Jag har twittrat, mer ellet mindre, i över ett år nu. Jag har inte direkt skyltat med det, men det har heller inte varit någon hemlighet - så följ mej, om du har lust.

 

Gillar twitter mer än FB, även om det blir mer och mer utbrett nu så är det lite less hektiskt än facebook. Ibland när man inte orkar blogga är det rätt skönt att microblogga några ord istället för att skriva uppsatser.

Man får ett bra grepp (well, beror på vilka man följer) på nyhetsflöden. Jag följer bland annat olika tweeters här i BCN som tispar om saker och ting som händer i stan, vilket är useful.

Det är också kul att #hashtaga och följa en sådan - speciellt vid stora evenemang som många har en åsikt om typ OS eller melodifestivalen. 

 

Roligast är trots allt att svara på och re-tweeta tweets. Och speciellt kul är det när 'kändisar' svarar eller retweetar dina tweets, som nedan. Jag har printscreenat när jag fått svar från Anders Jansson, Stefan Holm, Soran Ismail, Paolo Roberto och nu senast idag Kodjo Akolor. Lite starstruck igen. 

 

 

PLASMAKATTEN återkommer! Ping Anders! Ping Erik!

 

Nu är det bara lajnraxen som saknas! Detta är internskämt på hög nivå.

Vilken är årets färg? Jag föredrar den blå - goes well with my eyes, den gula för då blir man lite svensk-nostalgisk, och den gröna är rätt fräsch med. Eller hva?

 

Jag har nio stycken i 5 olika färger, någon som behöver en badmössa - hojta till så kommer en på posten. 

 

Bör påpekas att de sitter så tajt på huvudet att du får huvudvärk. Eller är det kanske jag som har stort huvud? I'd like to think not.

Fråga: Varför har jag 9 badmösor? Gissa gärna.

I lördags blev det en spontantripp hem till IKEA. Carlos och Tarsha som precis flyttat in tillsammans i Bcneta behövde lite nya prylar till sin lägenhet och undrade om jag vill hänga på. Tja, eller det kanske var jag som frågade om jag fick följa med. Jag vet inte, hursomhaver, jag kom med, och det gjorde Meri också.

 

Carlos körde, vi satt med och skulle ha party i bilen, nedan finner ni ett klipp på det 'partyt'. 

Gulliga männsikor som är så lätta att umgås med. 

 

Vi kom till IKEA lite före 18-tiden och jag var inte hemma förrän efter klockan 22. 

 

NOTE TO SELF: Åk inte till Ikea en lördagseftermiddag; det är packat med folk. Överallt. Även om vi inte hade någon tid att passa och kunde ta det lugnt så är det lite frustrerande och stressigt med mucho gente. 

 

Men förutom allt folk var det en trivsam resa. Jag skulle, som vanligt, inte något men fick såklart med mig lite prylar; nya glas och skålar, lite garderobsförvaring plus lite annat tråkigt tjafs till lägenheten. Och La Tienda Sueca fick sig ett besök på utvägen, där inhandlades lite knäckebröd, rösti, kokkorv, korvbröd och röstad lök. Besviken på att IKEA har börjat sälja enbart sina egna märken. Förr i tiden åkte vi alltid till IKEA för att just de köpa svenska märken som vi saknat, i.e Estellachips, Leksandsknäcke, Gevaliakaffe, Marabouchoklad och Delicatobollar - nu finns inga av dem kvar. Surt, där föll en anledning till att åka dit.

 

Innan vi packade in oss i bilen igen, käkade vi en obligatorisk middag med köttbullar, mos och gräddsås (lingonsylten var slut!?). Jag har ju ingen större fan av köttbullen, don't get me wrong - jag gillar'n men det är inte någon favorit som jag suktar efter. Jag bad om extra mycket mos istället och göttade i mig mos och sås och ungefär hälften av köttbullarna - again, thank's god I'm not a vegetarian anylonger.

 

 

 

I fredags efter att vi sprungit upp till Montjuic och tillbaka och var sådär lagom (läs:sjukt) sletna vankades det ytterligare ett house party. Min tanke var att antingen går jag dit och har kul eller så lägger jag mig i soffan och tar mig inte upp på flera dagar. Jag valde det första, så housewarmingfest blev det. 

 

Denna gången hos en friend-of-a-friend, David, som också är fotograf. I vardagsrummet där de flesta hängde fanns även ett photo set uppriggat för att simply fotografera partygästerna.

 

Här kommer några av bilderna som även kan hittas här (extrern länk). 

Simple answer to that question: 30 degrees and sunny in October.

 

This is only fun if you are Swedish. Alternatively if you understand Swedish.

 

Älskar latinosrnas namn på restauranger och affärrer.

Under sommaren har jag tränat ganska mycket, inte löpning kanske, men mycket condition såsom PW's, cykling, skating osv så jag tror jag kan klara detta. Jag tänker att eftersom det är mitt första race har jag inget att förlora, ingen tid att slå, så jag ska ta det i min takt och göra det bästa jag kan. 

 

Men lite förberedd vill man ju ändå vara så i lördags tog jag min nya endomondo app och gav mig ut på en löprunda. 10km från hemifrån ner till Vila Olimpica via Diagonal, sprang jag längs strandpromenaden till W och tillbaka upp mot La Rambla - Jag lyckades med 10km utan stopp, på 1 timme och 2 minuter - det är jag ganska nöjd med - klara jag under en timme är jag mer än nöjd. 

 

Det var som sagt i onsdags, gissa om jag hade mördarträningsvärk i torsdags och igår? Men det stoppar inte en diciplinerad brud som jag. På torsdagen blev det en PW med hantlar upp till carretera de les aigues och igår, boh, igår, en mördarlöparunda. Fernando lurade med mig och mina trötta ben på en löparrunda upp till Montjuic och tillbaka. För er som inte vet så är fästningen/slottet på Montjuic en av de högsta punkterna i Barcelona och det är ganska brant upp dit. Jag sprang hemifrån, ner till Universitat, till Placa Espanya, för att sedan börja stigningen upp till Montjuic och sedan tillbaka ner till Placa Espanya. JAG KLARADE DET, det trodde jag aldrig! Efter de första 10 minuterna var jag helt slut, men det var då viljan ryckte in. Okej, det kanske inte gick i Usain Bolt-fart men jag gjorde det ändå. Otroligt stolt över mig själv. Igår kväll var jag så trött att jag inte vågade sätta mig när för jag var säker på att inte ta mig upp - idag, lite träningsvärk i lår och vader but apart from that - I am feeling fine and I am ready to run. Fast inte idag. Imorrn kanske!  

 

Söndagskvällen innebar en spontanutgång. Det var nämligen säsongsavslut på W's Wet Deck med afterparty på Eclipse (min favoritbar - mest för att den är så lyxigt placerad på 26:e våningen på hotel W). Wet Deck är också på W's område, fast på bottenplan. Första gången där, sjukt flådigt med pool och sunbeds mellan scenen och baren. DJ's från Ibiza, modeller på stylor, fotografer i överflöd, men ändå inte så über-crowded som vissa av dessa strandklubbar kan bli på sommarhalvåret.

 

 Egentligen var jag inte så peppad att dra ut då jag haft 2 utekvällar redan plus att måndag = jobbdag. Och det är ju aldrig kul att gå och arbeta efter en kalaskväll. MEN, med lite övertalning (faktiskt förvånansvärt lite övertalning - gud jag håller på att bli ett party animal) så cyklade jag ner till W. Ja, cyklade. Ni hörde rätt. I klänning (LBD) och heels. Där mötte jag upp de andra; och the rest is history. 

Jag har den förmågan att när jag är opepp på utgång och helst av allt vill stanna hemma men ändå pallar mig iväg - då har jag som roligast. Antagligen för att jag inte har några expectations what-so-ever. Söndagen var inget exception. En helt fantastik kväll, som inte slutade vid midnatt som jag planerat utan mycket senare (eller tidigare - hur man nu vill se det). När partyt lämnade Wet Deck och drog upp till Eclipse lyckades vi (jag och Tarsha) komma in i VIP'n. Igen, och den här gången var det massvis med kul och intressant folk där, vi hängde där med DJ'n och annat glammigt folk - fick en massa cocktails, dansade oss svettiga tills att fötterna (i heelsen) inte orkade mer. Tror inte jag lämnade hotellet förrän 4-snåret. Somnade säkert inte före 5.

 

Behöver jag påpeka att måndagen var rätt tung på kontoret? 

 

Så för att fortsätta med den gångna helgens händelser kommer vi nu till lördag eftermiddag. Eftersom det fortfarande öste ner med regn och jag var lite seg i huvudet efter fredagskvällen hade jag inga storslagna planer för dagen men kände att jag ändå ville göra något. Jag hatar att bara sitta av en ledig dag. Så efter att ha städat lägenheten, käkat sen flingfrukost och facebookat lite var klockan redan efter 3pm. Jag bestämde mig för att möra upp min kompis Ross (vi kan kalla honom Rosstopher, han gillar det!) på en irländsk pub i Urquinaona. Det var ett litet uppehåll i ösregnet (det duggade bara) så jag hoppade på bicingen (utan att låsa fast väskan i stället den här gången) och cyklade ner för att supporta mitt nya favoritlag Liverpool till en 5-2 seger över Norwich.

 

När matchen var slut regnade det fortfarande och för att invänta ett uppehåll blev det lite käk i form av nachos och några öl. Ja, jag håller på att lära mig att dricka öl. Sakta men säkert. Efter 3 coronitas respektive guiness trotsade vi regnet (då det var svinkall aircon på puben) och sprang till närmaste sangriahak, beställde in en varsinn sangria de verano för endast 2 euro styck. Fatta, två euro för en pint av sangria! Sjukt billigt! Det blev bara en pint, för vi bestämde oss för att barhoppa lite. Nästa stopp vart L'Ovella Negra i Gotic där men liksom går ner i en källare och sitter vid långbord i trä, språkar med spanjorer och äter cockporn. Vi beställde in en varsinn sangria och även något nytt spännande: Leche de Pantera. Panternjölk. Om vi förstod det hela rätt så innehåller den mjölk, och någon annan typ av mjölk, brandy, is och kanel. Ganska heavy drink, men helt ok och antagligen väldigt bra för benstommen. 

Här någonstans dog batteriet i min telefon så därför jag har jag inga mer bilder men fortsättningen är rätt enkel. Negerbaren (Rosa Negra) fick sig ytterligare ett besök. Har inte varit där sen mamma och pappa var över i början på augusti. Adrian och Edward Norton var där och undrade om jag inte skulle ha min gamla hederliga passionfruit margarita - they know me. Vi delade broderligt på 2 mojitos, en daiquiri och en margarita innan de slängde ut oss. Inte slängde kanske, men stället stänger ju a las dos så vi gick hem. Eller snarare cyklade hem för det regnade ju. 

När terrassen skulle städas på lördagsförmiddagen regnade det cats and dogs, litterary. Det öste ner från arla morgonstund till sent på kvällen. En sådan där dag då man inte har något att göra för Barcelona är liksom inte utrustat med plan-b vid regnväder. Lyckligtvis hade vi terrassfesten på fredagen och slapp med nöd och näppe regn(o)vädret, dock städandet fick ske i vattenbad. Ändå hjälpte det med moppandet att det regnade. Men sådant som flaskor, burkar, skålar, askfat och high heels som var klarlämnat på terrasen badade i vatten. Chokladbitarna och chipsen var så mjuka, dyngsura och mjöliga så att det gick rätt ner i rubbish-binen.