I mitt jobb har vi alltid varit och sett på musikaler. I och med att det är en produkt vi säljer har vi haft möjligheten att gå på en hel drös shower och teatrar. För en musikalälskare som mig är detta himmelriket. Jag tror att jag under mina 6 år i London sett det mesta som West End haft och har att erbjuda. Många shower har jag sett flera gånger om (dels för att ingen annat kunnat eller velat gå, dels för att en del är så fantastiskt bra att man längtat efter att få se dem igen och dels för att en show kan se annorlunda ut om man sitter nära scen eller långt ifrån. Sitter man nära missar man scenhelheten men man får med sig ansiktsutrrtyck och liknande).

 

Mina favoriter är/var (utan inbördes ordning även fast Priscilla alltid kommer först):

1. Priscilla Queen of the Desert 

2. Spamalot 

3. Jersey Boys

4. Wicked 

5. We Will Rock You

6. Phantom of the Opera

7. Jesus Christ Superstar

 

Största disappointments (utan inbördes ordning):

1. Thriller Live (bara en massa låtar, ingen direkt handling)

2. Dirty Dancing (för höga förväntningar, mycket dans, lagom bra cast)

3. I Can't Sing (Väldigt UK-intern)

4. Blue Man Group (Bara knepig)

 

Sen finns det en massa som varit bra men kanske inte wow (typ Once, Billy Elliott, Lion King, Mamma Mia - listan kan göras lång). 

 

Eftersom jag sett det mesta är jag extremt kräsen. Vi var och såg Warhorse häromdagen. En musikal om en kille som tränar upp en häst som sedan åker ut i krig (hästen alltså). I något av världskrigen. Killen blir ledsen och lurar sig till att få åka över till Frankrike (fast han är för ung) för att leta på hästen. Den storylinen, suck. Jag som är en sån djurmänniska älskar ju när djur har huvudrollen. NOT. Showen var dock inte helt tokig, den är snyggt gjord men jag skulle nog inte gå igen om jag säger så. 

 

Vad jag menar med kräsen är att jag har sett mycket och vet vad jag tycker är bra och inte bra. Igår kväll fick jag överta min chef's biljetter till Miss Saigon då hon inte kunde gå. Det var mitt livs bästa beslut att säga ja tack till them tickets. Miss Saigon är en av de får shower jag inte sett (kvar på min lista är Les Mis, Book of Mormon och Evita) men velat se ett bra tag.

 

Mina förväntningar var inte så höga, jag hade liksom inte så mycket hum om vad det skulle handla om förutom att det utspelar sig under Vietnamkriget, i Saigon, och att det är en kärlekshistoria av some sort. Från första stund, när ridån hissades upp var jag hooked. Jag satt som i trans under första delen, klappade ivrigt händer efter varje nummer och pausen i mitten kändes lång eftersom man bara ville att andra akten skulle starta. Vad var då så bra? Först och främst så var casten så himla duktiga (jag tänker alltid att jag ska bli musikalartist varje gång jag går på en musikal... är jag för gammal?). De var proffsiga, kunde sjunga, dansa, showa på en otroligt sätt. I många fall är det en utav fem så är sådär WOW, men här var alla fantastiska. Scenen och scenklädseln var outstanding, det är fascinerande hur man med små medel kan ändra en scen så totalt. Historien är fängslande och slutar inte så lyckligt som man hoppas. Många av numren gav mig gåshud, jag man blev lite blöt i ögat. Jag vill inte avslöja för mycket om du inte sett den, men jag kan säga som så. GÅ Å SE DEN. Jag kan lätt se den igen. Just nu sitter jag och spotifiar soundtracket och stalkar de officiella twitterkontona för showen och artisterna. Jag är fortfarande mållös. Jag sa redan igår, när det var slut, att det kommer ta tid innan jag kan lägga mig och sova nu. Och mycket riktigt, kom nog hem vid 23-tiden men släckte nog inte ner förran efter ett. 

 

Jag vill gå igen!

Musikalfan som man är så sparar jag alltid biljett och så köper jag program och pluggar på om artister, teater och själva musiken. De senaste gångerna jag vart iväg har jag återsett muskaler och då har jag redan program. Tänkte först inte inhandla ett men efter det var slut hade jag minsann med mig TVÅ program hem. Ett litet med info och ett större med foton. 

 

Dags att läsa dem nu. Plus att läsa på lite om Vietnamkriget, känns lite pinsamt och oallmänbildat att erkänna men jag vet inte rikigt så mycket om det och nu har ett intresse väckts. 

 

Det var det. Mitt råd om du är i London och uppskattar musikaler - Do not miss Miss Saigon!! Bland det bästa jag sett.