Nu har man varit på TV-inspelning igen. Never Mind the Buzzcocks. Men det var på håret att vi kom in. Linda och jag var bland de sista 4 som fick plats. För att göra en lång historia kort. En av oss var tidig och köade, den andra var sen (på grund av chef som segade med ett möte). Den tidiga, köande personen frös nästan i hjäl medan hon väntade på den lite lätt stressade sena personen. Den köande personen såg kön bli kortare och kortare och fler och fler människor gick in i studion. Till slut hamnade hon på standbyplats och hoppet var nästan släckt, det skulle inte bli något TV-inspelande. 1 timme+ kissnödigt väntande, i snålblåst och iskyla med stela fingrar skulle vara förgäves. Men då, som en blixt från klar himmel, kom en taxi inkörande förbi standbykön och stannade vid ingången, ut hoppade den sena personen och vi var hux fux först i kön och höll de frusna fingrarna för att vi skulle få komma in. OCH ibland har man tur. Det fanns 4 standbyplatser kvar, vi kom in, men fick inte sitta brevid varandra. Jag fick front row, Linda i mitten någonstans.

 

NVTB är ett brittiskt TV-program som produceras av BBC, i Elstree studios, långt uppe i norra London (i Borehamwood, zon 6, långt upp in the middle of nowhere där jag aldrig satt min fot innan). Programmet är ett humor-panel-program om popmusik. Två lag, numera ledda av Phill Jupitus och Noel Fielding, tävlar i olika ronder. Programledare för tillfället är ever so handsome Rhod Gilbert. Welsh, sjukt charmig dialek alltså. NMTB är känt för sina torra, sarkastiska och provokativa attacker på musikindustrin. 

 

När Erik och jag bodde ihop brukade vi se Mock the Week, QI, Top Gear och NMTB på repeat. Det var våra favoritprogram, mycket tack vare att kanalen Dave visade repriser på dom programmen dagarna i ända.

 

Programtiden är 29 minuter, men inspelningen tog kanske 3 timmar. Ni fattar att mycket kommer klippas bort, det var flamsigt at times men samtidigt är det det som är kul med inspelningar eftersom man får se så mycket mer än på TV, plus - det är gratis! Man behöver bara vara där, skratta och klappa händer. Det är jag bra på.