En kollega hade vart pa semester och kom tillbaka till kontoret med en typisk spansk bakelse. Han bjod friskt pa den, alla som ville smaka en bit fick det! Jag tog mej en titt pa bakelsen och tankte att den dar kommer jag inte gilla. Och de som kanner mej, vet ju att tycker jag att nagot ser ackligt ut da ater inte jag det! Det behover egentligen inte se ackligt ut, vet jag att det ar nagot ackligt i sa ater jag inte heller. Hursomhelst, Kristin tog sig en beta. Hon at inte upp den. Behover jag saga mer? JA, det behover jag. Sa har ar det: nar Kristin inte ater upp en kaka da ar det illa. Da ar det med andra ord inte gott! Och enligt mej inte ens testbart! 

Senare pa eftermiddagen, fragade kollegan mej om jag inte skulle smaka anda. Han hade tagit med 'skiten' hela vagen fran Spanien. Den var ju typisk spansk och allt det dar. Sa, for att vara hygglig (ibland maste man ata ackliga saker for att vara hygglig, alla vet ju det) tog jag en minibeta.

Det var inte gott! Den innehall pumpa-marmelad fick jag veta, och aven lite grisfett(?!?!), eftersom grisfett fungerar som substitut for olja. Jag skulle nog anvanda olja!!! Kakan var inte god, den gick inte ner i magsacken.. utan ner i sopsacken! :)

Mitt nya motto ar: "En kaka utan choklad ar ingen kaka"

btw, bakelsen ar fortfarande kvar.. allsa inte uppaten.. vilket maste betyda ar den inte var en hit, eller?!