Min bästaste Linnea ska gifta sig med Öyvind nästa sommar, eller rättare sagt 29:e maj nästa år. Detta visste jag ju om. Och jag har varit så glad för deras skull.

Idag frågade den blivande bruden (Linnea alltså) om inte jag kunde tänka mej att vara tärna på bröllopet. Herregud, så glad jag blev. Klart att jag sa ja, utan minsta tvekan. Rörd vart jag med.

Linnea, jag vet att vi inte ses så ofta, men du ska veta att jag saknar dej i massor och jag känner med hedrad över att få ens vara med på DIN dag. Tack vännen, det kommer att bli en helt underbar dag och jag ser fram emot det så mycket.



Gud vad vi har mycket att ta igen nu när jag kommer över. Inte en sekund kommer att gå till spillo. Längtar!!