Måndagen var ganska lugn. Inte mycket som hände varken på eller efter jobbet.

På tisdagen däremot var vi på studiebesök i Wimbledon, alltså inne på tennis-området. De har nämligen museum och tours on the grounds och vi ska börja sälja det till våra clients. Så, jag, Ivan, Fabien och en av våra praktikanter åkte dit för att först få en guidad tur genom museet. Jätteintressant även om man inte är hyperintresserad av tennis så blir man fascinerad över hur bra gjort det är. Väldigt interactive och inte allt för mycket. Ibland med museerna här så är det så förbannat stora och det finns för mycket att se att man inte vet var och hur man ska börja, men så var inte fallet med Wimbledon-museet. Vi fick se vinnarpokalerna, vinnar-outfits, man kunde se klipp från alla finaler, hur många olika rackets och hur de har ändrats sen starten nån gång på 1800-talet etc etc.

En av de bättre museum jag vart på to be honest.

Efter museet gick vi runt till de större courtsen, number 1 & 2 och såklart centrecourten. Mäktigt. Helt oanvänd resten av året för att det tar tydligen ett år more or less för gräset att växa upp och bli speldugligt igen.

Vi gick igenom spelarnas areas när de är där under turneringen, vi satt i pressrummet, på samma plats som Federer gjorde sin vinnarintervju. Se bilden nedan.


När vi var klara fick jag för mej att GÅ hem, walking. Till min förvåning var det nära, och tog endast en halvtimme. Bra att veta.

Vad hände på onsdagen? Jag kommer inte ihåg. Jobb som vanligt, det regnade tror jag. Ja, det gjorde det för jag tog en extra cykeltur på kvällen och blev soaking wet. Jag var nog ute i 45 minuter och på de fyrtiofem kom det 3 spöregn. Just det, så var det.

På torsdagen var vi på showrounds på eftermiddagen. Jag och min kollega Melanie var i Bayswater och kollade hotell. Sen mötte vi upp med en client från Tyskland, Stefanie. Vi gick till The Swan och drack några pints och delade en shared platter. Solen sken och det var varmt, så där kvalmigt varmt (senare på kvällen kom jordens oväder med blixt och dunder).

Jag var tvungen att gå tidigare, då jag lovat Anais att komma över till henne för cake-baking (vi skulle ha cake tasting på jobbet dan efter). Jag lyckades dock övertala Melanie och Stefanie att följa med. Så, vi drog alla tre till Earl’s Court och bakade muffins tillsammans med Anais och Doris.

   

Det blev blåbär, äppel, och chokladmuffins. En hel bricka med blåbär och en bricka blandat äpple och choklad. Anais kläckte kvällen bästa när vi checkade läget på den andra brickan (med äpple och choklad) i ugnen:

“Oh, no. Some of them are already burned. How come only half of them are burned?”

Men hallå, dom var ju inte brända, det var ju chokladmuffins! Haha! Det kommer hon få höra ett tag framöver. Inget fel med det dock, vi har alla våra blonde moments! Recently, verkar de komma quite often though…

Muffinsen blev jättebra, och supergoda. Vi åt några av de ’lite fulare’ och resten togs med till kontoret för cake-tastingen.

Jag cyklade hem från Anais place runt 23-snåret och det hade redan börjat åska och mullra lite. På vägen hem blev jag igen SOAKING WET men det var mäktigt att cykla över Wandsworth Bridge när himlen lystes upp av blixtar. Väl hemma började det riktiga ovädret som höll i sig hela natten i princip.

Fredan var en vanlig dag på jobbet, förutom cake-tasting dårå. På eftermiddagen dukades allas cakes upp. Well, alla och alla. Vi som hade bakat, våra kakor dukades upp. Mina och Anais muffins var där, Phil hade gjort cheesecake, Fabien äppelpaj, M-C hade bakat någon form av chokladkaka, Melanie hade tvingat (eftersom hon var med oss kvällen innan) sin pojkvän och flatmate att baka tysk kladdkaka med jordgubbar, Ivan och Belen hade gjort någon spännande äppelkaka. Plenty of cakes med andra ord. Det bjöds på rose och vitt vin. Och man var ju såklart tvungen att smaka på alla sorter så det var tungt att jobba dom sista timmarna då man var mätt på kakor plus att man druckit lite vin. MEN, det var ju fredag.

   
Våra muffins fick beröm, även de andras cakes var marvelous. Speciellt ’Melanies’ kladdkaka.

Lagom trött och mätt begav jag mej efter jobbet in till stan för Mariam’s b-day party. Trevligt. Det blev dock en ganska tidig kväll, hemma runt 12 pm. (Det var då jag hittade lappen från grannen – se inlägg nedan…)

Okej, moving on to Saturday. Dagen började lugnt. Fixade och trixade lite hemma. Tvingade Anais som hade min cykel att cykla hem den till mej. Det gjorde hon så gärna så. Hon hade aldrig vart hemma oss mej heller så det var en utmärkt ide faktiskt. Vi käkade lite lunch på Allarthing Lane och eftersom vädret var cosi cosi bestämde vi oss för att gå på bio. De filmer som gick i Cineworld var inte många men vi kom fram till att det antingen fick bli Public Enemies eller The Hangover. Medans vi väntade på att de skulle börja kom vi på att vi kanske skulle skippa hela bio-iden och dra till IKEA. Så, sagt och gjort. Change of plans. Vi hoppade på bussen till Wimbledon, tog tramen från där till Ampere Way (åkte igenom alla dessa spännande platser man aldrig hört om förrut som Dundoland Rd, Phipps Bridge, Mitcham, Therapia Lane etc etc) och hamnde till slut på IKEA Croyden, öppet till midnatt! Perfa.

Vi gick den vanliga rundan, handlade det vi skulle ha och sen bäst av allt. FIKAN! Jag lärde Anais innebörden av en FIKA. Det finns liksom ingen translation för ordet FIKA på engelska. Tyvärr var kanelbullarna slut så det fick bli en daim-kaka och en mandelkaka. Inte fy skam det heller.

Efter att vi var klara med IKEA, klockan var väl runt 10 pm åkte vi tillbaks till Wimbledon och där bestämde vi att vi skulle ta en sväng ut i Clapham Junction. Vi höll på att missa att gå av tåget då vi satt och lästa kärleksbrev som Anais fått och var så inne i dem att vi fick hoppa av tåget i rush, luckily glömde vi inget ombord.

I och med att vi inte riktigt var klädda i våra allra glamorösaste outfits (jag gick i Erik’s Sweden-hoodie!!) fick det bli ett par pints på The Falcon Pub innan vi splittade upp och åkte varsitt håll hemmåt.

Very nice Saturday.

Söndagen gick i relaxens och shoppingens tecken. Jag pallade mej ner till shoppingcentret och fick med mej en ny kjol hem, sen fyllde jag på vår tomma kyl. Det behövdes. Häromdagen åt jag hårt bröd med osaltat lurpak och riven ost med diet coke till frukost för det var det enda som fanns i kylskåpet. Märks det att vi knappt äter hemma numera? Alltså, det är ju inte så att vi svälter vi bara inte äter här utom ute, på jobbet eller någon annanstans.

Oj, det var ett långt inlägg. Nu behöver jag inte uppdatera på ett tag. Ha!