skriver och jag var lite in a rush så jag lade tllbaka lappen och ad Erik kolla upp det.

Har ännu inte fått någon klarhet i det hela, men jag orkar inte ta åt mej mera nu, Han, den elaka grannen, klagar verkligen på allting. Är det inte cykeln, så är vi högljudda, och är det inte soporna så är det att vi slår i dörrarna. Det värsta är att han inte pratar med oss man skriver bara dessa osläsliga lappar, snacka om att vara konfilkträdd.

Jag tänker banne mej inte ge mej i första taget. Speciellt inte när jag anser att vi inte gör något fel. Vi är inte nämnvärt högljudda, min cykel skitar inte ner, våra sopor slängs på samma ställe som alla andras och vi SLÅR inte mer i dörrarna än någon annan i denna byggnad. SÅ VAR DET MED DET.

Idag fick vi listor på jobbet, på våra telefonsamtal vi ringt från jobbtelefonen. Anledingen var att räkningen den senaste månaden blitt lite för hög och de vill kolla hur många personliga samtal vi ringt.

Vi fick då sitta (med listan från sin extension - min 2630) och markera vilka nummer man ringt för personliga skäl. Jag erkänner, jag har ringt hem en eller två gånger. Och ja, jag har ringt Erik titt som tätt. Fair enough. Det kunde ha blivit värre, jag tror jag markerade max 10 rader, varav kanske 8 av dem var Eriks så det är nog lugnt.

Även om jag behöver betala för dem så har jag bara ringt inom UK så det borde inte bli så farligt.

Kändes lite snopet ändå måste jag medge.

Anders är en stalker. Han stalkar mej. Och jag stalkar honom. Det är scary.

Jag vet vart han bor. Och vilka han bor med.

Jag vet vad har gör.

Jag vet vad han äter.

Jag vet vad hans syrra heter. (Karr!!)

Jag vet vem han skickar sina emails till.

Jag vet att han tror att man kan köpa färdig pytt-i-panna och Falcon-öl i England!

Jag vet att han känner min bror.

Jag vet vad han heter i andra namn.

Jag vet att han skäms över sin 'rosa period'

Jag vet att han är smyg-gay. (well, alla verkar ju tro det i alla fall..)

Scary. Scary. SCARY.

Det blev väldigt internt det här inlägget, men jag var bara tvungen. För dom som missat det, så bor alltså Anders med oss nu på Allfarthing. Det har han gjort sen i tisdags. Så, han kommer nog att figurera lite titt som tätt här i bloggen.

Idag har EVy och jag bakat. Vi fick för att vi skulle baka kanelbullar för länge sen och så nu när jag var hemma i Sverige förra veckan så köpte jag med mej jäst. Svensk jäst. Som Evy tycker luktar gott (?!).

Tidigare på dagen frågade jag Anders vad man behöver för att baka bullar, han sa: "eeh, kanel och, eeh, bullar". Dagens finest no 1.

Anyway, trots strålande solsken och blå himmel stannade vi inne och bakade. Tanken var först att bara göra kanelbullar men då vi hade ganska möe jäst fick det bli en sats kanelisar och en vaniljbullesats.
Enligt receptet skulle en stats bringa ungefär 25 bullar. Och vi tänkte att 50 bullar kommer ju bli lite mycket men hey what the h*ll man kan ju frysa in.

Efter lite missöden med margarinet fick vi till slut ihop två degar som fick stå och jäsa. Med missöden menar jag att det tog oss två försök att mixa ihop jästen, smöret och mjölken då vi köpt 'olje'-smör som skar sig som busen.
Evy fick palla sig ner till corner-shopen för att inhandla nytt smör. På söndagar stänger de lite tigigare (runt fem) men eftersom klockan bara var lite efter 3 så sa jag åt henne att det var öppet. Hon gick ner, jag tänkte inte så mycket på det. Efter en stund ringde hon och sa att den var closed. Hmm, weird. Jag gick ner för att leta på en annan off-licence men ser då att min cornershop minsann visst är öppen. Det visar sig att Evy gått åt fel håll och hittat någon annan cornershop (som inte jag visste fanns) men som också var stängd.
Så roligt dock, att hon inte såg 'min cornershop' som litterary är vägg i vägg (well, ett hus emellan...) med oss.
För att citera Evy: 'Det är ju en hög häck i vägen...' Javisst. Dagens finest no 2.

   

Well, back to the baking. Första satsen blev kanelbullar, degen skulle kavlas (allt enligt receptet) i regulär (?!) form! Dagens finest no. 3.
Mycket viktigt det där med regulär form. Det blev inga 25 bullar inte, utan kanske 15 i olika storlekar och (regulära) former.

Alla som kan baka vet ju antagligen att man ska pensla bullarna med ägg innan man gräddar dom. Det gjorde vi ju naturligtvis. Grejen var bara den att vi inte hade någon pensel så det blev till att använda en liten spoon.
Vilket i sin tur ledde till att det blev lite mycket ägg på några av bunsen, vilket i sig ledde till att när de väl gräddades blev det lite omelettfeeling på dem. Det såg i alla fall ut som det.
Det var dagens finest no. 4. När de sedan var färdiggräddade var vi ju så nyfikna på omellettbullarna men provsmakningen fick vänta tills att vanillasarna var klara.

Vaniljbullarna gick utan några missöden. Degen räckte till 14 stycken tror jag. Olika men perfekta på sitt vis. Personal touch så att säga.

Provsmakningen fick bli ute på trappan med ett varsitt glas dietcola och två bullar var (en av varje sort såklart). Outstanding results. Vaniljbullarna var snäppet vassare, men kanelisarna var inte långt därifrån. Det var ingen omelettsmak på dem som tur var!

Vi har redan börjat planera för nästa gång. På lördag.

U2 - Wembley Stadium - 15 August - så ballt. Med den monsterscenen kunde det inte bli annat än AWESOME. Jag är helnöjd.

Det kommer en recension sen. Jag är lite seg i huvudet nu, så det får bli en review lite senare.

Nu har jag bokat mina Oslo-flights. Duktigt Kajsa! För er som vill veta så kommer jag att befinna mej i den norska huvudstaden mellan 4-7 September!

Hur var helgen annars dårå? Himla bloody marvelous. Jag flög till Götet på lördagsmorronen, ryanairflyget lyfte från Stansted klockan 7 på möra, och var framme i Sverige runt 10-tiden. Det var potthett, på tok för varmt att gå omkring i min Assa-hoodie och jeans så så fort jag träffade Carro blev det att lämpa av grejerna hos henne på Friggagatan, byta om och ut i solen. Det var en av sommarens varmaste dagar med en temp på nästan 30 grader och strålade solsken. Härligt värre.

Vi gick omkring shoppade lite, tog en fika på Condeco på Avenyn, shoppade lite mer, käkade en kycklingmacka på Tintin och sen satte vi oss längs vattnet och chillade i solen. Man kan väl säga att vi värmde upp inför koncerten, överallt i varje affär och bar spelades Madonna-songs. Det + värmen + trevligt sällskap gjorde att humöret var på topp när vi väl begav oss till Ullevi för the concert. Hur den var kan du läsa nedan...

Det bästa med átt bo hos Carro var att det litterary är 5 mins walking distance från Ullevi. Vilket var prima när vi skulle hem efter showen.

På söndagen hade vi planer om en frukostpicknick i Slottskogen, dom planerna grusades när vi vaknade till regn och gråa moln. Det fick bli en längre sovmorgon och frukost hemma innan vi gick in till city och mötte upp andra Carro och mina päron som åkt från Skåne via Halmstad för att träffa lilla mej.

Söndagen bjöd på lite mer shopping, chill out, fika på Husaren i Haga, ingen jättekanelbulle men det blev ett jättehavreflarn istället. Sen lite mera walking runt i stan, middag på Jensens, Sommaren med Göran på bio (otroligt rolig film!), några vändor fram och tillbaka till Askim (där vi bodde med mam och pap).

Måndagen sen var lugn, vi checkade ut ur vår stuga (där man får ha med sig rävar men inte röka!) och tog oss in till stan och traskade runt. Dagens mission var att finna en ny dator till mej då jag krajat min förra. Efter lite velande fram och tillbaka blev det en liten snudig Packard Bell, excellent choice tror jag. Dagens väder växlade mellan sol och regn så när solen var framme satt vi och bättrade på brännan och när det regnade gick vi in på något cafe. Jag tror vi var på Cafe Garbo, inte sant Carro? Mysigt ställe.
På kvällen sa vi hejdå till Carro (hon skulle jobba), jag och päronen satte oss på något italiensk place på Avenyn och åt pizza med pizzasallad (jag åt för dej med Evy!). Mycket ätande, jag vet... men så är det när man är i Sverige.

Flyget back to Londres avgick 21.30 sharp och jag var hemma på Allfarthing igen runt 1.30 am.

Planerar redan en tripp till? Men vad kan jag ha för anledning nästa gång?

Ullevi, 8 JUNI 2009

Awesome. Amazing. Magical. Fantastic. Wonderful. Marvelous. Did I say Awesome?

Ärligt talat, förutsättningarna var dom bästa när Madonna gick på scen i lördags. Hela Ullevi (alla 59 000 människor) kokade, dels av sommarvärmen som underbara Sverige bjöd på och dels av förväntan på vad som skulle komma. Madonna gjorde mej inte besviken, i nästan 2 timmar körde hos gärnet. RESPEKT för människan som är 50+ men har en energi som heter duga. Som hon dansar och springer runt samtidigt som hon sjunger, jag blev anfådd bara av att titta på. Helt otroligt alltså.

Jag och Carro hade sittplats, N9 med restricted view. Vi såg kanske inte helheten då vi satt på sidan men vi fick banne mej närheten. Dessutom hade hon en catwalk som hon var ute på nästan hela tiden så det gjorde inte så mycket att vi inte fick hela bakgrunden med.

   

Madonna är verkligen en sån artist som gör det hon vill och känner för och det tycker jag man märker i hennes show. Några av numren är väl lite tveksamma, typ den spanska nya versionen av La Isla Bonita som spårar ut i rumänsk folklore. Kanske inte det allra bästa men vad bryr sig Madge om det? Hon gillar det antagligen och därför är det med i showen. Musikalnumret har fått en massa kritik i de svenska tidningarna, WHY oh why? I loved it. And so did Carro. Sen var det en hel del låtar från nyaste albumet, som jag om jag ska vara ärlig inte lyssnat så förfärligt mycket på, men som nu är mina favo's. Showens allra bästa nummer var Like A Prayer och avslutningén med Give It To Me. Världklass verkligen.

   

Om jag kunde skulle jag definitivt gå igen. Jag var inget jätte-Madonna fan innan lördagen men nu, nu är jag helt såld. Jag lyssnar bara på hennes låtar i min ordenador fast jag borde öva in mig på U2 som vi ska på på lördag. Oh well. Bilder kommer snart.

en sak jag har undrat över hela helgen. Varför i allsin dar säger man ASCHIM när det stavas ASKIM? Anyone?

Jag är hemma från jobbet idag. Varför då?

Jo, jag blev nämligen påkörd av en sopbil imorse när jag cyklade till jobbet. Jag lever men har lite bruises, huvudvärk och ömma leder. Hela händelsen var dock lite obehaglig och jag blev nog mest rädd och shaken.
¨
Jag gick till doktorn som konstaterade att inget var av, men att jag kommer vara lite stiff and sore i en tid framöver. Jag har redan börjat få blånader och svullander på ben och armar. Hursomhelst, så sa hon åt mej att gå hem have a cry (för jag grät redan där), ta ett bad och relax hemma. Inget jobb alltså.

Först tänkte jag ge mej iväg till jobbet i alla fall men efter att fått lite headache och plus att mina chefer sa åt hej att stanna hemma så bestämde jag mej för det.

Så, här sitter jag nu, i soffan med min nya laptop (som fungerar utmärkt) och bara vilar.
¨
Stort tack till Erik och Anders som kom ner till mej när olyckan hände. Det var precis utanför huset. Nästan. Så de kom ner så fort jag ringde. Mycket uppskattat. Tack även till en granne i 58:an som fixade en ny sadel till min cykel. Jag vet inte vad du heter och du förstår nog inte svenska, men tusen tack i alla fall.

VARFÖR HÄNDER SÅNT HÄR ALLTID MEJ? Förra året var det cykeltaxi, i år sopbil. Nu är det enough med påkörningar.

I've had it. Det gör ju ONT ju!

Avslutningsvis, ANVÄND CYKELHJÄLM, det gjorde jag och det räddade mitt huvud for sure. Útan den kunde det gått illa. Riktigt illa.

Är i Göteborg. Var på Madonna igår. Magiskt. VERKLIGEN.

Idag ska jag träffa päronen!

En update med bilder kommer när jag är back in Londres, på måndag kväll eller tisdag!

Hej så länge!

Jag har vart lost igen. På cykeln denna gången och i Kensington. Så j*vla typiskt. Om jag inte vet var jag ska printar jag alltid en karta, en sån där google-map som visar vägen med en blå slinga. Men antagligen är jag rubbish på att läsa kartorna för jag hamnar alltid, jag menar ALLTID, fel. Det är inte roligt.

Idag hade jag en delivery att göra till Baden Powell House, och jag fixade en vägbeskrivning både dit och sen hem. Ingen av dem stämde. Efter mycket om och men hittade jag och efter lite felcykling kom jag hem till slut, MEN, det tog mej en och halv timme.

Nu är jag i alla fall hemma. Dags att packa lite.

Redan torsdag, redan Augusti... veckorna rullar på, fort som bara den. Denna veckan har varit lugn... eller nej, eller jo. Lite lugn och lite vild.

I måndags hände nog ingenting, så den dan var lugn.

I tisdags jobbade vi som vanligt, sen var det Original Tour party, på något skottskt ställe vid Trafalgar Square. Jag har varit på de partyna tidigare år och det fick minsann veta då de hade ett bildspel på storskärm med bilder från previous years. Kul! Jag och Jaume dansandes, Kristin poledancing, Marc med Madonna-bröst, resten av gänget i Hawaii-utstyrsel. Himla kul att se faktiskt. Jag lyckas ju alltid vara med på en massa bilder så jag lovar att nästa års party kommer innehålla ett Kajsa-bildspel only.

Årets tema var tourist. Och de hade en tävling med bäst utklädsel. Om, OM, jag bara vetat hade jag också varit utklädd. Nu fick jag nöja mej med att vara glamorös. Så average me!

   
Även om jag inte var utklädd så lyckades jag och min kollega Phil vinna pris i the buisnesscardraffle. Båda två vann 2 seats på en varsinn coach tour i London eller UK. Hmm.. Inte världens roligaste pris, men vem kan klaga. JAG VANN för en gångs skull. Fair enough.

Det roligaste med detta eventet var ändå min namnskylt. Okej, jag är van med att folk uttalar mitt namn fel så jag bryr mej inte så mycket längre men på min namnskylt var inte bara förnamnet felstavat utan även efternamnet. Istället för Kajsa Berggren (som jag ju faktiskt heter) stod det (hör och häpna) KAGSE BERGRAM. WHAT?! Jag hatar det! Bergram kan jag leva med, men KAGSE?! Hellooooo?! Jag fick stryka över allt och skriva nytt. Bakläxa för the cardmakers!

   
Hursomhelst, kvällen var trevlig. Jag, Fabien och Marc var de som stannade längst (alltså från the office), jag vet inte varför men lately har jag var med och stängt ställena... hmmm... gratis mat, gratis drinks, trevligt sällskap och när man dessutom vinner pris. How can you say no?

Hemma på SW182AJ igen runt 2 tiden. Upp och jobba klockan 9, inga problem för wonderwoman. Jag var inne på kontoret 8.58 am, perfectly on time.

Onsdagen var lugn, jag blev deadtired på eftermiddan så jag var hemma och vilade hela kvällen.

Idag har jag vart i Hammersmith på en liten pub-meal med Evy, Fabi och Jose. Trevligt, men cyklingen tillbaka hem var en plåga. Det ösregnade och jag blev dygnsur. Gotta love the London weather!

Imorrn är det fredag, klockan 7 am på lördag morron bär det av till GÖTEBORG! Härligt!

För att ytterligare skryta lite om mina matlagningskunskaper så kan jag berätta att vi nu på kvällskvisten lagat pannkakor. Utmärkt ide Sissela!


första pannkakan, lite 'trasig' men oj så god!


resterande pancakes, med rutinen inne!


liten paus i lagandet!

Bloody marvelous goda blev de i alla fall!

En lite tanke dök upp i mitt huvud. Hur många trodde inte att det hette PANGKAKOR när man var liten? Och sen när man upptäckte att så inte var fallet blev man lite besviken. Visst?

Idag, hör och häpna, lagade jag mat till mej själv. Med en bror till kock händer det väl from time to time att jag 'låter' honom stå för maten. Man blir lite lätt bortskämd. Men eftersom Sissela är här så har ju Erik annat för sig än att laga mat till sin storasyster, då blir det att man får fixa iordning lite själv.

Dagens lunch blev 'Omelett'. Ganska lätt kan tyckas, och det är det in fact. Jag gjorde 'THE OMELET TO DIE FOR'. Jag skojar inte. Den var outstanding, för att skryta lite så var den godaste jag någonsin käkat. Look at the masterpiece.



Med zucchini, carrots, cherry tomatoes och mozzarella kan det inte bli annat än bra!

Till dagen i ära (eftersom det är Kajsa idag) blev det lite lyxefterrätt också. Kladdkaka med stawberries.



Man undrar vem som är kock egentligen...

Grattis på den andra namnsdagen den här veckan, KAJSA elin berggren! :) (Elin-dagen var i fredags för er som missade det....)