Jaha, då var man back in business igen. Kul? Nepp. Inte det minsta.

Veckan som gick, gick jättefort men den var outstanding. Jag hann med att julshoppa/fika med Malin, ha uppesittarkväll hemma med Elghs and Co. Färga håret. Fira julafton på Böljevägen med familyn. Äta massa julmat. Träna järnet med Farsan. Gå långprommis från Farmor & Farfar till Hem. Gå på Julstatt med Carol men träffade väldigt få man faktiskt kände. Slunga snö. Åka till Göteborg. Snabb-mellandagsrea-shoppa med Mam. Umgås med Rob. Spelat en herrans massa backgammon. Gått på bio. Och säkert en massa mer som jag inte kommer på just nu.

Det är numera förenat med livsfara att åka hem och vara hemma länge för jag vill verkligen inte tillbaka till London, nu de senaste gångerna har det känts nästan jobbigt att komma tillbaka. Alltså, jag kommer alltid in i mitt London-mode igen efter en vecka eller två på brittisk mark men ändå. Imorse när jag vaknade av väckarklockan efter på tok för lite sömn hade jag en såndär jobbig klump i magen. En sån jag kunde ha ibland vissa mornar på högstadiet. Men som jag har inte känt det sen dess. Jättemysko, för så illa är det verkligen inte. Jag är bara lite less och opepp.

Nu skiter vi i det, bara jag tänker på alla fina stunder hemma i Sverige så blir allt lite bättre. Förr eller senare kommer jag ju återvända hem så det är bara att bita ihop lite nu. Positive thinking är det som gäller. Så jag tänker inte ens nämna min tillbakaresa med crap-ryan, de är inte värda att nämnas i min blogg from now on. Jag dissar dem.

Postitive thinking var det, och även om jag hade en tråkig jobbdag idag så fick jag ändå en lite ljuspunkt då jag kollade upp mina resterande semesterdagar. Jag trodde att jag bara hade 2,5 max 3 dagar kvar att ta ut till sista mars, men det visade sig att jag har hela 5 dagar. Woo! Det betyder att jag kan vara borta i minst en vecka eller göra några långweekends. Hur bra, jag menar, HUR BRA ÄR INTE DET? Fantastiskt om ni frågar mej. 

Small things in life. Det är de som räknas.