Mamsen å papsen har bokat en flight nu. De kommer 24 April och stannar till 28:e, detta ser vi fram emot. I MASSOR!

...det var klockan när jag kom hem idag. På tok för sent. Jag var kvar på kontoret till efter sju. Det tyder på att vi har mycket att göra. Det värsta av allt är vi inte får betalt för övertid... so tired of this situation!

Jag fick ett sms imorse från Giorgan. Han var på sjukan. Jag blev helt orolig. Det visade sig att han kvällen innan, alltså i söndags mått ganska så pyton (feber, huvudvärk, kräkningar etc) och han hade fått ringa på ambulans och grejer. Nu var det ju inget allvarligt då han var hemma igen idag men det är ju ändå lite otäckt sånt där. Det är vi såna här tillfällen det är jobbigt att vara så långt bort. Det är väl jobbigt annars också men just idag kändes det lite tungt att vara här. Jag pratade med han nyss och nu mår han inte bra men okej fast ganska trött så antagligen blir han hemma från jobbet veckan ut. Skönt att få åka dit på fredag å se till honom lite...

Kjolen jag köpte igår är i size zero. Det visste inte jag existerade. Jag trodde det bara var ett talesätt. Jag menar, alla modeller är ju size zero och dom är ju smala som pinnar.

Okej, kjolen som jag har är i American standard men ändå. SIZE ZERO!? Jag tror det liknar vår 32-34, så det bör ju stämma... men shit alltså.

För bara några år sen hade jag 40-42 på alla kläder, nu måste jag köpa 34, sometimes 36, väldigt sällan dock. Tänk, jag har minskat med nästan 10 storlekar!!

Det som är svårt är att köpa brallor, för när de passar i midjan är de på tok för korta och när det passar på längden så är det på tok för stora. Ja, ni fattar. Jag har upptäckt att jag använder kjol och klänning mer och mer och det är på grund av mitt byxproblem. Help anyone?!

Anyway, jag måste dra ner till Sains'an en sväng innan de stänger. Later!

efter en hård dag, och då menar jag hård dag, på jobbet behövde jag lite uppmuntran. Jag gick en runda i mitt shoppingcentre och såhär dan för löning tyckte jag att jag kunde unna mej lite mer kläder eftrsom jag får ju ändå lön IMORRON. Det blev GAP igen, en brokeback mountain-rutig skjorta och en ny fräsch morronrock. Precis vad jag behövde. Impulsköp kan vara bara för själen ibland! Nu är jag fattig but happy!

 

Tog en sväng förbi GAP innan jag gick till Putney tidigare idag. På fönstren stod det med stora röd-vita bokstäver: MIDSEASON SALE. Egentligen behöver jag inget och den här månaden har jag definitivt inte råd med mer shopping men trots det gick jag in. BIG MISTAKE! Jag hittade genast en massa kläder som jag ville ha. Efter att ha provat åtminstone 10 plagg lyckades jag sålla bort de minst fina och kom ner till två. En svart kjol med knapp-detaljer i fram och en grå halvt-om-halvt stickad sweater.

Både var ju såklart på sale, så egentligen tjänade ju pengar för de var ju nedsatta. Eller hur? (Det är alltid enklare att tänka så...)

Vilken flopp det vart, med båtracet. Vi var i Putney gått om tid innan själva racet skulle börja men det var typ en miljon (okej, nu tog jag i lite) andra där också. Detta gjorde att vi (som hade tänkt stå på själva bron) fick ta oss igenom folkmassorna längs Themsen, mot Fulham hållet. Vips var racet igång och vi såg ingenting, vi hörde bara en massa tjo och tjim. En sekund senare var det borta. Det går ju ganska snabbt ändå.

Vi hamnade framför en storbildsTV och såg slutet på den.

Jag hejade pa Cambridge. Anais på Oxford. När de kom över mållijen trodde vi att det var Cambridge som vunnit, så jag gick omkring thinking that WE won. DEt var inte förens nu när jag kom hem och kollade på nyheterna som jag såg att Oxford faktiskt vann....

Nästa år blir framför TV'n. At least I can say that I've been there...

in my ass... Här märkte vi inte av något speciellt under the earth Hour. Okej, jag satt mestadels på tunnelbanan men ändå. Jag har sett bilder nu på morronen på Big Ben (helt nedsläckt) bland annat men det missade jag helt. Lite flopp from my side.

Idag är det det årliga boat-racet på themsen mellan Cambridge och Oxford. DEt börjar runt halv 4 i Putney. Perfekt gångavstånd från oss!! Jag ska nog försöka palla mej dit å kolla.

Jag har moffat lite geisha nu på kvällskvisten. Det måste vara världens godaste choklad. Ärligt.

...med att designa bloggen. Herregud varför ska det vara så himla krångligt?! Och varför finns det inte fler mallar att välja bland?! Nu gjorde jag det enkelt för mej och tog en färdig mall men hur länge kommer jag orka med den här lila färgen?! Vi får se... gaaaah!?

Ända sedan en av mina bossar fick sparken i fredags har allt varit upp å ner på jobbet. Alltså, jag har så svårt att koncentrera mej och varje kväll när jag kommer hem är jag helt exhausted. Jag orkar verkligen inte med någonting annat än att sitta hemma och vila. Igår somnade jag framför TV'n klockan halv tio, which is very early for me. Vi har så mycket extra work att göra och vi har inte nog med staff till det. Don't get me wrong, jag älskar mitt jobb, mina kollegor och allt det där men ibland blir det bara lite för mycket. Och jag är inte ensam om att tycka det. Anyway, när man har dagar som denna vill man bara bort. Bort skulle kunna vara hem till Sverige eller till Giorgan i Italien. Det senare lockar väldigt mycket numera. Grejen är att jag inte riktigt vet vad jag skulle göra där. Lite språkkurs först så jag kan språket utan och innantill och sen jobb. Det vore något. Om inte annat så vore det ju omväxling. Det är det jag tror jag behöver. OMVÄXLING. Och även om jag drar till Italien så kommer det dröja till slutet av sommaren åtminstone. We'll see.

Jag fick ett message på FB förrut från Malin. Jag blev lite rörd faktiskt. Jag saknar också robinson, dillchips & pepsi med iiiiis och allt det där. Nu har jag hemlängtan i massor!

När Erik var hemma i Sverige tog han bland annat med sig kok-korv tillbaka hit. Det är något som jag kan bli sååå himla sugen på och det finns inte här i mataffärerna. Så, ikväll har vi kokat korv men eftersom det inte finns kok-korv i affärerna så finns inte korvbrö heller. Det gjorde att vi fick improvisera lite. Det blev en blandning av fullkorns-baps (typ som småfrallor fast grova) och rostbröd. Det fungerade alldeles utmärkt. Nu är vi mätta å glada!

Härlig lördag idag. Solsken hela dan. Det är verkligen något speciellt med London during springtime. Det är nog min favorittime of the year är. Idag har jag varit i Greenwich tillsammans med Anais. Vi tog båten dit då vi hade en comp. ticket som vi var tvungna att utnyttja. Mycket trevligt. Väl i Greenwich mötte vi upp med Isabel och vi strosade omkring på Greenwich Market, Greenwich Park and Observatory. Vi lunchade i parken och sedan tog vi bussen tillbaka in till stan.

JAG VILL KUNNA ITALIENSKA FLYTANDE. NU. Voglio parlare italiano, adesso.

Alltså hela veckan har varit helt insane. Idag, hör och häpna, fick min manager sparken. Det kom helt oväntat. Vi och han var helt chockade. och jag är det fortfarande. Jag ska inte gå in på detaljer men det har rört om i grytan om man säger så. Anyway, nu ska det bli skönt med helg. Det fina vädret ska hålla i sig så jag hoppas på en massa solchanser så att jag kan bättra på brännan.... later lovies!

Dagen på jobbet var lugn för en gångs skull vilket gjorde att man kunde komma i kapp lite med den enorma backlog vi haft.

Anais och jag (jag vet, det är alltid vi, men inga andra vill ju!!) blev inbjuda til London Dungeons party på kvällen. Vi fick visning av the dungeons, sen var det lite cocktailparty med canapes och drinks. Vi har ju varit där förrut men det kvittar för man blir alltid lika skämd när man går omkring där inne. En del saker är riktigt bra men vissa andra känns lite B. Mixed emotions där.

Innan vi gick hemmåt (det blev inte så sent då vi båda var ganska slöa) fick vi med oss en varsin goody bag med free-pass, brochyrs, låtsas-sår, leksakshjärta och hjärnor med fake-blod och gud vet vad. När ska jag använda det?!

Onsdagen bjöd på lite oväntade saker as well. Dagen på jobbet var lugn. Inget speciellt hände förutom att jag imponerade med mina spanska kunskaper. Så pass att jag ska testas av min spanske chef som kommer förbi nästa vecka. Haha. Vi får väl ser hur det går.

Anais och jag fick sista-minuten biljetter till Priscilla. Förhandsvising pa en ny musical som bygger å filen Priscilla - ökens drottning. Det ska tydligen vara tokbra. Mina expectations var skyhöga. Jason Donovan är med som huvudsrollsinnehavare. Och visst det började bra, ända tills att the safety curtain came down due to technical probelms.

De grejade lite på scen och efter 5 minuter var showen igång igen. MEN, sen efter kanske 15 minuter bröt de igen och den här gången var det ett långt avbrott. The director came up on stage och bad om ursäkt, han sa åt oss att vi skulle köra the inteval nu och sen se om de kunde starta showen. Det blev inget mer med det. Showen fick ställas in.

Så surt.

Snacka om oflax.

Jag har aldrig varit med om något liknande och då har jag ju nästan sett varenda show i West End.

Typiskt typiskt. Det var ju gratisbiljetter och vi har redan paxat biljetter för nästa gång, när det nu blir...

Japp, det var det. Nästan. Jag var ju pretty tired efter the night out on Monday. Det gick bra att jobba fram till runt 4 snåret då kom koman. Jag gick hem prick 17.30, inte skulle jag stanna en sekund längre. Ärligt talat så kunde jag inte det då ögonlocken more or less closed themselves. Väl hemma somnade jag i soffan runt klockan 20.00 och sov sen till 7.30 am dan därpå.

Välbehövlig vila. Jag har varit lite jet-laggad sen Kuba men tack vare natten ute så tror jag att jag är back on track.

I måndags var vi ute efter jobbet. Vi hade några clients över från Tyskland som behövdes entertainas. Och då hjälper man ju till. Gratis middag i Soho, spansih tapas och paella, trevligt sällskap, dans, drinkar etc säger man ju inte nej till...

Vi gick från ställe till ställe och till slut var våra clients så fulla att de åkte tillbaka till hotellet. Jag å stora chefen var kvar till ställer numer 3 stängde. Chefen var då lite på lyset också och ville forsätta prataja i Brixton. BRIXTON av alla ställen. Ok, det är väl inte lika dodgy nu som förr men jag tror inte det är någon bra ide för en måndag klockan 3 på natten.

Jag såg till att få en taxi hem till mej och sedan skickade jag iväg chefen med samma taxi hem till sig. Dagen därpå var jag nästan först inne på kontoret medans chefen inte var inne alls, på hela dan. Han kom först på onsdan, tänk om man vore boss!! haha.

Nu låter det som om jag är jättedeppig och så är inte fallet men jag behöver bara cheeras upp lite. Bästa sätter för det är ju SHOPPING.
I söndags var det strålande väder (in fact, det har det varit hela veckan since) så jag var ute i Clapham och Shephard's Bush för lite serious shopping. Det blev ju inte så mycket inhandlat på Kuba eftersom det inte är något shoppingparadis och inte särskilt billigt heller för den delen.
Så, det var mer än nödvändigt att shoppa lite. Först blev det Westfield och där gick jag omkring en timme eller så, det blev en klänning (som jag enligt min chef ser ut som en nurse i... hmmm), två toppar från Joy i Clapham. På vägen hem tittade jag in på Debenhams och vad hittade jag inte där om ett par knähöga svarta leather boots. Utan klack. Precis som jag letat efter. Endast £89 pund, de var nedsatta från £155. Snacka om klipp.
Lycka, depressionen kändes far far away efter det.

Men så i tisdags skulle jag använda dem för första gången och AJ vad mina hälar har ont. Även idag och det är torsdag... men ska man vara fin för man lida pin.. eller hur är det man säger?

Det är precis vad jag har. Jag har varit tillbaka i UK en vecka nu och det är inte roligt. Jobbet är värre än nånsin. Alltså det är pretty much att göra. Jag har inte ens orkat blogga, men nu tänkte jag ge mej på det igen.

Jag vill tillbaka till playan i Varadero.
Jag vill gå upp på morronen till min buffefrukost, gå min morronpromenad längs med stranden, dricka mina daikiris vid poolen, äta min pizza till lunch, spela lite tennis/volleyboll, bada i det kristallklara havet, gå en kvällspromenad, äta middag, spendera kvällen med vårt salsa hus-band.

Bara vara helt enkelt.

Och jag vill att Giorgan ska vara med.

Vi hade en helt underbar semester på Cuba. Jag kan verkligen rekommendera det stället. Jag är helt säker på att vi kommer att åka tillbaka nån gång framöver.

Så nu är det lite tungt, ERik är hemma i Sverige, Giorgan är tillbaka i Italien och jag är här. Alone. MEN BRUN ÄR JAG MINSANN!!