Ja, vart ska man börja?

Igår spelades ju THE MATCH. La partida mas importante. Champions Leauge-finalen mellan alla våras favoritlag Barca och Man U. Bor man i Barcelona hejar man såklart på Barca. Annat finns inte ens att tänka på, i denna fotbollstokiga stad.
De flesta man såg på gatorna igår hade någon form av Barca-outfit på sig, t-shirts, kepsar, scarfs, flaggor, ja, you name it.

Efter halv nio var det tomt på gatorna. Inte en kotte var ute förutom jag, Lucia och Maria eftersom vi var tvungna att handla lite smått och gott att äta. Vi var nämligen hemma hos mej och chillade, och tanken var att vi skulle laga mat ihop, göra lite cocktails och kolla fotboll. Med VI menar jag kollegorna Maria, Ivan, Cannelle och deras partners Lucia och James, och jag själv förstås.

Så, vi fixade lite plockmat. Ivan och jag skulle mixa drinkar efter Erik's finfina recept. Tanken var god, vi skulle göra mojitos, daiquiris och kanske någon Cuba Libre eftersom vi hade massa rom. Okay, mojito-iden sprack då vi inte fick tag i mint. Dessutom hade vi inga direkta mått, så vi fick köra lite på gehör (eller vad det nu heter?), vi höftade lite. så att säga och fick använda oss vad matskeds- och teskedsmått som shotsmått, och som drinkpinnar använde vi chopsticks. Krossad is fanns inte så det blev stora isbitar i. Och glasen ska vi inte ens tala om. Vi har inte så många lika glas så jag fick ta ett pepsiglas med Beckham på, Maria fick Ronaldinho.
Det blev bra i slutändan, även om det så vart en mix av alla drinkarna i en och samma. Jag hade till och med gjort en sockerlag, men den stelnade ju så fort man stängt av plattan men vi kunde använda lite av den.

Det var en trevlig kväll, där vi satt och åt, kikade på matchen som vid varje Barcamål hyllades från barer och hus runtomkring med skrik, vrål och jubel och en och annan bomb, eller fyrverkeri.

Runt midnatt bestämde vi dock att ni är det minsann dags att testa lite riktiga mojitos, på mojito club. Vi tog oss från lägenheten några gator ner efter Diagonal.  I slutändan blev dt blev bara jag och Maria som gick in och dansade till latinska rytmer och sippade på caiprinhas tills vi vart more than tipsy och det var då the downturn hände. Marias väska blev stulen medans hon dansade.

Typiskt, tråkig avslutning på en annars kul kväll. Vi gick ut, ringde bank och telefonföretagen och blockade kontokort och simkort. I väskan hade hon alla sina viktiga saker såsom pengar, nycklar, ID, telefon etc. Hon hade inte pengar på sig så jag erbjöd mej att hon skulle följa med hem till mej (eftersom jag bodde närmast), men hon ville hem och då följde jag med. Dels är det bättre att vara två, dels hade hon inga stålar och tänk om inte hennes landlady skulle höra när hon ringer på dörren. Utan tvekan åkte vi hem till henne, landladyn öppnade som tur var och jag sov över där.

Imorse ringde vi polisen, Maria gick dit för att anmäla. Grejen är att såna här saker händer, men det är så typiskt att det ska hända såhär. Sakerna i väskan kan man fixa på nytt men det är bara så omständigt och det tar tid.

En läxa har vi lärt oss, skippa stora väskor när du går ut och lämna aldrig väskan by itself.

Ja, det var lördagen det. Här är några få bilder vi tog innan väskan försvann:


Våra stirrade fotbollsspelande glas. Både tjusigt och glamoröst!

...och det är skönt för det är sjukt varmt när man sitter i lä... men jag klagar inte!

Jag fick en ide. Jag skulle baka. Kladdekakemuffins och äppelmuffins.

Bra ide, Kajsa!

Börja googla på vad du behöver och vad vetemjöl, vaniljsocker, bakpulver etc heter på spanska och gå och handla ingredienser!



På min around the corner supermercado Mercadona, hittade allt utom vaniljsocker, inte så pjåkigt after all - Harina de trigo (vetemjöl), azucar (socker), levadura en polvo (bakpulver), cacau (kakao), mantequilla (margarin), manzanas (äpplen), huevos (ägg), sal (salt)... ja, see above - och bortse från diskmedlet - det hade jag inte i mina muffins!

Anyway, så jag började smälta smör, vispa ägg och så vidare. Elvisp är något vi inte hunnit införskaffa än så det blev handvispande. Jag frågade Erik - the masterchef - om man kunde använda stavmixern för vipsning, och han sa att det kunde man om man var försiktig - jag använde inte den utan körde lite träning för armmusklerna instället.

Så. Först blev det kladdisar och sen... äppelkladdisar... Por que?

Jag tror nämligen att bakpulvret jag använde inte riktigt är av samma kvalisort och styrka som hemma så mina muffins och kladdkakemuffins pöste liksom inte till sig. Dom är sega muffins nu. Inte äckliga på något sett, tvärtom, fortfarande goda... men ganska fula och nersjunkna.



Snälla skicka mej bakpulver och vaniljsocker någon! (Svenskt alltså!)

Idag är det 28:e maj, vilket betyder:

- 35 dagar kvar tills att jag flyger till Göteborg för att vara hemma i Karlskoga en vecka och gå på PIP
- 31 dagar kvar till min 25-årsdag
- 26 dagar kvar tills att jag flyger till Göteborg för att fira midsommar på Tjärnö
- 20 dagar kvar tills att jag flyger till London för lite jobb

Det betyder också att jag:

- bott i Barcelona i 24 dagar
- jobbat i Spanien i 21 dagar

...och alla påpekar att jag är bad with numbers?!

Gårdagens outfit.




Så skönt:

- att man inte behöver jacka när man går från och till jobbet
- att man kan ha på sig solglasögon för att solen skiner
- att man kan köpa sommarklänningar och sandaler och faktiskt använda dem mer än en gång per sommar
- att inte behöva ha strumpor
- att man kan gå klädd i blekfärgerna vitt och ljusrosa eftersom man är brun
- att inte behöva använda mascara för att man ändå ser fräsch ut med lite solbränd hy (det tackar mina sore eye lashes för)
- att man inte behöver föna håret för det torkar fortare än fort (det tackar mina sore hårstrån för)

Ja, jag klagar inte på la vida española. Me musta mucho.

Vi var ute igår. Jag, Maria, Ivan och Lucia.

Först kollade vi lite hur det gick med revolutionen nere på Placa Catalunya, men efter lite smått lyssnande på demonstranterna konstaterade vi att vi kanske borde ta en drink istället. En drink, typ en öl. En.

Ivan drog med oss in på en Irish Pub vid Urquinaona där de på Thursdays har '2 for1' på cocktails. Så passande att det var just torsdag. Jueves.

Det blev ett glas vitt att börja med, sen körde vi på cocktails - En Strawberry daiquiri följdes av en Cosmopolitan som avslutades med en Tequila sunrise.

Behöver jag påpeka att vi, på tomma magar, blev tipsy in Barcelona?

Anais and I på sightseeing. Vi såg nakna män på stranden, bråkande män på gatan, en massa bohemer, protestanter, strandraggare, hundar, massagesäljade asiater, glass-italienare, turister... you name it!

Trevlig och sooooliga lördag i Barcelona.

Never Boring in Barcelona.

För er som inte vet så fyller jag 25 i år. Och det är snart. I juni, 28:e för att vara exakt. Det är en tisdag och kommer jobba som vanligt. Men helgen efter, den 2:a juli åker jag hem till Sverige och är hemma i en hel vecka. Då blir det firande, fast vad för firande vet jag inte än. Camilla proposar för grisfest, men det kanske bara blir en middag eller varför inte en liten grillfest. Vi får se, eller det spörs som Teresa skulle säga att jag säger…

 

När man fyller år, önskar man sig ju saker. Här är en liten lista på vad jag önskar mej:

 

- SPANSKA KLASSER (eller stålar för en spanskakurs)

- Nya akrylmanikyr-naglar

- Systemkamera

- Iphonehörlurar

- Gympapjucks

- Shakira-biljett (fast hon gör sin show ii Barcelona nu i slutet på maj, då  vi kan nog dissa denna…)

- En klippning på Pause

- Presentkort på IKEA (de brukar även fungera på utomlands IKEORNA)

 

Om jag skrivit den här listan för en vecka sedan hade ’nya lösögonfransar’ vart med, men nu när jag nästan tappat (läs: dragit bort) alla inser jag att jag aldrig mer vill ha lösögonfransar. Jag har knappt några riktiga fransar kvar (mina som var s långa) och de sista ihärdiga (som inte vill lossna) kliar något så otroligt. Nu sover jag med tjocka lager av nivea’s fetare hudkräm på ögonlocken för att de ska repareras och återgå till det normala.

 

Vad heter det, ska man vara fin … bullshit!

Så här nöjd var jag när ögonfransarna var på... inte lika nöjd nu, 3 veckor senare...

Jag hade en weird dröm häromnatten.

Jag var på väg till Sverige på en Spanair-flight och satt bredvid en ETA-terrorist. Jag visste ju inte att han var en terrorist innan han började hota personalen med kniv och skrek att det var en bomb på planet.  All of a sudden var den ena nödutgångsdörren öppen, eller ja, hela dörren var borta så det var liksom ett stort hål i flyget och det blåste en massa. Syrgasmasker hängde och dinglade i luften.

 

Av någon anledning fick jag för mej att Vito var bomben eller att bomben var placerad inuti Vito så jag slängde ut honom genom hålet. Utan att säga hejdå. Gråtandes sprang jag fram till hålet och såg Vito falla ner. När jag såg honom falla insåg jag att jag haft fel och att vi var precis över Belgien och jag vet att jag tänkte: ’Jag måste tillbaka till Belgien och hämta Vito när jag åker tillbaka’. Min 25-åriga nalle som alltid är med mej bara försvann ur mitt liv just like that.

 

Vi krashlandade i Göteborg, terroristen dog , alla andra överlevde, men Vito var borta. Jag var devasted och vaknade kallsvettig för att oroligt leta efter Vito. Som tur var, låg han brevid mej.

Puh, skönt!

 

Jag berättade för Anais om drömmen och hon bara garvade och sa: ’Maybe it is a sign that you are too old for teddy bears?’.

 

Det vägrar jag att tro på.

Mitt rum utan mobler.

Mitt rum med lite mer mobler.

Utsikt fran en av terasserna.


Och kladd for forsta dagen pa jobbet.

Helgen började lugnt, jag tränade på ultramoderna gymmet som jag höll på att inte komma in på, på grund av mina långa fake naglar. Det är svårt att fingerptinta in sig när naglarna är för långa!

Efter träningen, så vi fixade och trixade lite hemma innan Anais och jag drog på en recognition-runda här i Graciaområdet.

Det var mulet och började dugga lite så vi gick hem, böt om och åkte ner till Placa Catalunya (the centre) för att möta upp några av Anais’ polare. Fråga mej inte vad de heter, det plockar jag upp vid nästa tillfälle. Och fråga inte vart vi var, jag hängde bara med… Trevliga typer i vilket fall, och jag fick frågorna: ’So you are from Sweden, the capital is Edimburgo, no?’ Eh, no, Estocolmo. Och ’ How many times have you been on the Viking Line?’ När jag sa att jag aldrig åkt med Viking Line kunde de inte förstå det eftersom det var så bra och kul att åka båt och dricka alkohol på samma gång… Hmm, och Sverige som har så mycket annat att erbjuda…

Oh well, det blev några glas vin och nån mojito. Kan någon för mycket för när vi kom hem någon gång efter 2 så var vi lite tipsy och hade skrattat hela vägen.

 

Idag är det söndag och det har vart finfint väder. Blå himmel och strålande sol så dagen har spenderats på stora terrassen, solandes. Vi har även haft ett house meeting och bestämt lite regler och diskuterat saker som bör inhandlas. Det känns himla bra då vi alla tre har samma tänk, så jag tror vi kommer fungera bra ihop.

Nu är min mage lite i uppror så jag sitter inne och kollar på spansk TV. Riktig kvalitets-TV är vad det är. Vad sägs om Beverly Hills eller Pimp My Ride dubbat på spanska? Inte det? Varför inte lite gamla Barca-matcher som går i repris? Eller kanske lite Astro och Tarot tjafs? Nej, jag väntar nog tills kvällens film börjar. Ingen aning om vad det kan bli, häromdagen var det Richie Rich – det säger väl ganska så mycket?

 

Imorrn är det första jobbdan, spännande!

Idag har jag testat vårt gym, DIR, för första gången, det gick bra. Det blev en timme på det ultramoderna löparbandet med TV-skärm inbyggd i maskinen. Vill man inte se på TV, kan man lyssna på radio, plugga i sin Ipod, eller usb-stick, spela spel (typ harpan och mahjong), internetta eller bara träna på som vanligt. Jag valde det sista, det är lite krångligt att spela mahjong eller logga in på facebook när man springer så fort som jag gör…

 

Efter en hård löprunda gick jag nästan vilse och höll på att gå in i herrarnas omklädningsrum, alltså catalan är inte lätt, jag förstår ju inte alla skyltar! Men nu stalkar jag folk och följer efter vart de går och hoppas att jag hamnar i rätt omklädningsrum.

Efter dusch så kom jag inte ut heller, det visar sig att man måste fingerprinta sig ut också. Mamma mia vilken securidad!

 

Annars har jag mest solat på terrassen och blivit lite bränd. Inte på läppar, öron, rumpa och armhålor dock (som in Thai) utan mer på armar, nacke och bröstkorg. Schysst att kunna hålla i Thaibrännan så här på en gång.

 

När Anais slutat mötte jag upp henne på Placa Catalunya, som bara är 25 mins walk från oss. Också schysst, att man kan vara mitt på ramblan på mindre än en halvvtimme gåendes!

 

Vi fixade och trixade med Orange så nu har jag ett spanish mobile number som jag kommer använda: +34 695 385 258

 

Ring mej på det och inte det svenska. Internet till nuestra casa kommer också men det tar säkert någon vecka eller två.

Och adressen är:

Traverssera de Gracia 45, Atico 2, 08021, Barcelona, Spain.

By the way, jag sov alldeles utmärkt första natten i mitt rum. Jag behöver fortfarande en hel del prylar men det får komma allt eftersom.

Det var sorgligt att lämna Karlskoga. Det trodde jag aldrig. Egentligen är det väl inte Karlskoga jag tycker är sorgligt att lämna, utan alla vänner och inte minst familjen. Efter drygt 7 veckor (varav ungefär 4,5 vecka hemma) ledigt var jag inte riktigt mentalt redo att dra iväg till Spanien, men nu sitter jag här i lägenheten och har en byggare från IKEA som sätter ihop min säng och bokhylla.

 

Det känns bra dock. Idag, andra dagen, har jag hunnit med ett besök på jobbet och kollat läget. Det tog 25 minuter att gå dit, i solskenet skall tilläggas. Jobbstart blir först på måndag, vilket är skönt och det gör att jag har 3 dagar till att fixa med saker.

Efter jobbesöket åkte jag till ett av IKEA-orna och spenderade nästan 3,5 timme där. En massa nödvändiga prylar inhandlades bland annat en säng, hylla, spegel, bord, madrass, tvättkorg etc etc. En fika med mandeltårta hanns med och även en mjukglass på slutet. Herregud, så länge som jag var där inne har jag aldrig förut varit i en och samma affär. Oh well, möjligtvis Gekås, men det räknas inte. Det är kul att köpa saker till ett tomt rum, det gör att jag kan inreda det som jag vill och sätta min prägel på det. Rummet mitt är ganska litet, med ljusgul färg på väggen och ett stort fönster. Garderober finns precis utanför i hallen vilket är bra för då slipper jag ha en massa yta med klädesförvaring i mitt rum. Anais har rummet vägg i vägg. Vi två delar en toalett med dusch och badkar. Marta har det större rummet med egen toalett och egen ingång till en av terrasserna. Den andra terrassen (som lutar åt stora gatan) når man genom vardagsrummet/hallen. Köket är mittemot Anais dörr. Jättefint verkligen, och det bästa är att vi är högst upp, på 7:e våningen så ingen är över oss och kan skugga våra balkonger.

Hiss finns såklart och vi har en liten gullig gumma (Maria) som portvakt.

Anyway, nog om rummet. Säng är fixat, det var nästan viktigast. Kvar att göra är:

-       Fixa bankkonto

-       Fixa spansk telefonnummer

-       Börja med spanskaklasser

-       Lära mej Barcelona

 

Gymkort är redan done. Det ordnade vi med igår, jag och Anais. Ett gym typ utanför dörren och är ultramodernt och futuristiskt. Man måste lämna fingeravtryck för att ta sig in, shit, det är säkrare där än på en flygplats.

Så, liten update där. Nu ska vi bara fixa internet här hemma också så att jag kan posta der här! ;)

 

Hasta luego!

 

Nu är bloggen pånyttfödd eller nydöpt eller ja kalla det vad du vill. Jag befinner mej inte in London längre så namnet London baby känns ju lite old fashioned. Min nya stad, eller current city som facebook skulle nämna det, är Barcelona och då passar det väl med Barcelona baby?

Häng med här på vad som händer i mitt nya kapitel i livet, på spansk mark.

Farmor och farfar ska flytta och det betyder städning och rensning bland alla prylar och saker på Böljevägen. Jag hade sagt till farmor att hon inte fick slänga något i sko-, klädes-, och väsk-väg innan jag fått kika på det. Så, mamma och jag tog en liten tur ner till gammelpäronen på söndagskvällen och provade lite av farmors gamla trasor...


Fin modell, synd på mönstret bara...

Denna 70-tals hippieinspirerade klänning fick följa med hem till Lovartsvägen.

Bevis att One-Piece fanns redan för 50-år sen eller nåt! Denna kreation får gå till Pingtskyrkans loppis eller Myrorna. Andledning? Lila is not my colour, och den är för kort!

Den svarta fick stanna hos farmor och även den gröna below. Skorna, blå-röd-gröna pumps fick följa med hem.

Och favoriten. Farmors dansklänning som hon har dansat i den fick vi veta. I Oslo av alla ställen buggades det för fullt. Mamma har släppt ner follen så nu är den perfekt till mej.

Vi fick även med oss några väskor, ett par pjucks eller tre, en kappa till mamma, lite lakan och tjafs som jag ska ta med till BCN. Tanken var att vi inte skulle stanna så länge men efter allt provande och lite fika på det visade det sig att vi varit på Böljevägen i nästan 3 timmar.

Kul tripp för alla inblandande tror jag!